Så här glad var Malte i onsdags, bara någon timme innan vi lade våra första spyor

Åh vad jag längtar ut nu. Imorgon blir det garanterat en promenad, om det inte regnar förstås. Jag känner mig helt återställd nu och har till och med ätit ett par kakor utan att få ont i magen. Framgång.

Malte mår som det verkar bra men har inte någon jättestor matlust. Han äter gröt och dricker vatten men är inte intresserad av att stoppa något annat i munnen. I vanliga fall gapar han så fort man närmar sig med något ätbart i handen, men idag har ingenting varit intressant. Det gör absolut ingenting, jag är bara glad över att vi har fått ha en dag helt utan spya!

De här dagarna har vi tillbringat i sängen sovandes eller i soffan slökollandes på dåliga filmer. J har tagit tillfället i akt att få bestämma vad vi ska se då jag inte har orkat tjafsa. Fuling... En bra film såg vi dock igår, en film som har legat och väntat på hårddisken alldeles för länge nu: Upp!! Åh vad bra den var! Nästan i samma klass som Hitta Nemo. Nästan!

Nu sitter jag och väntar på att Melodifestivalen ska börja. Jag vet att det är asdåligt, alla delfinaler hittills har ju varit kassa, men eftersom jag har suttit bänkad de senaste lördagarna så måste jag ju titta ända fram till finalen, eller hur?

Jag mår lika dåligt som jag gjorde igår. Jag har inte spytt något men är otroligt hängig, har ingen matlust, sover hela tiden och har ont i hela kroppen. Fantastiskt.

Malte mår bättre än jag tack och lov. Han sover oftare än vanligt men då i kortare stunder och inte lika djupt. När han är vaken är han på gott humör och leker på golvet precis som vanligt. Han spyr tyvärr upp majsvällingen som vi ger honom men han får behålla banangröten så vi kör på det. Vatten dricker han också, i mängder, så där har vi fått hålla tillbaka lite för vi har märkt att han dricker så mycket att han tillslut spyr upp allt han har i magen.

J har dragit hela lasset även det här dygnet och han har gjort det asbra. Han och Malte sover i vardagsrummet så jag har fått sova ostört en hel natt, första gången på typ sju månader! Något gott har kommit ur det hela i alla fall.

Oj vilket dygn vi har haft. Runt fyratiden igår var jag och Malte ute på en promenad och på hemvägen började jag känna mig lite svag och illamående. Det blev bara värre och värre så direkt när jag klev innanför ytterdörren ringde jag J och sa att han fick komma hem på direkten och att han fick avboka sin PT som han skulle träffa på kvällen. Sen gick jag in på toaletten och, ja, det sprutade åt alla håll. Som tur var var J på hemväg så jag behövde inte ta hand om Malte mer.

En timme senare, medan jag ligger och sovrummet och spyr i en hink sålägger Malte sin första spya i soffan. Vi hade båda åkt på vinterkräksjukan. Mardröm! Jag har aldrig haft kräksjukan förut och jag hoppas att jag slipper uppleva det igen. Det var så hemskt. En gång i kvarten spydde jag in hinken och ungefär en gång i halvtimmen fick jag springa in på toaletten. Det värsta var dock att ligga i sovrummet och lyssna på Malte som spydde och gnydde men själv inte kunna göra något för att hjälpa honom. Jag kunde ju knappt ta hand om mig själv. J gjorde verkligen ett hästjobb och tog hand om oss båda men speciellt Malte såklart. Mitt i alltihop slängde han fram en bukett med rosor också. Det var ju vår fyraårsdag och vi hade räknat med en myskväll.

Framåt tvåtiden spydde både jag och Malte den sista gången sen sov vi bara. Under dagen har jag bara suttit och mått illa, det är svårt att äta något utan att tro att jag ska spy upp det. Malte har klarat sig bättre och varit på ganska gott humör. När jag klev upp på morgonen kåg han på golvet och lekte med sina leksaker. Däremot har han svårt att behålla maten så nu är J nere och handlar sånt som är skonsamt för magen.

Fy! Det här han verkligen varit asjobbigt. Kroppen är visserligen inställd på att förtränga smärta från en förlossning så jag kanske kommer ihåg fel, men just nu känns det som att det här var mycket mer smärtsamt än när jag födde Malte. Det här höll ju på i så många timmar, det var så utdraget och att må illa är så otroligt jobbigt.

Nu ska jag bara se till att äta så att jag mår bättre. Min kropp är helt tom på näring och energi. Att ta hand om Malte orkar jag inte utan J har full tjänstgöring och han har gjort det så himla bra hittills så jag kan verkligen slappna av och ta hand om mig själv. Skönt!

Jag och J firar fyra år tillsammans idag! Det där är så knepigt för hur ska man  egentligen räkna? När exakt blev man tillsammans? Vi bestämde oss i alla fall för att räkna från när vi gick på vår allra första dejt och det var idag för fyra år sedan. Vi gjorde det man absolut inte ska göra på en första dejt, vi gick på bio. Walk the line. Det löste sig ju ändå för här sitter vi fyra år senare och är en liten familj.

