Att turista på Cypern är inte något jag ägnat mig så mycket åt. Idag var det alltså dags, då J inte har satt sin fot på den här lilla ön förut. Vi tog den obligatoriska rundan här på östra sidan. Efter att vi hade gjort i ordning oss i maklig takt packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot Protaras. Det är en liten turisthåla som alla barnfamiljer åker till, som alternativ till supandet som sker i Ayia Napa.

Framme i Protaras ställde vi bilen utanför en för säsongen stängd restaurang och gick ner till vattnet. Snacka om att jag blev sugen på solcharter! Hade jag och J haft badkläder med oss hade vi garanterat hoppat i. Nu blev det inte så utan vi fick nöja oss med att gå i sanden i gympaskor och mäta vattentemperaturen med fingrarna. J gissade på 17 grader och det är väl inte fy skam för att vara Medelhavet i december.

Att åka igenom Protaras går ganska fort, speciellt på vintern när allt är igenbommat, så vi åkte vidare mot naturreservatet vid Cape Greco för att fika. Innan vi nådde picknickplatsen stannade vi till vid ett litet kloser. Mamma stannade kvar i bilen med Malte som hade somnat i sitt babyskydd, medan vi andra klättrade ner för klipporna bakom klostret. Där nere finns en stor grotta som jag försökte fotografera men bilderna gör inte miljön rättvisa. Ännu ett tillfälle då jag önskade att jag kunde mina kamera...

Jag tycker att det här är så vackert. De karga klipporna påminner mig om Sagan om Ringen av någon anledning

I närheten finns den här stenbron som kallas "Kråkvalvet". För några år sedan fick man gå över den (om man vågade) men nu har man ställt upp stora skyltar där det rekommenderas att man låter bli om man håller livet kärt.

Uppe vid picknickplatsen fanns bord, bänkar och grillplatser för de som vill äta en stadig lunch. Vi hade ju nyss ätit frukost så mamma hade istället plockat ner kaffe, te, vaniljbullar och lussekatter. Det tackade vi för och smaskade i oss himla fort. Malte vaknade lagom till at kopparna tömts, och vi åkte vidare till the sea caves.

Se så glad Alex blir av en lussekatt! Der är lätt att göra henne nöjd med andra ord.

Hittillls på vår lilla utflykt hade jag redan varit på alla ställen tidigare. Vi åkte väl dit mest för Js skull. Jag hade dock ett önskemål om att vi skulle åka till klippstupet med hålet, så då gjorde vi ju det. Om man klättrar ner för klipporna en bit kommer man till ett hål i stupet, som kallas för Poseidons öga. Varken jag eller mamma vågade oss ner men pappa och J gick ner för att titta. Mamma, som förmodligen har sett varje kvadratcentimeter av den här lilla ön, har fortfarnde inte vågat sig ner dit, så hon blev mäkta glad när hon fick se att J hade tagit bilder där nere. Äntligen har hon fått se hur utsikten ser ut därifrån.

Utsikten ovanifrån, för dem som inte vågar sig ner för klipporna.

Så här ser det alltså ut nere i klipphålet. Vi hade ingen aning!

Där står de. Pappa och J.    

Medan vi stod där och fotade och lekte turister stod ett par där uppe på avsatsen ovanför J och pappa. Vad jag inte lade märke till då när jag fotade var att paret gav varandra en avskedskyss. Ögonblicket efter hoppade mannen ner i vattnet! Mamma skrek av rädsla för hon trodde att han hade ramlat i. Cool kille det där, han hoppade till och med en gång till så att jag kunde föreviga det på bild.

Maltes reaktion på det hela var att lägga en spya över BabyBjörnen så då bestämde vi oss för att åka hem. Vi skulle bara hinna med en punkt till på turistlistan. Ayia Napa. J hade ju inte ens varit där så han ville se det på säkert avstånd i baksätet i bilen. Vi tog en snabb vända igenom stan, men även där fanns inte mycket att se eftersom det allra mesta är stängt. Bara ett par restauranger och supermarkets hade öppet för de övervintrande pensionärerna.

Vi kunde nöjda åka hem till lägenheten och klappa oss själva på axeln för ett gott turistande. Det finns självklart mer att se men det där var precis lagom för ett sällskap med en liten bebis. Nära och bra.

Eftermiddagen tillbringades på uteplatsen. Vi njuter av vädret och hoppas på att nyhetssändningarna har fel när de säger att regnet är på gång. Tyvärr kan det nog stämma, för storasyster Pernilla kommer ner om några dagar och hon brukar tydligen ta med sig regnet och allt som har med dåligt väder att göra. Vi kanske får vara nöjda med det hittills fenomenala vädret vi har haft.