Jag överraskade J med att vara halvvägs klar med middagen när han kom hem efter jobbet. Det är inte något han är bortskämd med kan jag väl erkänna.

Nu har jag tvättat klart alla bebiskläder också och kan lätt konstatera att jag har köpt alldeles för mycket till det lilla pyret. Jag har exempelvis köpt sammanlagt sex par byxor i stl 50 och 56. När i denna värme ska pyret hinna använda dem? Långärmade bodys i samma storlekar finns det också gott om. Kortärmade finns det också tillräckligt men dem kan väl pyret ändå använda i augusti. Hm, vi får väl se, men de var roliga att köpa i alla fall!!

Nu blir det soffan resten av kvällen. J har bestämt sig för att han är på Allsångshumör men jag har bett honom att sänka så att det inte hörs ut till grannarna. Funderar starkt på att stänga dörren ut också för att vara på den säkra sidan. Jag är ju för cool för att kolla på Allsång, men det vet ju inte grannarna.

Åh det är så varmt! Trots att jag och Marie satt i skuggan hela tiden så känner jag mig helt överhettad. Jag borde nog egentligen bara sitta helt stilla inomhus, så kanske jag klarar mig från klibbet. Picknicken var iaf jättetrevlig och vi lyckades faktiskt prata om annat än bara förlossning.

Besöket hos barnmorskan var intressant. Min ordinare är på semester så jag fick träffa en annan som hette Lotta. Jag tyckte om henne direkt så hon får gärna jobba förlossningsskiftet när det är dags för oss. Hon kände att bebisen nu är fixerad men det visste jag nästan redan om, för jag kände när den blev det. Jag satt i soffan och tittade på TV då det riktigt ilade och jag liksom kände att den tryckte sig på plats. Bra, då är bebisen klar!

Jag har fortsatt att vara riktigt dålig på att ta mina järntabletter men trots det hade mina värden ökat till 129. Hon trodde att det berodde på min kost som har bestått av grillat kött och jordgubbar den senaste tiden. Bra jobbat Alex! Hon berättade också att från och med på torsdag, då jag går in i vecka 38, och fem veckor framåt så får jag föda på Södra BB om allt är komplikationsfritt. Om jag däremot går över och behöver igångsättning så blir det SÖS. Helt okej för mig det med, har hört mycket gott om dem också.

Efter en jättetrevlig blåbärspannkaka i sällskap av Stina och lilla Maja bar det av till Kungens Kurva. Målet var Babyland och vår vagn som vi beställde i mars. Äntligen var den här. När vi ändå var där köpte vi vårt babyskydd också. Det blev en Acta Graco Logico den en bas, precis som J ville. Försäljaren sålde in den även hos mig så jag blev snabbt övertygad om att det var bra för oss.

Så vagnen då. Nu har vi ju inte börjat använda den ännu, men än så länge är vi nöjda. Att montera ihop den var superenkelt vilket J blev mycket nöjd med. Det enda som vi båda inte kunde låta bli att kommentera är ju färgen. Den är ju väldans svart... Eftersom det var ett paketpris är tom parasollet och skötväskan svart, men vi får hotta upp den med färgglada filtar och sånt så blir den lite trevligare.

Sådär. Då är det bara en bebis som saknas tror jag.

Idag bjuder jag på någonting stort. En bild på mina svullna vader och fotleder. Och fötter. Jag skulle helst vilja dölja dem i ett par leggings men vädret tillåter inte det idag.

Dagen bjuder på en massa trevligt men jag börjar med en brunch på Söder med Stina och lilla Maja. Jag hoppas på en våffla eller två. Ut i värmen!

Sa jag att vi går in i vecka 37 idag? Jorå, så är det. Inte många dagar kvar nu och det är jag lite glad över. Det är inte bara det att jag längtar efter att få träffa det lilla pyret efter alla dessa månader, det börjar också bli lite jobbigt rent fysiskt att kånka på det här paketet på magen.

Jag borde egentligen inte klaga (och det gör jag väl inte heller) för jag har inte haft några krämpor alls utan det har varit en väldigt lätt graviditet, men det är ju tungt. Nu är bebisen så stor att den alltid spänner mot revbenen och det är väldigt sällan det är bekvämt. Att knyta skorna är heller inte helt lätt. Sen har vi det här med hela kroppshyddan. Jag är ju större inte bara om magen utan överallt! Och självklart ligger de där tankarna och gnager lite grand; hur kämpigt kommer det att bli att bli av med dessa kilon? Vissa säger att de bara rasar av när man ammar, men ingenting har bara rasat av mig tidigare så det vore ett mirakel om det hände nu. Vi får se.

Vecka 37 i alla fall. Det är bara barnvagnen som saknas, sen är du mer än välkommen lilla du.

Jag som annars snålar med bilder på mig själv, bjuder här i all hast på magen i vecka 34+6, alltså det sista dagen i vecka 35 för de som inte är invigda i det hemliga gravidspråket. Visst ser jag lite trött ut? Borde kanske smacka på lite smink runt ögonen...

Jag har packat och handlat och J har äntligen avslutat sitt telefonmöte, så nu åker vi! Mot skogen!

Nu är jag äntligen hemkommen från barnmorskan. Det var ett spännande besök den här gången. Efter att hon kollat blodtrycket skulle hon som vanligt mäta magen. När hon kände efter den övre kanten på livmodern fick hon en rejäl spark av pyret rakt i handen! Vi blev förvånade båda två. Hon kände också efter hur bebisen låg i magen. Den senaste månaden har den legat med huvudet nedåt, i startläge, men den här gången tyckte hon att lilla pyret hade tryckt sig väldigt långt ner. Hon kallade tom på en annan barnmorska för att få en second opinion. Även hon menade att bebisens huvud fortfarande är ruckbart men väldigt nära till fixering. Coolt. Jag fick känna på huvudet också vilket var ännu coolare så klart!

När jag låg där på britsen och de kände och hade sig blev jag verkligen helyr. Jag vet ju att jag inte kan ligga på rygg så då gör jag ju inte det längre än ett par minuter. Nu tog det däremot längre tid så vi fick pausa så att jag kunde lägga mig på sidan cch avlasta en stund. Tyngden från magen trycker så på blodkärlen att jag inte får upp blod i huvudet och därför blir jag yr. Till slut fick jag ställa mig upp, tydligen helt blek i ansiktet enligt BM, och då svartnade det för ögonen på mig. Lite läskigt men samtidigt intressant att vara med om. Låter det konstigt?

Det är lite kul att det börjar hända saker nu. Det är inte bara jag som gör mig redo för förlossning utan det gör bebisen också.

Vi har väntat så länge nu, vagnen beställdes faktiskt redan den 29 mars. Därför ringde jag Babyland idag och frågade snällt hur det går... Är den på gång? Jag vill ju bädda den! I slutet av juni fick jag till svar. I slutet av juni är typ nästa vecka. Vågar jag tro och hoppas på det?