Leverpastejmacka!

Ända sedan jag gnällde av mig här på bloggen här om dagen, har Malte ätit utomordentligt bra. Till frukost åt han lite gröt men ville till min förvåning faktiskt hellre hälla i sig av vällingen. Till lunch blev det lite drygt hälften av en stor burk med ris, kyckling och grönsaker. Även här drack han välling men slurpade ännu häftigare i sig vattnet efteråt.

För ett par timmar sedan gjorde jag i ordning en flaska välling bara för att testa om han skulle kunna tänka sig att dricka utan att äta något till, och jorå, typ 60ml åkte ner utan några problem. Duktig! Och så himla söt när han dricker ut flaska!

Alldeles nyss blev det ett mellanmål (vi är lite sena på dygnet här, vi tog sovmorgon...) bestående av smörgås med leverpastej (han äter ungefär en fjärdedels formfranska) och lite banan. Han har ju ätit jättemycket men min plan är att proppa i honom en ordentlig middag också så att han sover ordentligt.

De senaste dagarna har jag bara ammat en gång per dag dagtid. Min plan är att gå över till att bara nattamma, och när jag känner att både jag och Malte är trygga i det här så fasar vi ut även nätterna. Men man får ta det lite i taget eftersom han älskar att amma lillen.

Ännu ett inlägg om maten, mer för min skull än för er.

Tidigare har jag bara gjort gröt på 3/4dl vatten, dock mycket pulver så att den blir tjock och hanterlig. Idag gjorde jag på en deciliter plus en rätt stor klick fruktpuré för smaken, och han åt upp allt. Välling dracks till, ca 40ml.

Till en alldeles för sen lunch blev det en halv liten burk med rödspätta och potatis. Han skulle nog ha kunnat äta upp hela burken men jag ville att han skulle dricka desto mer välling och det gjorde han också. 100ml gick ner fort! Hade jag gjort mer hade han nog druckit upp det! Och så bröd till det. Ungefär en fjärdedels formfranska med leverpastej på.

Fan vad nöjd jag blir då!

Nu gäller det bara att få honom att gilla välling utan något till också, men den som gapar efter mycket....

Nu ska vi över till Sofia. Vi har hängt i Sickla tillsammans, men hon ville bjuda mig på middag också. Stackars övergiven småbarnsmamma som jag är och allt.

Hallå där! Jag vet att det är ett himla tjat om Maltes mat- och sovrutiner men jag vill ändå skriva om det. Dels för att jag vet att det finns några där ute som faktiskt är intresserade, dels för att jag vill ha det "dokumenterat".

Min plan under gårdagskvällen var ju att trycka i honom mat och det var precis vad jag gjorde. Mitt problem under de senaste dagarna har varit att han inte har varit intresserad av att äta, men igår gick det. Efter det sista inlägget som jag skrev igår så gav jag honom ytterligare lite gröt. Jag ville se hur mycket man kan stoppa i en sån här liten egentligen.

Vid nio satt han i sin babysitter och blinkade långsamt med sina små ögonlock - han var jättetrött. Jag bar in honom i vårt sum och lade honom i sin säng där han låg och pratade i en stund men sen somnade han faktiskt. Själv!

Det höll i sig i en timme sen vaknade han. Då jag inte ville söva om honom genom att amma så lät jag honom ligga kvar och så stod jag lutad över sängen och smekte honom på ryggen och sjöng för honom. Det tog säkert en halvtimme, och det var rätt jobbigt, men han somnade om! Han vaknade igen vid två men då fick han amma lite, sen vaknade han vid halv fem och åt då också. Vi halv nio vaknade vi båda för dagen och jag var utvilad som få.

Det måste vara maten som gjorde skillnaden. Jag vill i alla fall tro det för då har jag ju löst gåtan. Jag är dock inte typen som tar ut segern i förskott, J kallar mig för pessimist och han har väl rätt, så vi får väl se hur det går.

Idag blir det en promenad ner till Sickla. Jag ska köpa blöjor och leverpastej till Malte. Smörgås är ju väldigt populärt så jag tänkte att han ska få lite annat på. Smör är gott, men lite variation kan ju inte vara fel.

När vi kom hem från Sofia lyckades jag klämma i Malte en halv burk kyckling! Efter ett par timmar åt han dessutom en portion gröt blandat med fruktpuré. Inga protester. Han sköljde ner det hela med 50ml välling. Efter det fick han lite smörgås med smör och välling att dricka till. Just det här att ha välling att skölja ner med verkar funka!

Jag kommer att få amma honom till sömns ikväll när han vill sova, men då kan man väl ändå tycka att han borde hålla sig mätt ett tag. Eller?

Malte är verkligen världens sötaste unge och när han ligger här på golvet och ålar sig omkring och drar i allt han kan komma åt så är det svårt att tro att det där lilla charmtrollet, som är källan till all glädje i mitt liv just nu, kan ställa till det så på nätterna.

