Juldagen brukar ju i vanliga fall vara en riktigt död dag då allt är stängt och man är trött av all julmat. Även här är allt stängt, faktiskt ända till söndag, och även här har det varit väldigt lugnt. Här nere firar man ju julen på juldagen så det har varit väldigt tyst i området. Inga slirande bilar. Engelsmännen som man annars hör på gatorna har även de hållit sig inne för att ägna sig åt sitt julfirande.

Det var därför det bara var vi svenskar i Sofoklis (som lägenhetsblocket heter här) som tog oss ner till promenadstigen nere vid vattnet för at ta oss en promenad. För att slippa at riskera att få kämpa med vagnen fick den nästan sju kilo tunga Malte hänga med i BabyBjörnen. Det var tungt för ryggen men alternativet hade varit jobbigae.

Solen sken på allra bästa vis så det blev varmt att gå. Malte fick dessutom ha en mössa på sig för att inte bränna sig på huvudet. Att ta med sig en solhatt i resväskan var det liksom ingen som tänkte på...

Där borta i diset skymtar Famagusta, min pappas hemstad. Hotellen står uppradade men de är övergivna sedan 1974 då Turkiet invaderade ön. Det känns alltid så konstigt att se staden så här. Så nära men ändå så otillgängligt.

På den här platsen lever ett flertal hemlösa katter, vi räknade dem till 26 stycken. Det är inte alls synd om dem då det kommer engelsmän varje dag och ger dem mat. Jättefina är de.

Mer än så har inte hänt här idag och det är helt okej med mig. Malte har varit på ett mycket bättre humör och jag börjar bli mer och mer osäker på det här med tänderna. Elin, du gav mig något att tänka på...

Åh så sällan man får mysa med Malte så här! Notera den förut så ljusblåa overallen som torkar i bakgrunden. Den har fått ta ett klorinbad för att få tillbka sin vita färg.