Idag ska vi åka på utflykt till Bro. Alltså till Bro! Jag som har jobbat på Konsum i en massa år förknippar Bro med matleveranser. "Personal till hissarna. Bro!" har jag skrikit ut i högtalarna ett tusental gånger alldeles säkert. För er som undrar ska vi inte till Coops varulager utan vi ska hälsa på Kajsa som har en pojkvän som bor där. Konstigt att bo där borta kan man ju tycka, men han gör faktiskt det!

Det blir ett äventyr. Först blir det tunnelbana och mina tre månader som mamma till Malte har lärt mig att Malte gillar att skrika så högt som möjligt när man åker tunnelbana. Med undantag för röda linjen om man har turen att hamna på en gammal hederlig vagn som skumpar sådär härligt sövande. Efter tunnelbanan blir det en ungefär 50 minuter lång resa på pendeln. Som jag har fattat det så äker pendeln väldigt mjukt. Inget skumpande. Inget skumpande = en stressad Alex. Men det blir nog bra!

Kajsa ska bjuda på lunch och hemlagad glass. Ska jag äta någon glass? Svar nej. Mitt enda undantag vad gäller gottgott blir tårtan ikväll, det ruckar jag inte på.

Planen är sen att åka vidare till motsatta sidan av stan, Tyresö, för middag hos Js pappa och Maria. Fullspäckad dag, I love!

Sa jag att Malte fyller tre månader idag? Jojo minsann, stora killen har bott hos oss så länge nu!

Vilken liten knorr han var! Det här var den 25 juli.

Jag satt och slöade framför TV:n och hamnade framför Förkväll på TV4. Jag förvånades starkt av den låga kvaliteten på programledarna. Den här Carin DaSilva som tydligen är en känd dansare var den enda som höll måttet. Hon ägde hela programmet och var den som kunde ge ett naturligt intryck framför kameran.

Yvonne Ryding var absolut inte sämst men hon var ju inte bra. Hon har ju liksom ingenting förutom en gammal dammig tiara. Hon var däremot grym om man jämför med Elisabeth Höglund. Hon har ju ingen karisma den kvinnan! Att sitta i ett lättsamt underhållningsprogram på eftermiddagarna är verkligen inte hennes grej då hon inte ens vet vad ordet lättsam betyder. Dessutom stod hon och tokstirrade ner i manuset och läste innantill hela tiden. Att improvisera är nog inte alls hennes grej. Och det är kvinnan i sällskapet som har mer erfarenhet än någon av de andra. Tillsammans.

När är det hennes tur att gå i pension? Och ge Carin DaSilva ett eget program istället.

Så här ser den ut, den helt fantastiska chokladmoussetårtan. Nu ska den in i kylen

över natten och vid serveringen ska den se ut ungefär så här.

Åh det känns bra att ha fått det ur systemet. Äntligen har jag fått baka och jag njöt av varje sekund! Jag tänkte först vänta till J kommer hem så att jag kunde ägna mig bara åt tårtan, men jag kunde inte hålla mig så jag satte igång. För att undvika en bebis som skriker av rädsla för den läskiga högljudda elvispen fick jag helt sonika stå och göra knäppa grimaser och tokle medan jag vispade. Allt för att visa att det här är ju inte läskigt.

Efter en stund somnade han så jag kunde verkligen njuta till fullo av vispandet och rörandet och smetandet. Och jag ska tillägga att jag inte ens smakade av smeten! Det kallas karaktär.

Mamma tackar för visad hänsyn. Han kände väl på sig att

jag ville ägna mig till fullo åt bakandet.

Efter att ha sovit gott hela natten, vaknade Malte vid halv åtta och tyckte att det var dags att gå upp. Helt okej med mig. Malte som ALLTID är på fantastiskt humör på morgonen var inte alls med på noterna imorse. Jag kunde absolut inte sätta honom i babysittern för att kolla min mail, utan han skulle absolut stå upp. Jag fick snart veta varför. Han hade nog den bajsigaste rumpan i mannaminne! Inte undra på att han inte ville sitta ner plutten.

Från bajs till tårta. Dagens projekt är bakning. Jag har varit jätteduktig i drygt tre veckor nu och inte ätit något gottgott alls. Inte ens på helgen. Detta betyder att jag inte har bakat något så nu börjar det klia i fingrarna. Jag är mer sugen på att baka än att äta det jag bakar. Därför passar jag nu på när Js pappa fyller år och jag får ett giltigt skäl till att baka. Jippi!

Idag blir det alltså en chokladmoussetårta. Det blir en promenad också men sen är jag nog nöjd för dagen tror jag.

Jag säger bara det. Älgfärspannacotta.

Vi har ännu en mysig dag bakom oss! Förutom några mindre roliga incidenter var dagen i det stora hela jättetrevlig.

För att inte komma för sent tog Malte och jag bussen in till Odenplan. Just när jag hade fått honom att somna i sin sköna vagn kliver det på en skock högljudda femtonåriga tjejer. The worst kind. Precis när den allra störigaste tjejen går förbi vagnen så skriker hon "Kom igen nu bitches!" sjukt högt. Det sov ju självklart inte stackars Malte igenom som skräckslaget öppnade ögonlocken. Skitsura Alex stod tyst kvar men blängde. Som om de märkte det...

Jag kunde inte få Malte att somna om utan han fick sitta i mammas knä när jag och Katta åt gulasch på ett jättemysigt ställe på Norrtullsgatan. Det var inrett som en härlig pensionärsvåning med gamla fina möbler och gröna tapeter. Bäst var ju såklart att det var väldigt rymligt vilket var vad vi behövde då vi hade en varsin vagn med oss.

Efter lunchen och en liten promenad där lilla Kajsa prompt skulle skjuta på sin barnvagn själv, hur tungt det än var, begav jag och Malte oss hemåt. Då det inte regnade bestämde jag mig för att gå hela vägen hem och det var till en början ett väldigt bra idé. Ja, ända tills jag tröttnade på att hörlurarna blåste ur öronen på mig stup i kvarten. Ett blåsigare väder får man leta efter. Men det tänker jag inte.

Det var dagen. Vi kom hem, Malte sov en stund, och sen kom min matlagande J hem och fixade fajitas och guacamole åt oss. Nu: Halv åtta hos mig. Bra dag med andra ord!

Så här låter det numera. Ett minne blott är det söta jollrande man kunde vakna upp till. Nu är det mer... eh, gällt kan man väl säga.

Klev upp för en timme sen och hittade en söt Malte sittandes i babysittern. Att titta på pappa när han äter frukost är tydligen underhållning. Snön singlade ner på marken också, jag tror att det var premiär för Hammarbyhöjden. Det gick dock över efter några minuter.

Gordagskvällen blev inte riktigt som det var tänkt. J försökte och försökte att natta honom men till slut gav vi båda upp. Vi var trötta och ville sova så åter igen fick Malte sin vilja igenom och fick somna vid bröstet... Vi är såna töntar. Som tur var behövde jag inte kämpa länge med att få honom att somna då det var så sent. Jag kanske bara ska ge upp att få honom att somna åtta på kvällen helt enkelt.

Idag ska vi in till Odenplan för en lunch med Katta och hennes lilla söta Kajsa. Förra våren skrev vi vår C-uppstas tillsammans och då var Kajsa bara tre veckor gammal när vi började (Katta är Superwoman in the flesh). Nu är hon så stor. Så stor ska Malte också bli. Men det är sen det.