Igår fick jag honom att somna någon gång efter tio. Han vaknade efter en halvtimme, jag sövde om så att han sov i en knapp halvtimme till. Jag fick ge upp och gå och lägga mig med honom och som vanligt var det enda som gick för att få honom att somna var att amma.

Det som skiljer den här natten från de flesta andra var att han sov väldigt ytligt och vaknade ungefär en gång i timmen. Jag försökte då att bara klappa på honom så att han skulle känna att jag var där, och nöja sig med det och somna om. Det gick ju så klart inte utan det slutade med att han varje gång skrek tills han fick bröstet.

VARJE timme höll det på så. Mellan klockan 03 och 04 valde han också att vara helt vaken, ligga och pratskrika (testa stämbanden lite) tills han till slu somnade med lite hjälp från mig.

Det är väldigt frustrerande att veta att han inte behöver amma för att han är hungrig utan för att jag har vant honom till att somna på det viset. Jag får ju skylla mig själv för det är ju jag som har lärt honom det här beteendet, men det gör det ju inte mindre jobbigt för det.

Det finns dagar då mitt tålamod tar slut. Då jag inte längre orkar med. Idag är en sån dag.

När vi var på Cypern såg det ut som att allt gick vägen när det gällde Malte. Helt plötsligt ändrades hans sovrutiner till att somna vid nio på kvällen och han gick med på att sova i resesängen. Maten gick också jättebra. Han åt upp en hel grötportion varje morgon och kväll och han gick med på att pula i sig en halv liten burk puré till lunch. Sista kvällen hällde han dessutom i sig ersättning från flaskan. Revolution!

Så fort vi landade på Arlanda var det som bortglömt och han gick tillbaka till sina gamla rutiner. Ja, till och med sämre rutiner. Han somnar runt tolv precis som innan, han vägrar sova i sin säng, han vägrar gröt, han vägrar välling, han vägrar puré och han vägrar till och med fruktpuré. Det enda han vill ta från flaskan är vatten men jag vill inte att han ska dricka sig mätt på det så han får ytterst lite.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag som hade tänkt att jag skulle kunna sluta amma nu efter att allt gock så bra på Cypern men det är ju bara att glömma. Grejen är ju den också att vid sex månaders ålder så måste man äta annat också, han klarar sig inte på bara amningen. Och jag har inte ens speciellt mycket mjölk kvar.

Det blir intressant att höra vad de säger på BVC. Jag tror inte att han har gått upp speciellt  mycket i vikt så då kommer hon säkert säga att han måste äta annat också. Och vad gör jag då?

Det var inte bara för vällingen det blev premiär utan även för majskrokarna. När jag visade upp en krok för honom så gapade han direkt men det gör han även om man håller upp en hårborste framför honom så det betyder egentligen ingenting.

Han fattade inte alls hur man skulle göra med den. När jag stoppade den i hans hand uppfattade han den som en leksak så han slog den i bordet tills den gick sönder. Han förde den aldrig själv till munnen utan det var när jag höll i den och förde den till hans mun som han smaskade på den. När jag testade att bara lägga den framför honom började han gapa, och när den per automatik inte flög in i ansiktet på honom så blev han skitsur och började skrika.

Vi testade majsvälling här på kvällen också, men precis som Ida kommenterade i ett tidigare inlägg, så gav vi honom den för sent för han var så trött att han var sur. Då kan man inte ge honom något annat än bröstet så det får bli ett nytt försök imorgon, till frukosten kanske.

Jag måste i alla fall säga att vi fortfarande är on a roll, jag och Malte. Klockan 20.20 gick han och lade sig. Nu är det över två veckor sedan som han somnade runt midnatt. Betyder det här att det här är hans nya rutiner? I så fall tackar jag så mycket för det.

Varje gång man träffar någon som träffar Malte för första gången så ska det så klart kommenteras vem han är lik. Sin mamma eller sin pappa? Det kan variera men jag måste säga att de allra flesta säger att han är lik mig.

Mamma har alltid sagt att hon inte ser något av mig i honom utan att det bara är J i hans urgulliga ansikte. Men så igår kom Birgit över med en bild på mig när jag var i ungefär Maltes ålder, och mamma bytte genast åsikt. Hon, och Birgit för den delen, tycker nu att Malte är min avbild. Vad tycker ni?

En avi kom i brevlådan idag, det var en julkapp till Malte från moster Vickan. Hon hade aldrig köpt barnkläder förut så det var med förtjusning som hon omsorgsfullt letade upp kläder till Malte.

Trots att hon i Sollefteå inte har ett så stort utbud, tycker jag att hon har lyckats väldigt bra. Vi gillar hans cardigan och fejk-uggsen allra bäst. Nu väntar vi bara på att bli bjudna på finkalas framåt vårkanten så att han får tillfälle att ha på sig sina finbyxor och den stiliga västen.