Man skulle kunna skriva att det hade man ju inte kunnat tro, att man fyra år senare fortfarande skulle vara tillsammans, ha en liten Malte och att vi skulle vara mitt uppe i att planera ett husbygge. Men nej, jag är faktiskt inte ett dugg överraskad. Han kändes rätt redan från början.

Så hur ska vi fira detta? Vi sparar firandet till lördagen då Malte ska få tillbringa hela dagen hos sin farmor Vad jag och J ska göra har vi inte riktigt bestämt än. Vi var sugna på att ta oss ut och äta en god brunch men de menyer som ser intressanta ut serveras inte på lördagar utan på söndagar. Typiskt. Jag gillar bruncher som liknar frukostbufféer med en massa gott bröd och pannkakor och så vill jag ha smaskiga desserter. Tyvärr bjuder de flesta bruncher på en massa varmt som påminner om julbord och midsommar. Ni vet, sill, potatis och korv. Inte skoj alls.

Kvällen är inte heller planerad då det helst inte får bli för sent. Malte klarar sig bra hos sin farmor, jag tänker mer på att stackars farmor nog kommer vara utmattad efter en heldag med Malte... Vi har några dagar på oss att planera, men huvudsaken är att vi får vara tillsammans bara vi. Helmysigt kommer det bli.

Vet ni hur iskallt det är ute?! Har ni märkt det? När jag och Malte gick ner till Sickla ångrade jag bittert att jag inte hade tagit med mig en mössa. När får vi plusgrader, jag börjar bli smått desperat!

Vi mötte upp Jenny och Melvin för att äta en sallad, några alternativ i Sickla finns inte. Inte som matchar salladen i alla fall. Melvin satt och pratade som vanligt och Malte lyssnade ivrigt. Jag hade skickat iväg ett sms till farmor Jeanette att vi skulle vara i krokarna så hon kom ner en sväng också för att prata lite med Malte. Det var dock Melvin som stod för underhållningen om vi säger så... Ni kan läsa om det här. Han kan vara så jäkla skojig den där killen.

Det var kul att träffa Jenny också. Det snurrar fort när man lunchar med henne och jag gillar tempot! Efter lunchen blev det promenad hemåt igen. Det kalla vädret gjorde det omöjligt att ta en långpromenad så jag fick ta kortisen hem, bakom Hammarbybacken. Det var som tur var ordentligt upptrampat så det var nemas problemas.

Kvällen har tillbringats här i soffan. Jag har hunnit tvätta en vända också, som den fantastiska hemmafrun jag är (eller vill vara).

Nu: ännu mer skidskytte

Hörde på Nyhetsmorgon att det inte har varit så här mycket snö i södra Sverige sedan 1929. Vilken tur att den här stora händelsen inträffar med samma vinter som jag är föräldraledig och plogar barnvagn... Fast jag kanske istället borde vara tacksam över att jag slipper jaga ersättningsbussar för att kunna ta mig till jobbet!

Morgonen började med att jag gick ner till gymet. Jag måste ju passa på när motivationen faller på, eller hur? Och så är det så himla trevligt att komma hem och möta J och Malte i vardagsrummet, jag gillar det, så det är värt att gå upp den där timmen tidigare bara för att få se dem. Bra början på morgonen.

Idag blir det en tur ner till Sickla för en lunch med lilla Jenny och lille Melvin. Härligt! Jag vet inte vilken väg jag ska ta dit bara. Det säkra kortet är att gå genom Sjöstaden för där är det garanterat plogat, MEN det är ju så mycket längre. Det osäkra kortet är att gå bakom Hammarbybacken. Det tar bara lite drygt 20 minuter till Sickla men risken finns att jag fastnar i snön... Har inte bestämt mig än.

Kvällen var planerad att tillbringas med Elin då vi skulle mötas upp någonstans och äta middag. Jag fick tyvärr blåsa av det för jag pallar inte med att tränga mig på ersättningsbussar med Malte. Det får bli en annan gång. Det blir en bra dag ändå, garanteed!

Det finns fördelar även med en förkylning. Mamma får gosa! Det var länge sen. När han var liten. För han är ju så stor nu.

Vi har hängt inomhus idag och det eftersom jag var så duktig och tränade på morgonen så har jag inget dåligt samvete för det. Det är ju dessutom kallt ute ju!! 12 minus! Så efter lite TV, en liten tupplur, ett samtal med Jenny (du rör om i huvudet på mig) och en tur ner till Coopen är det redan kväll känns det som. Nu väntar vi snällt på pappa J som ska komma hem från jobb och träning.

Bjuder på ett par bilder på Malte eftersom inget annat har hänt under dagen.

Stackars Silje kommer få stora problem när den här killen börjar krypa...