Jag vet inte om det beror på att han får äta banangröt nu, och att han kanske tycker att det är godare än havregröt, eller om det beror på att Malte iakttog Melvin när han åt igår och att han nu har förstått hur man äter. Han gapar i alla fall! Fan vad mycket smidigare en måltid blir då!

Efter att ha använt babysittern som stol för Malte att sitta i när han äter så har den oundvikligen blivit ganska snuskig. Den är täckt med torkad gröt och palsternackspuré och är i desperat behov av att leva i symbios med tvättmaskinen i någon timme.

Därför tyckte jag att det var dags att inhandla Maltes första banstol. Jag har vetat länge vilken jag vill ha. En Antilop från IKEA. Anledning till det: den fantastiskt smarta brickan frampå. Jag är aningens allergisk mot kladd och det kommer att bli svårt att undvika de närmaste åren. Det här är ett försök att åtminstone hålla det ifrån bordet som jag själv ska äta på.

Världens sötaste Malte i den snuskigaste babysittern hittills.

Gullis!

Malte verkade gilla att sitta i den direkt. Han kommer ju lite högre upp så allt som han är van att titta på hanmnar i ett annat perspektiv. Premiärätning i den blir det inte förrän imorgon då han redan har ätit dagens ranson av gröt och puré. Jag tinade en extra tärning puré idag för han har alltid ätit upp allt så jag tänkte att han till och med skulle kunna äta mer om det fanns. Mycket riktigt, även den här gången åt han upp allt. Duktig kille!

Jag som mamma till Malte tycker att han är väldigt lätt att ha att göra med. Är han gnällig är han antingen hungrig eller trött, det brukar inte vara något annat. Men så har han ju sina issues också som det här med nappen och flaskan t ex. Att han måste nattas till sömns i minst en och en halv timme varje natt är också rätt tärande för en mamma som börjar känna att hennes bröst jobbar till hennes nackdel.

Men! Man ska ju fokusera på det positiva och det finns ju massor av sånt. Något som funkar väldigt bra är maten. Vi hade infoträff om maten på BVC idag och hon berättade att man rekommenaderar att introducera den vid fyra månaders ålder. Hon sa att det kan vara lite knepigt i början och att man kan få nöja sig med att han inte äter mer än kanske en halv tesked. Skönt att höra! Malte har aldrig ätit mindre än typ tre matskedar.

Han gillar palsternackan och gröten tycker han är helt ok så länge den inte är slabbig. Det är så befriande för mig att kunna byta ut amningen ett par gånger om dagen för mat på sked. Jag får en paus trots att han är hos mig hela tiden. Det känns som att brösten börjar bli mina igen... Låter det konstigt?

När ska Malte gå med på att sova i sin egen säng igen?! Fan vad mycket sämre jag sover när han ligger brevid. Och shit vad ofta han känner sig sugen på att äta lite när han hela tiden ligger och känner doften av mat bara en decimeter från sig? Blä. Positivt är i alla fall att idag åt han mer av sin gröt än han brukar. Han ska bli en grötälskare.

Idag blir det besök av Elin som måste få leka lite med gullungen. Sen blir det en promenad till, wait for it... Sickla. Det ska inhandlas potatis. Malte ska testa på det för första gången. Jo jo, det är vid fyra månader som det rekommenderas men det struntar jag i. Det är ju ändå bara ett par veckor dit. Min förhoppning är att Malte blir en matglad unge och att han kommer att älska att prova på nya smaker. Tänk vad mycket enklare det blir då...

Vi var som sagt på Fyrens öppna förskola i Kärrtorp och vi blev inte imponerade. Båda våra små bebisar hade äntligen somnat i sina vagnar, så när vi kom dit bestämde vi oss för att ta in liggdelarna på vagnarna in i lokalen. Vi hade ingen aning om hur det såg ut där inne så vi vågade inte lämna dem utanför första gången vi kom dit. Självklart åkte skötväskan med också då det finns en del dyra grejer där i.

Det första vi får höra när vi satt oss är att man i fortsättningen absolut inte får ta med luggdelarna och stora väskor med in. Det blir så fullt då och det är ju viktigare att de lekande barnen får plats än stora väskor. Absolut, det är jag helt med på. Det var inte vad hon sa, utan hur hon sa det. Det kändes som att hon tyckte att vi bara kom dit och förstörde.

Under informationen fortsatte hon sen med att berätta vilka aktiviteter de brukar ha i veckorna på rullande schema och sen redogjorde hon för de regler som gäller. Självklart tycker jag att hon ska berätta det, men återigen. Det var inte vad hon sa utan hur hon sa det. Det var liksom inte välkomnande. När hon hade pratat klart tyckte hon att vi alla skulle sitta där och småprata men då kände både Sofia och jag att det var dags att gå. Fika och småprata kunde vi lika gärna göra hemma hos henne.

Synd tycker jag, men det var inte alls ett bra intryck jag fick. Sen kände jag också att Malte fortfarande är för liten för att ha kul där, så det är mycket möjligt att vi går tillbaka när de blir äldre. Så länge tänker vi kolla in Öppna förskolan nere i Hammarby Sjöstad istället. De har garanterat mycket fräschare lokaler och så kanske de är mer välkomnande än i Kärrtorp. Vi hoppas på det.

Nu: kycklingen står i ugnen, Simpsons skämtar på TV och Malte ratar fortfarande flaskan...