Idag för fem månader sedan klockan halv tre på morgonen föddes Malte. Det är ju inte riktigt klokt! Fem månader låter som så kort tid men det känns ju som att han alltid har funnit här.

Han firade sin månadsdag ute där hans mamma växte upp, nämligen i Krokhöjden. Mina föräldrar har ju tyvärr flyttat därifrån men som tur är så bor Dina med familj kvar så jag har ändå anledning att få åka dit.

Bilden är fräckt stulen av Dina  

Dina bjöd på pastalunch som jag själv regelbundet kommer att börja laga här hemma (gott och sjukt enkelt, my kind of food) och till kaffet slank ett par bullar ner. Eller ett par... snarare fyra fem! Men jag ska påpeka att de var små, jag lovar!

Det var trevligt att sitta där och prata om allt möjligt, och Malte stortrivdes i Dinas kök. Vi fick sällskap av Dinas sköna barn också, 14 och 17 år, och det slog mig att någon gång kommer jag att sitta vid köksbordet och prata om allt och ingenting med Malte. Han ska ju liksom bli stor någon gång.

Fem månader idag alltså.

Så var det alltså dags igen. Det skulle vägas, mätas och vaccineras. På längden har han vuxit men han har bara gått upp ett par hekto i vikt. Jag hade det på känn, att han skulle dippa på kurvan, men sköterskan sa att jag inte skulle vara ett dugg orolig eftersom han dels har varit magsjuk och dels har strulat med maten. Hon sa att det kallas för "smakisdippen" och är tydligen väldigt vanligt. Jag får lita på det.

090716   2800 gram, 48,0 cm, huvudomfång 34,0 cm

090720   2850 gram

090723   3020 gram

090730   3340 gram, 50,2 cm, huvudomfång 36,5 cm

090811   3850 gram, 52,4 cm, huvudomfång 37,1 cm

090824   4370 gram, 53,5 cm, huvudomfång 38,3 cm

090917   5070 gram, 55,7 cm, huvudomfång 39,3 cm

091019   5740 gram, 60,0 cm, huvudomfång 40,7 cm

091119   6580 gram, 63,2 cm, huvudomfång 41,9 cm

091215   6770 gram, 65,2 cm, huvudomfång 42,5 cm

Det var också dags för en spruta i vardera lår. Vi gjorde som förra gången och bad ytterligare en sköterska komma in så att de kunde ta en spruta i varje lår samtidigt. Hon sa att studier har visat att bebisarna lugnar ner sig mycket fortare när de får sticken samtidigt, och att eftersom de bara kan lokalisera smärta på ett ställe i taget så känner de bara den ena sprutan. Den onda.

Förra gången grät han en del men lugnade ner sig efter att jag hae ammat honom en stund. Den här gången behövde jag bara krama om honom så gick det över. Skönt, för det gör verkligen ont i mammahjärtat när han gråter av smärta.

  " Om man leker på hotellrumsgolvet en stund så tror mamma att jag kommer att bli trött fortare. Moahahaha!"

Efter ett antal timmar i baksätet tillsammans med Malte är jag rätt glad att vi är framme så att jag kan få sträcka på mina (korta) ben. Malte skötte sig verkligen jättebra hela tiden. Han sov ända fram till Jönköping och var vaken efter att vi hade ätit. Det var en period där på ungefär en kvart när han var ledsen över att behöva vara fastspänd men då hade vi allsång i bilen. Vi körde TV-serier och sjöng signaturmelodier som Tre Kronor, Dallas, Airwolf och Bumbibjörnarna.

Nu leker Malte av sig på golvet så att han blir trött och sover hela natten lång. Imorgon behöver han vara utvilad då han och jag ska ut och upptäcka Göteborg på egen hand medan pappa J jobbar. Det blir kanon!

Jag köpte en tavla, ram och fingerfärg när Malte var omkring två månader gammal. Varje dag sedan dess har jag tänkt att jag ska sätta dit hans fotavtryck och varje dag har jag sedan glömt bort det.

Idag fick jag ett ryck och satte igång. Högerfoten fick galant, men det hamnade fingerfärg lite överallt ska jag väl säga... Vänsterfoten blev dock helt misslyckad då han gled åt sida. Skit också!

Nu är frågan: ska jag låta det vara och låtsas vara nöjd fast jag innerst inne vet att jag kommer irritera mig på vänsterfoten resten av mitt liv, eller ska jag köpa en ny tavla och förmodligen skjuta på fotavtryckandet i typ två månader till, men sen ändå tillslut få två fina fötter?

UPPDATERING! En uppmärksam läsare påpekade att jag dessutom har daterat fotavtrycken fel! Det avgör saken, vi gör om! Och jag åberopar amningshjärnan. Igen...