Trots att jag själv inte jobbar är jag ändå superglad över att det är kortvecka den här veckan. Ikväll börjar helgen som består i lunch hos Js farmor och farfar på lördagen och lunch hos Js mamma på söndagen. Jag gillar när helgen är bokad så här i förväg, annars är risken för att vi hänger i TV-soffan väldigt stor.

Det här med att Malte somnade så tidigt igår föll pladask då han vaknade efter en timme och var helt omöjlig att söva om. Klockan 23 kunde jag i alla fall lägga över honom i hans säng igen, och det är fortfarande en timme tidigare än "förr" i tiden. Positivt tänkande ni vet!

De senaste nätterna tycker jag dock att han sover mycket oroligare än vanligt. Han vaknar ofta och ligger och sparkar och har sig och trots att jag då vill söva om honom så vill han inte ha bröstet utan man får låta honom ligga och sparka tills han somnar om själv. Det är iofs väldigt bra, men både min och Js sömn blir väldigt störd av det. Det här med sovrutiner för ett barn verkar vara a neverending story, det känns som att det är det enda man pratar om med andra nyblivna mammor. Sömnen och maten.

Idag är det enda som är inplanerat en promenad. Jag behöver handla lite kompletterande varor inför middagen och så måste jag komma ihåg att köpa den lilla söta bakboken som följer med Aftonbladet. Den här veckan är temat Baka med barn. Passar mig utmärkt trots att jag vrider mig lite av olust när jag tänker på kladdet...

Det var inte bara för vällingen det blev premiär utan även för majskrokarna. När jag visade upp en krok för honom så gapade han direkt men det gör han även om man håller upp en hårborste framför honom så det betyder egentligen ingenting.

Han fattade inte alls hur man skulle göra med den. När jag stoppade den i hans hand uppfattade han den som en leksak så han slog den i bordet tills den gick sönder. Han förde den aldrig själv till munnen utan det var när jag höll i den och förde den till hans mun som han smaskade på den. När jag testade att bara lägga den framför honom började han gapa, och när den per automatik inte flög in i ansiktet på honom så blev han skitsur och började skrika.

Vi testade majsvälling här på kvällen också, men precis som Ida kommenterade i ett tidigare inlägg, så gav vi honom den för sent för han var så trött att han var sur. Då kan man inte ge honom något annat än bröstet så det får bli ett nytt försök imorgon, till frukosten kanske.

Jag måste i alla fall säga att vi fortfarande är on a roll, jag och Malte. Klockan 20.20 gick han och lade sig. Nu är det över två veckor sedan som han somnade runt midnatt. Betyder det här att det här är hans nya rutiner? I så fall tackar jag så mycket för det.

Ida tipsar om en artikel i Expressen och jag kan inte låta bli att länka till den jag också. Läs den här.

Jag tycker verkligen att det är intressant. Om det är något jag har upptäckt under min korta tid som småbarnsmamma så är det att det här med amningen en het potatis. Innan jag ens var gravid så hade jag inställningen att jag absolut skulle amma länge. Varför inte liksom, jag kunde inte komma på några anledningar till varför jag inte skulle det.

När amningen sen började krångla en hel del i början så fortsatte jag att kämpa för att den skulle funka. Dels för att det ju är väldigt behändigt med att alltid ha maten med sig, uppvärm och klar, men dels också för att hela jäkla barnmorskekåren säger att det är så himla bra för att motverka allergier. Jag vågade liksom inte ge upp trots att det var så himla jobbigt och framför allt gjorde fysisk ont.

Nu när Malte är sex månader gammal har jag många gånger varit glad över att jag har fortsatt att amma, egentligen bara för enkelhetens skull, men jag har också många gånger tyckt att amningen har jobbat till min nackdel. Malte är exempelvis helt beroende av amningen för att kunna somna (det börjar så smått att gå över nu tack och lov), och att ta nappflaska har han vägrat, säkert bara för att det inte är lika mysigt som bröstet. Bröstmjölk är ju heller inte lika mättande som ersättning så han vaknar fortfarande ofta på nätterna då han blir hungrig (onödigt) många gånger.

