Till en början var det svårt för julkänslan att infinna sig men med en Absolute Christmas som går på repeat från nio på morgonen så är det svårt för den att hålla sig borta. Det gjorde alltså inte något att det inte låg ett tjockt snötäcke utanför dörren. Det var tvärtom mycket trevligt att tillbringa julaftonen utomhus, utan en stor täckjacka som skydd från kylan.

Dagen började med ett julbad för Malte och ett julbad för bilen. Inte ens på julafton kan pappa sitta still och bara slappna av. De blåa arbetsbyxorna satt rutmidjan på honom, precis som vanligt.

Medan vi andra körde på mjukisstuket idag var Malte uppiffad med en röd fluga. Ursöt blev han.

Det var meningen att vi skulle äta våt julmiddag tillsammans med Gösta och Karin, mina föräldrars grannar i stugan som gästspelar i kvarteret denhär vintern, men då Gösta var sjuk så blev det bara vi. Allt som behöver finnas med på ett julbord fanns med utom just prinskorven, till Js stora besvikelse. Vi blev ändå mätta och mycket belåtna när apelsinriset (jo, det var apelsinris enligt min mamma) hade fått avrunda måltiden.

Grannkatten Mistsy ville också vara med på julbordet. Hon kommer och hälsar på varje dag och vill ha lite mat. Och det får hon också.

Marsipantomtar medhavda från Sverige. Såklart.  

Till kvällskaffet fick vi avnjuta den helt fantastiska mandeltårtan som man aldrig blir besviken på. Tyvärr kunde vi inte riktigt avnjuta den i ett lugn då många tårar fälldes unedr tiden. Malte har nämligen gråtit en hel del under dagen och vi börjar misstänka (mina föräldrar är övertygade) att Maltes tänder är på gång. Man kan skymta dem i munnen på honom, och när han gråter så åker fingrarna in på samma ställe i munnen. Han har förmodligen ont plutten. Som tur är har jag med mig alvedon som kanske kan lindra lite, men han gråter fortfarande. Trots att det är synd om honom så hoppas jag att det är tänderna som gör illa honom, för om det inte är det så vet jag ju inte varför han gråter så ihärdigt. Han har har ont.

Jag misstänker att de allra flesta som läser min blogg är vänner och bekanta. Men besöksstatistiken skvallrar om att ni är en stor skara där ute som jag aldrig har träffat, för så många vänner har jag inte.

Vilka ni än är, familj, vänner, bekanta eller bara urgulliga bloggläsare. Jag önskar er en mysig julafton med god mat, glatt sällskap och mycket gos!