Jenny bad om receptet på biscottin så här kommer det:

100 gram smör

2 dl socker

3 ägg

7,5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk ingefära

1,5 msk kanel

1 dl grovhackad mandel

Sätt ugnen på 200 grader.

Blanda smöret och sockret i matberedaren. Elvisp går säkert precis lika bra. Tillsätt ett ägg i taget. Försök här att inte tappa ner hela ägget i matberedaren när den är igång, för då måste man slänga smörblandningen med det puveriserade äggskalet. Det hände nämligen mig igår...

Blanda ihop torrvarorna och häll sen ner det i matberedaren tillsammans med det andra. Häll ut degen på bänken och blanda ihop med mandeln. Dela upp degen i 4 delar, rulla ut korvar och rutsch in i ugnen i 15 minuter.

Ta ut dem och skär korvarna i sneda skorpor, ställ in dem i ugnen igen, den här gången med sänkt värme, ca 100 grader, i typ en halvtimme. Ta ett smakprov för att se om de har torkat inuti.

Voila, mandelbiscotti med kanel och ingefära. Lite julkänsla i köket får man allt!

Bloggplatsen låg nere igårkväll så jag kunde inte blogga. Snacka om att jag mådde dåligt och snacka om att man blir beroende av att blogga...

Det hände inte så mycket igår. Jag skulle träffa min syster och hennes lilla nyfödda son igår men snöovädret satte stopp för det. Hon satt fast ute i Nacka och kunde inte ta sig därifrån. Att gå och handla till min bakning gick inte heller, så jag fick helt enkelt botanisera i skåpen och nöja mig med de ingredienser jag hade hemma.

Det blev mandelbiscotti med kanel och ingefära. Asgott med ett glas mjölk! Det är så sjukt enkelt att göra skorpor, varför gör jag inte det oftare?

Kommer ni ihåg den här?!

Nu börjar det här perioden då vi kommer att sitta inomhus en hel del. Att ge sig ut med en barnvagn i det här vädret finns inte på kartan! Snön bara vräker ner men det är inte nog med det, för det blåser också så det vräker egentligen inte neråt utan mer verikalt.

Jag som hade tänkt baka idag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, för jag har inte alla ingredienser i skafferiet. Och Konsum ligger typ 300 meter bort. Oh the dilemma.

En avi kom i brevlådan idag, det var en julkapp till Malte från moster Vickan. Hon hade aldrig köpt barnkläder förut så det var med förtjusning som hon omsorgsfullt letade upp kläder till Malte.

Trots att hon i Sollefteå inte har ett så stort utbud, tycker jag att hon har lyckats väldigt bra. Vi gillar hans cardigan och fejk-uggsen allra bäst. Nu väntar vi bara på att bli bjudna på finkalas framåt vårkanten så att han får tillfälle att ha på sig sina finbyxor och den stiliga västen.

Idag för fem månader sedan klockan halv tre på morgonen föddes Malte. Det är ju inte riktigt klokt! Fem månader låter som så kort tid men det känns ju som att han alltid har funnit här.

Han firade sin månadsdag ute där hans mamma växte upp, nämligen i Krokhöjden. Mina föräldrar har ju tyvärr flyttat därifrån men som tur är så bor Dina med familj kvar så jag har ändå anledning att få åka dit.

Bilden är fräckt stulen av Dina  

Dina bjöd på pastalunch som jag själv regelbundet kommer att börja laga här hemma (gott och sjukt enkelt, my kind of food) och till kaffet slank ett par bullar ner. Eller ett par... snarare fyra fem! Men jag ska påpeka att de var små, jag lovar!

Det var trevligt att sitta där och prata om allt möjligt, och Malte stortrivdes i Dinas kök. Vi fick sällskap av Dinas sköna barn också, 14 och 17 år, och det slog mig att någon gång kommer jag att sitta vid köksbordet och prata om allt och ingenting med Malte. Han ska ju liksom bli stor någon gång.

Fem månader idag alltså.

Malte åker till Krokhöjden för första gången. Det är stort!

Så var det alltså dags igen. Det skulle vägas, mätas och vaccineras. På längden har han vuxit men han har bara gått upp ett par hekto i vikt. Jag hade det på känn, att han skulle dippa på kurvan, men sköterskan sa att jag inte skulle vara ett dugg orolig eftersom han dels har varit magsjuk och dels har strulat med maten. Hon sa att det kallas för "smakisdippen" och är tydligen väldigt vanligt. Jag får lita på det.

090716   2800 gram, 48,0 cm, huvudomfång 34,0 cm

090720   2850 gram

090723   3020 gram

090730   3340 gram, 50,2 cm, huvudomfång 36,5 cm

090811   3850 gram, 52,4 cm, huvudomfång 37,1 cm

090824   4370 gram, 53,5 cm, huvudomfång 38,3 cm

090917   5070 gram, 55,7 cm, huvudomfång 39,3 cm

091019   5740 gram, 60,0 cm, huvudomfång 40,7 cm

091119   6580 gram, 63,2 cm, huvudomfång 41,9 cm

091215   6770 gram, 65,2 cm, huvudomfång 42,5 cm

Det var också dags för en spruta i vardera lår. Vi gjorde som förra gången och bad ytterligare en sköterska komma in så att de kunde ta en spruta i varje lår samtidigt. Hon sa att studier har visat att bebisarna lugnar ner sig mycket fortare när de får sticken samtidigt, och att eftersom de bara kan lokalisera smärta på ett ställe i taget så känner de bara den ena sprutan. Den onda.

Förra gången grät han en del men lugnade ner sig efter att jag hae ammat honom en stund. Den här gången behövde jag bara krama om honom så gick det över. Skönt, för det gör verkligen ont i mammahjärtat när han gråter av smärta.