Jag tycker att det är viktigt att jag får amma så länge eller så kort tid jag vill. Tyvärr har jag blivit påverkad av det dåliga samvetet som man som nybliven förälder blir påprackad redan som gravid. Att det dåliga samvetet kommer från osanningar utdelade av barnmorskor gör mig därför väldigt irriterad och arg.

"Så länge det inte finns några bevis ska mammorna slippa pekpinnar", säger professor Olle Hernell och jag kan inte annat än hålla med.

Det bidde ingen promenad till Globen. Sofia ringde nämligen och suktade med kaffe och det kunde jag ju inte tacka nej till. Och lockade också med att jag skulle få komma över och pilla lite på hennes juklapp - en Kitchen Aid! Jag vill också ha!! Tyvärr måste jag vänta med sådana inköp tills vi har ett större kök då våra köksskåp för närvarande är helt fullproppade. Men den var väldans fin... Fan vad jag skulle baka matbröd om jag hade en sån. Duktiga Sofia hade faktiskt en surdeg som stod och surade sig på bänken. Hon kan vara en inspiration den där.

Den är så jäkla snygg! Fast mamma skulle anmärka på att degskålen är för liten, och hon har lite rätt i det. Man får inte plats med så stora degar i den. Men som sagt - schwenasnygg!

Efter att hennes lilla Emelie hade gulpat i sig lite välling blandade Sofia till lite till Malte då jag hade sagt att jag tänkte ta vägarna förbi Coopen för att köpa. Visst, majsvällingen är från sex månader men det är ju inte långt dit. Malte, som ratar ersättning i stort sett varje gång, slurpade i sig ungefär hälften av vad hon hade blandat till, typ 50 ml, och det var jag jättenöjd med eftersom jag precis hade ammat. Men jag vågar inte ta ut segern i förskott då han även gillade ersättningen den första gången. Vi får väl se!

Gomorron! Det var en nöjd Alex som klev upp ur sängen imorse. Jag var lite rädd att Maltes nya fantastiska sovrutiner skulle vara puts väck när vi kom hem från Cypern, men jag lyckades utan några problem få honom att somna vid nio igårkväll. Framgång! Han sov också i sin egen säng och det var länge sedan han gick med på det. Duktiga Malte.

Vi har hunnit ta ett bad här på morgonen och från att han varit ett kille som bara ligger stilla och njuter i badet har han nu förvandlats till en som vill plaska ner precis hela badrummet. Fan vad kul det hade varit om vi hade ett badkar till honom, det ser så futtigt ut att plaska i en liten balja.

Just nu tar lillkillen en liten tupplur och jag lyssnar på Katarina Wennstam på Nyhetsmorgon. Hon har tydligen kommit ut med den sista boken, Alfahannen, som avslutar hennes trilogi om mäns våld mot kvinnor. Smuts gillade jag stenhårt och Dödergök var helt okej så självklart måste jag läsa den här också.

När jag har hört hur kallt det har varit här i Sverige så har jag varit lite fesigt rädd om jag vågar ta ut Malte i kylan. Termometern visar dock på minus fyra idag så då är det ju ingen fara. Tänkte ta mig till en mataffär och då Coop ligger alldeles för nära för att räknas som en promenad så går vi till Globen istället. Den livsfarliga backen bakom Hammarbybacken isolerar mig till den här delen av södra Stockholm, så Sickla får vänta lite.

Ett av de sista sakerna mina föräldrar sa på flygplatsen när vi åkte hem igår var att de vill ha mer YouTube-klipp av Malte på bloggen. Så varsågoda!

De innehåller inte något speciellt spännande utan bara en Malte som sitter i soffan. Jag ville föreviga hans pratande (skrikande) i falsett men som vanligt när man slänger fram kameran så tystnar han och tittar förundrat på den. Han är bra söt alltså.

