Jag och J tjafsar sällan men när vi gör det så handlar det alltid om samma sak. Städningen. Vi har lite olika lägstanivå när det gäller städningen här hemma. J tycker att jag överdriver när jag säger att han inte hjälper till, men nu har han fått det svart på vitt. Ja, han har till och med medgett det själv!

Jag hittade det HÄR testet med ett antal frågor. Jag fyllde i mitt test först där jag fick utlåtandet: Slitvarg. Ni har uppenbart problem. Ni delar på en del, men summan visar ändå att du drar ett betydligt tyngre lass. Bra test tyckte jag som håller med fullständigt. Sen gjorde J testet och svarade på samma frågor. Han fick utlåtandet: VARNING! Ert förhållande är i big trouble mister då din partner får göra det mesta. Typ.

Haha, jag visste väl det!

Oh yes, jag har tränat! I am back on the horse så att säga. Jag tyckte att jag orkade med hur bra som helst så att jag tränade upp kondisen före jul verkar inte har varit förgäves. Hur skönt som helst, och nu ska det fortsätta så här. Jag måste få rutin på det här med träningen, det blir så mycket lättare då när man väl har kommit igång.

Passet var proppfullt, det var inte bara vi som ville ta tag i saker och ting. En välbehövlig lunch (jag var verkligen vrålhungrig) intog som vanligt på Coffeehouse by George. En smaskig sallad blev det, också precis som vanligt.

Sex mammor med tillhörande bebis satt runt bordet, riktiga drömgäster som inte drog oss för att slabba ner ordentligt med våra flaskor och puréer. Skisamma, det är mammorna de tjänar en massa pengar på! Det var jag, Lovisa, Ida, Jenny, Anna som håller i Satspasset och Elin. Malte visade barmhärtighet och sov igenom hela lunchen, jag fick till och med hälla i mig en kopp kaffe efteråt, sen vaknade han och ville äta. Han drack friskt upp hälften av vällingen och lite puré på det. Jag blir så glad av att han tycker om att äta nu, det är så kul att testa nya smaker på honom.

Att träffa de andra bebismammorna är mer givande än vad jag någonsin hade trott att det skulle kunna vara. Det är lätt att man fastnar i sin egen bebis och tror att man är ensam om saker som är jobbiga. När man träffas får man snabbt se och höra att så är det ju inte alls utan det finns fler som t ex ammar varannan timme på nätterna... Sånt är skönt att höra och då kan jag fortsätta att göra det utan att känna mig stressad. För jag tycker faktiskt inte att det är så jobbigt.

Min lilla Sötmalte för sista gången i liggdelen. När vi kom hem monterade jag på sittdelen och där får den sitta. Det är dags att gå vidare och bara acceptera att Malte är en stor bebis nu. Men han är fortfarande en bebis tack och lov!

Måndagmorgon. J försov sig vilket innebär att han inte väckte oss "i tid" imorse. Jag tänkte använda det som en ursäkt för att slippa följa med på SatsBaby idag men då jag gissar att Lovisa inte skulle godta det som skäl (passet börjar ju inte förrän klockan elva) har jag fått pallra mig upp för att packa skötväskan. Träningsväska använder jag inte längre, jag utnyttjar Maltes grejer istället.

Jag är lite orolig för hur det kommer att gå då det var så många veckor sedan som jag tränade sist. Mitt flås är väl som bortblåst men det är väl bara att ta tjuren vid hornen antar jag för jag vill ju träna. Eller nej, det vill jag väl nte egentligen, i ärlighetens namn vill jag bara vara snygg.