Ni glömmer väl inte det?! Ni sätter er väl inte framför Sportspegeln ikväll när de visar I en annan del av köping?! Vi sitter i alla fall redan bänkade. Så klart. Sista kvällen där hela familjen är samlad. Nästa vecka är jag nämligen gräsänka i hela fyra dagar, jag vet inte om jag har varit ensam med Malte i så många dagar (och nätter) förut.

Måndagen och tisdagen har jag redan bokat upp. Någon som vill leka på onsdag?

Efter en lite smådeppig morgon (man får faktiskt ha såna!) så tog vi oss en promenad ner till Sjöstaden där Js mamma och Kåre bjöd på lunch. Det blev en kasslerrätt och det blev jag lite extra glad över då J inte är så förtjust i det så jag brukar inte få äta det så ofta. Hm, om hans mamma blankt struntar i hans preferenser vad gäller mat, så kanske jag också ska börja göra det...

Jeanette hade gjort efterrätt också och inte vilken som helst, utan en utan socker. Gillas av mig som försöker att undvika det. Julen är ju över liksom! Det var en cheesecake fast utan the cake, och med smak av lingon. Vi fick vänta en stund på att den skulle smälta lite för den var stenhård, men gott var det. J, som inte gillar lingon (!?!?!) gav mig sin så jag fick dubbelt. Kåre gillar inte heller efterrätter så även hon fick dubbelt. Hon hade med andra ord tänkt till...

Vi hade med oss välling till Malte för att se om han gick med på att ta sig en slurk när hungern smög sig på, men icke. No way José som en amerikan hade sagt. Han höll sig på gott humör i alla fall och tur är väl det. Söt och charmig som få, trots hunger och för lite sömn. Ja, enligt mig i alla fall.

Runt halv fyra fick vi bege oss därifrån eftersom J har sitt spinningpass på söndagar. Han gick raka vägen hem medan jag tog den långa vägen genom Sjöstaden upp till Skanstullsbron och Magnus Olaus upp till hammarbyhöjden. Jag kände att både jag och Malte behövde det då Malte behövde sova och jag behövde promanden. Det var så länge sedan och oj vad skönt det var att få lunka på i med vagnen igen. Jag hade glömt hur mysigt det faktiskt är. Speciellt kallt var det inte heller så kinderna klarade sig från att svida den här gången.

Det finns dagar då mitt tålamod tar slut. Då jag inte längre orkar med. Idag är en sån dag.

När vi var på Cypern såg det ut som att allt gick vägen när det gällde Malte. Helt plötsligt ändrades hans sovrutiner till att somna vid nio på kvällen och han gick med på att sova i resesängen. Maten gick också jättebra. Han åt upp en hel grötportion varje morgon och kväll och han gick med på att pula i sig en halv liten burk puré till lunch. Sista kvällen hällde han dessutom i sig ersättning från flaskan. Revolution!

Så fort vi landade på Arlanda var det som bortglömt och han gick tillbaka till sina gamla rutiner. Ja, till och med sämre rutiner. Han somnar runt tolv precis som innan, han vägrar sova i sin säng, han vägrar gröt, han vägrar välling, han vägrar puré och han vägrar till och med fruktpuré. Det enda han vill ta från flaskan är vatten men jag vill inte att han ska dricka sig mätt på det så han får ytterst lite.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag som hade tänkt att jag skulle kunna sluta amma nu efter att allt gock så bra på Cypern men det är ju bara att glömma. Grejen är ju den också att vid sex månaders ålder så måste man äta annat också, han klarar sig inte på bara amningen. Och jag har inte ens speciellt mycket mjölk kvar.

Det blir intressant att höra vad de säger på BVC. Jag tror inte att han har gått upp speciellt  mycket i vikt så då kommer hon säkert säga att han måste äta annat också. Och vad gör jag då?