Jag fick en undran från Dante som frågade om jag känner mig som hemma på Cypern eller om jag längtar hem till Sverige.

Jag har faktiskt fått den frågan förut, hur pass hemma jag känner mig på Cypern osv. Och det är inte helt lätt att svara på. Min mamma är från Sverige och min pappa från Cypern. Jag har bott i Sverige i hela mitt liv minus ett par vändor då vi har bott på Cypern. Men hur pass hemma känner jag mig på Cypern? Jag menar, jag har ju faktiskt större delen av min släkt här nere.

Det här med identitet är inte helt enkelt men jag skulle vilja säga att jag är till hundra procent svensk. Jag är så mycket svensk man kan bli. Det konstiga med det hela är att trots att hela jag är svensk så finns det ändå plats för att vara lite cypriot. Det är som att jag är så mycket mer än hundra procent. Låter det krångligt? Ja, det är ju det.

Jag menar, det känns helt annorlunda i magen när flyplanet landar i Larnaca än när det landar på ett annat turismål i Medelhavet. Jag kan inte i ärlighetens namn säga att jag "kommer hem" men jag kommer till någonstans som jag håller väldigt varmt om hjärtat. Det är liksom min ö. De andra på planet kommer för att sola och bada, jag kommer till mitt. Till min pappas hem. Till min farmors hem. Att mina föräldrar bor här lite drygt halva året gör det förstås ännu mer speciellt. Och så har jag ju släkt här.

Jag känner själv att jag inte är turist här, jag har ju för bövelen till och med gått i skolan här nere! Språket är inte ett främmande sådant som man har lärt sig i skolan eler på TV. Det fick jag genom min pappa som pratade med mig som väldigt väldigt liten. Jag önskar att cypriotiskan var lika levande hos mig som det var 90-91 när vi bodde här sist, men så är det inte. Vi flyttade tillbaka och jag tappade det. Det kommer dock tillbaka när jag har fått ett par fruktiga drinkar innanför västen!

Hur mycket man än vrider och vänder på det så är jag svensk. Och cypriot. Mest svensk men ändå himla mycket cypriot. Och nej, jag längtar inte till Sverige. Än.

 

Dina

30 december 2009 00:50

Du får säga som Oliver sa när han var mindre och dom frågade honom: Jag är 100% svensk och 50% grek.

Hans pappa är svensk, han är född i sverige, hans mamma är grekiska... Ja-a, det blir 150.... eller... :-)

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

viktoria

30 december 2009 18:20

oj.. de va en jäääkla lång beskriving för hur du känner dig.. =)

http://www.viktoriafrolund.blogspot.com

 

Dante

30 december 2009 22:43

Tack för ett intressant svar! jag tycker Dina skrev det bra så jag tänker mig framöver att du är/känner dig 100% svensk och 50% cypriot. :D

http://dante.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, ni läste rätt! Det här är det sista inlägget som skrivs här på Bloggplatsen. Jag har länge velat flytta bloggen men har backat pga av att jag vill ha hela min blogg samlad på ett och samma ställe. Med många andra bloggportaler så kan man flytta m...

J kom hem lite tidigare från jobbet, han satt redan i bilen medan jag pratade med Vårdguiden. Det var tur för jag hade inte ens hunnit göra klart den jordnötspaj som jag höll på att baka när Malte och Silje råkade i klinsch med varandra. Det blev tur...

Så hände det till slut. Det som jag har jobbat så hårt med att undvika. Silje rev Malte i ansiktet.   Jag har den senaste tiden sprungit efter Malte och plockat bort honom varje gång han har krupit fram mot Silje där hon har legat i sin korg och ...

Äntligen tog jag tag i mig själv och pallrade mig upp runt halv sju för att direkt gå ner till träningslokalerna på torget. Tjoho! Jag har inte tränat något sedan vi blev sjuka i kräksjukan och det var ju några veckor sedan nu så det var på tiden. Sk...

     Ååååh den är drömmen! Jag var nere och handlade lite på Coopen och kunde inte låta bli att titta ner i glassfrysen medan jag stod i den långa kön. Jag kunde heller inte låta bli att köpa en varsin Ben and Jerry's-glass till mig och J, trots ...