Kvart i sex (svensk tid) imorse klev vi in i vår hall. Vi hade en lång natt bakom oss men nu var vi äntligen hemma. Usch vad det är jobbigt att resa. Och tråkigt att flyga. Vi fick sitta ganska länge på den alldeles sprillans nya flygplatsen då planet som skulle komma från Göteborg var försenat. Kaptenen skyllde på snöoväder över Sverige och jag tror honom.

Planet som skulle ha lyft 23.10 lämnade inte cypriotisk mark förrän runt 01, och då var vi trötta kan jag meddela. Att jag inte hade tagit en eftermiddagslur ångrade jag bittert men det är lätt att vara efterklok. Flygresan som på nervägen bara tog tre timmar och femtio minuter skulle på uppvägen ta en hel halvtimme längre, så det var med glädje och tacksamhet som jag fick lägga ner Malte på sätet mellan mig och J. När vi hade kommit upp i luften möblerade kabinpersonalen på eget initiativ om en passagerare så att vi fick lite mer svängrum på vår rad. Tack snälla flygvärdinna!

Turen att jag slapp ha en tung sovandes Malte i famnen hela resan uppvägdes med att jag hade den dampigaste ungen från helvetet precis bakom mig, och att skaka om och sparka på min stol var tydligen the thing of the day. Oh well, man kan inte få allt här i världen.

Jag ska inte klaga. Jag har fått vara på semester med mina favoriter samlade på en och samma plats; mina föräldrar, J och lilla Malte. Jättehärligt har det varit och avlastning har vi fått då både mamma och pappa inte har kunnat få nog av att gosa med lillprinsen. Vi har fått sol också. Och värme! Vilken skillnad det gör för humöret!

Att det var 21 minusgrader när vi landade på Arlanda är en annan historia. Jag fick hostattacker när jag andades in den kalla luften med munnen. Så kallt är det för fan!

Vi fick sovmorgon till runt tio, sen tyckte Malte att det var nog så det var bara att pallra sig upp. Jag kunde inte koppla av förrän jag hade packat upp väskorna så det gjorde jag fort. Sen åkte allt julpynt in i skåpet av bara farten, och fyra tvättmaskiner har hunnits med. Som sagt, semestern är nu över.

Tillbaka till vardagen, och det är inte fy skam för jag gillar min vardag.

Nu ska det läsas bloggar! Jag måste ju uppdatera mig om vad ni har haft för er de senaste två veckorna!

Mamma tog med sig Malte på armen och gick ut på trottoaren för att småprata med grannen Eleftheria. De pratade så klart på cypriotiska om den "blonde lille svensken" som log mot henne hela tiden. Eleftheria lutande sig sen över honom och frågade på bruten engelska "Do you like it here?"

Här på Cypern pratar man på engelska med utlänningarna, vare sig de har lärt sig prata eller inte! Det skrattade vi länge åt!

Pappa och Malte, Adam, Stavros, Eleni, Pernilla och Hannes.  

Lagom till förmiddagskaffet överraskade pappas kusin Stavros och hans fru Elli med ett oanmält besök. De hade med sig julkakor men mammas vaniljbullar var de som gick åt från faten.

Vi nöjde oss inte med bullar och kakor, utan jag ville köpa en sista tårta här på Cypern för den här gången. Vi åkte till Liotati, en populär konditorikedja som har riktigt bra grejer. Jag satte på mig turistmössan och fotade både skylten och kondiset invändigt.

Jag som har stått i kondisdisken på Coopen i åtta år reagerar lite på att man inte har spottskydd framför kakorna, men whatever. Tårtorna står i kyldiskar i alla fall.  

Om du är på Cypern så håll utkik efter en sån här skylt!

Det blev en chokladtårta med nutella den här gången. Den var om möjligt

godare än den förra schokolatinan.

Vi njöt av tårtan, somliga mer än oss andra!

Nu har vi en dag kvar i värmen. 18, 19 grader varje dag är en temperatur jag inte hade räknat med så jag är mer än nöjd. Skönt har vi haft det, god mat har vi ätit, lite tjockare har vi blivit, och mina föräldrar har blivit mer förälskade i Malte än vad de var innan. Mission complete!