Sådär. Hemkomna från Vårdcentralen i Björkhagen och precis som jag trodde så var det inget som jag behövde oroa mig för. Han har förmodligen åkt på ett tarmvirus som går över av sig självt, men det kan ta tid. Om det är en bakterie kommer man förmodligen heller inte ge honom någon antibiotika utan han får läka det själv. Bra! Då är jag helt lugn!

När vi gick ner i trapphuset så möttes jag av en helt fantastisk lapp på anslagstavlan. Det är tydligen inte bara vi som har tröttnat på den borrkåte grannen! Han borrar helger som vardagar, dagtid som kvällstid. Jag hoppas att han eller hon svarar.

Hörni, jag måste tipsa er alla därute om en blogg som alltid, alltid får mig på gott humör. Den har liksom precis allt man behöver för att piggas upp på morgonen.

En egenskap som jag uppskattar hos alla människor som har den, är självdistans. Daniel har självdistans och bjuder gärna på sig själv så att t ex jag, en sömnberövad småbarnsmamma, får en bra början på dagen.

Mitt tips till er är att kolla in och skratta lite!

God morgon! Ännu en kväll där Malte somnade straxt före tolv. Tack för det!

Idag har vi ett besök på vårdcentralen inbokat. Malte har bajsat något in i norden de senaste dagarna, jag menar ungefär 8-10 bajsblöjor per dag. Jag ringde vårdcentralen förra veckan men då tyckte de att jag skulle vänta eftersom han varken hade feber, hade tappat aptiten eller var ledsen.

Jag tror egentligen inte att det är någon fara, men eftersom det har gått tio dagar nu vill jag höra att det inte är någon fara av någon som har det som yrke att säga det.

Jag har dragit på det in i det längsta för i dagsläget vill man ju helst inte gå till en vårdcentral. Det finns ju liksom sjuka människor där...

Silje slappar inför natten då det ska jagas. Jag råkade väcka henne när jag tog bilden men jag kunde ju inte låta bli när hon sov så sött mot kameran.  

Japp, nu är det nog med slappandet, nu ska den här stackars otränade kroppen väckas ur sin dvala. Min plan har hela tiden varit att jag ska börja träna igen efter nyår, men varför vänta när jag är lite taggad redan nu?

Imorgon ska jag ner till det nyöppnade gymet här nere på torget, och kolla in lokalerna. I mitt fall spelar det faktiskt ingen jätteroll hur det ser ut, om det inte är snuskigt förstås, men det är ju nyöppnat så det har ska det väl inte ha hunnit bli. Den viktigaste faktorn för att jag ska ta mig iväg och träna är att det ligger nära. Alltså, väldigt nära.

Nu finns inte längre några ursäkter, det är bara att köra.

Jo det är sant! Det regnade små och stora regndroppar på mitt plattade hår och det dröjde inte länge innan det drog ihop sig till mörkbruna blöta krulliga lockar. Jäkla hår! Jäkla november!

Stövlar blev det inga heller! Fast jag kan väl inte påstå att jag tittade så engagerat... Istället handlade jag med mig ingredienser hem till en riktig höstgryta. Den har stått och puttrat på spisen i två och en halv timme hittills och där får den stå tills J kommer hem. Det hade varit gott med potatis till den... Men den kommer bli fantastiskt god utan också. Jag har trotsat J och slängt i en massa champinjoner. Han får peta bort helt enkelt.

Medan vi väntar på att pappa ska kliva in i hallen jobbar vi med krypreflexen. Och bajsar lite.

Malte somnade vid tolv igår. Det var länge sedan det hände! Tänk att man kan bli lycklig av något så litet. Dessutom sova han jättebra och vaknade bara en enda gång. Men det är ingen idé att påbörja Projekt Få Malte Att Sova I Egen Säng riktigt ännu eftersom han ändå kommer att få sova med oss när vi är på Cypern. Sen så, du är det full fart framåt!

Idag blir det en promenad ner till Sickla med Sofia och lilla Emelie. Jakten på ett par nya stövlar står fortfarande högt på att-göra-listan.

Jag som hela tiden har tyckt att Sickla kryllar av föräldralediga mammor hade inte räknat med att Farsta skulle ta upp kampen om barnvagnarna. Nu när jag har gått runt där en hel dag kan jag konstatera att jorå, visst finns vi även där. Det kryllar av oss kan man till och med säga. Men det var ett rätt barnvagnsvänligt centrum så det var väl inte så konstigt.

Jag och Malte började dagen med att möta upp Marie och lilla Ida på Gullmars, sen tog vi sällskap till Farsta. Där gav vi oss in på de omöjliga uppgifterna att hitta ett par stövlar till mig och en snygg stickad kofta åt Marie. Det blev inget med det.

Istället tog vi en trevlig lunch på ett fikaställe. Det är så mycket lättare att kunna sätta sig vid ett bord och kunna ha Malte i en barnstol istället för i vagnen eller i mitt knä. Han är med och tittar och så kan jag äta med både kniv och gaffel.

Ida posar vant för kameran medan Malte tyckte att min

tallrik var spännande grejer 

Mozzarella- och avocadosallad med senapsdressing, ja tack!

Malte höll sig vaken under större delen av dagen, tog bara några små tupplurer, och efter att ha sovit på tunnelbanan vaknade han så for vi kom in i hallen. Han har med andra ord inte sovit så mycket så förhoppningsvis kan han somna vid en skaplig tid ikväll. Men man vet aldrig med Malte!

19 dagar kvar till julbordet på Oaxen. Det är alltså 19 dagar kvar på den här no-gottgott-dieten.

29 dagar kvar till flyget lyfter och tar tar oss till mamma och pappa på Cypern.

31 dagar kvar till Maltes första julafton. Och min 27:e.

69 dagar kvar till jag fyller 28. Inget speciellt med det, jag ville bara fylla på listan.