Silje slappar inför natten då det ska jagas. Jag råkade väcka henne när jag tog bilden men jag kunde ju inte låta bli när hon sov så sött mot kameran.  

Japp, nu är det nog med slappandet, nu ska den här stackars otränade kroppen väckas ur sin dvala. Min plan har hela tiden varit att jag ska börja träna igen efter nyår, men varför vänta när jag är lite taggad redan nu?

Imorgon ska jag ner till det nyöppnade gymet här nere på torget, och kolla in lokalerna. I mitt fall spelar det faktiskt ingen jätteroll hur det ser ut, om det inte är snuskigt förstås, men det är ju nyöppnat så det har ska det väl inte ha hunnit bli. Den viktigaste faktorn för att jag ska ta mig iväg och träna är att det ligger nära. Alltså, väldigt nära.

Nu finns inte längre några ursäkter, det är bara att köra.

Jo det är sant! Det regnade små och stora regndroppar på mitt plattade hår och det dröjde inte länge innan det drog ihop sig till mörkbruna blöta krulliga lockar. Jäkla hår! Jäkla november!

Stövlar blev det inga heller! Fast jag kan väl inte påstå att jag tittade så engagerat... Istället handlade jag med mig ingredienser hem till en riktig höstgryta. Den har stått och puttrat på spisen i två och en halv timme hittills och där får den stå tills J kommer hem. Det hade varit gott med potatis till den... Men den kommer bli fantastiskt god utan också. Jag har trotsat J och slängt i en massa champinjoner. Han får peta bort helt enkelt.

Medan vi väntar på att pappa ska kliva in i hallen jobbar vi med krypreflexen. Och bajsar lite.

Malte somnade vid tolv igår. Det var länge sedan det hände! Tänk att man kan bli lycklig av något så litet. Dessutom sova han jättebra och vaknade bara en enda gång. Men det är ingen idé att påbörja Projekt Få Malte Att Sova I Egen Säng riktigt ännu eftersom han ändå kommer att få sova med oss när vi är på Cypern. Sen så, du är det full fart framåt!

Idag blir det en promenad ner till Sickla med Sofia och lilla Emelie. Jakten på ett par nya stövlar står fortfarande högt på att-göra-listan.