Varje gång man träffar någon som träffar Malte för första gången så ska det så klart kommenteras vem han är lik. Sin mamma eller sin pappa? Det kan variera men jag måste säga att de allra flesta säger att han är lik mig.

Mamma har alltid sagt att hon inte ser något av mig i honom utan att det bara är J i hans urgulliga ansikte. Men så igår kom Birgit över med en bild på mig när jag var i ungefär Maltes ålder, och mamma bytte genast åsikt. Hon, och Birgit för den delen, tycker nu att Malte är min avbild. Vad tycker ni?

Vi tog en välförtjänt sovmorgon denna första riktiga dag av vår semester. Först vid halv tio masade vi oss upp för att inta en frukost i solen på uteplatsen. Man får passa på att hålla sig utomhus på förmiddagen då solen ligger på på den här sidan.

Så här på vintern försvinner den bakom hörnet runt ett-tiden.

Mammas pomelo som ska skördas i dagarna. Från blomma till den här stora

frukten med midjemåtten 56 cm har det tagit ett år. Rätt coolt faktiskt.

Medan J tog en liten tupplur efter ett par timmar (han är förkyld stackarn) åkte jag och mamma för att handla lite. Första stoppet var Orfanidis, Paralimnis svar på Kvantum, men vi var där vid helt fel tidpunkt på dagen. Den sammanföll med samma tid som alla övervintrande skandinaver kommer med bussen från Ayia Napa. Den lilla byn är ju rätt död på vintern så då får de komma hit för att handla på sig mat.

Gubbarna och gummorna var många, långsamma och mest i vägen. Mamma berättade att när busslasten kommer (bussen är för övrigt hyrd av Orfanidis för att ta pensionärerna dit, big business ni vet) måste de lämna sina väskor och dramaten ute vid entrén då de är kända för att snatta! Det tyckte jag var riktigt roligt!

Nästa stopp var English Deli där mamma hade beställt svensk julskinka. Good shit! Dagen har för övrigt mest gått i julförberedelsernas tecken. Vi har gjort risgrynsgröt (iofs redan uppäten) och vi har gjort den obligatoriska mandeltårtan. Den måste ju stå och gotta till sig över natten.

Malte envisas med att sparka av sig sina fejk-uggs. Han tycker

inte heller att det är vinter.

Det är inte bara julmat som tillagats utan jag har också gjort en puré till Malte. Det blev kycklingpremiär. För er andra nyfikna bloggmammor så gjorde jag som så att jag kokade en bit av en kycklingfilé med ett par pepparkorn och ett lagerblad. Sen kokade jag morot ochpotatis och mixade ihop hela härligheten. Malte blev väl inte överförtjust men åt snällt upp nästan allt. Han drack också ivrigt av vattnet ur flaska efteråt. Jag hoppas att han är lika entusiastisk i den när den är fylld med välling... 

All julkänsla som jag hade plockat på mig hemma i Sverige är som bortblåst. Det är svårt att behålla det när man går omkring i en tisha i solen liksom. Men imorgon tror jag att den kommer tillbaka. Då är det ju faktiskt självaste julafton.