Tråkigt väder innebär en dag inne. Förutom den obligatoriska promenaden på eftermiddagen för att få lillprinsen att somna ordentligt, så blir det att stanna inne. Jag tror att det kan finns någon film på hårddisken som jag kan tänka mig att se.

Jag fortsätter att kämpa med att ge Malte nappflaska en gång om dagen, men han vägrar fortfarande. Han biter bara på den precis som han gör med napparna. Jag pratade med BVC-sköterskan om det och hon sa att det bara var att fortsätta att försöka men att hon själv har en son som vägrade och honom lyckades hon aldrig omvända. Först när han blev lite äldre så att han kunde äta smakisar och gröt kunde hon lämna bort honom i några timmar för att göra något.

Jag ser julbordet i december framför mig. Då vill jag absolut inte att Malte ska följa med. Jag längtar efter att jag kan trycka i honom gröt. Och ber till Gud att han inte är kinkig med det också!

Jag satt och surfade samtidigt som jag lyssnade på radio. Jag försöker att lägga ner TV-tittandet på dagarna och då är radion min bästa vän. Lotta Bromé fick min uppmärksamhet en stund då hon pratade med en man i trettioårsåldern som hade ringt in för att berätta om hur han hade hittat en uggla som satt i hans skorsten. Han hade märkt att det blev rökigt inomhus och när han tittade ner i röret satt den lilla ugglan där, alldeles sotig.

Jaha, vad gjorde du då? frågade Lotta Bromé med sin härliga sympatiska röst (I löve her). Ja, jag ringde ju 112 såklart, svarade det halländska puckot. Gjorde du det? frågade hon förvånat, förmodligen för att man inte ringer Sveriges akutnummer för sådana småsaker. Han svarade att ja, men det är ju klart, vem ska man annars ringa? Då skickade de brandkåren som tog ut den.

Men idiot! Man ringer inte 112 för att man har hittat en uggla i skorstenen. Man ringer inte ens dit om man har haft inbrott. Det är ett akutnummer! Det ska liksom vara akut! Jag vill verkligen inte sitta i telefonkö till 112 när det kniper bara för att det finns sådana puckon som missbrukar numret. Stupido!

Glömde ju skriva att han har växt sedan sist också. Nu går man ju inte till BVC oftare än var fjärde vecka så jag var riktigt nyfiken på att höra hur mycket han ökat i både längd och vikt. Han är fortfarande liten men ändå större. Idag väger han hela 5740, alltså mer än dubbelt så mycket som han gjorde när han föddes, och så är han 60 cm lång!

090716   2800 gram, 48,0 cm, huvudomfång 34,0 cm

090720   2850 gram

090723   3020 gram

090730   3340 gram, 50,2 cm, huvudomfång 36,5 cm

090811   3850 gram, 52,4 cm, huvudomfång 37,1 cm

090824   4370 gram, 53,5 cm, huvudomfång 38,3 cm

090917   5070 gram, 55,7 cm, huvudomfång 39,3 cm

091019   5740 gram, 60,0 cm, huvudomfång 40,7 cm

Malte lånade lilla Emelies babygym en stund. Längre än så

var det inte speciellt underhållande.

Idag var det dags, Malte skulle få sin första vaccination. Eftersom vi kommer att vistas en del på Cypern (som iofs inte är ett högriskland) får han hela kitet. Hepatit B, tuberkulos och allt annat som man ska ha när man är bebis. Usch och fy för sprutor, och speciellt när de sticker dem i min lilla pojkes ben. Jag kan bara tänka mig hur ont det gör att få en spruta i benmusklerna, det måste svida som fan! Och oj vad han skrek!

Det var två sköterskor som gav varsin spruta i vardera lår samtidigt, och själv kunde jag inte ens titta, utan höll i honom samtidigt som jag lyfte blicken upp mot taket. Han lugnade sig dock ganska fort efter lite tröstande och sen lite amning. Stackars Malte. Nu hoppas jag bara på att han slipper feber här på eftermiddagen, men jag har förberett mig med att ha köpt både termometer och alvedon.

Sofia var snäll och dönade ner några champinjoner i salladen, då jag klagat

 över att jag aldrig får äta det hemma. Nice!

Jag hade hållit dagen fri från annat eftersom jag inte visste om Malte skulle bli dålig eller inte, men när jag fick ett sms med en lunchinbjudan hos Sofia tackade jag ändå ja. Det är ju så nära hem. Efter den sjukt smaskiga salladen med tillhörande goda dressingen började Malte mycket riktigt bli lite gnällig. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att det var lite mer än vanligt, så vi tackade för oss och begav oss hemåt. Nu ligger han och sover, fortfarande feberfri, men vi får se hur eftermiddagen blir. Lillplutten.

Malte testade Emelies napp och en liten stund funkade det faktiskt.

En liten stund, sen blev det skrikfest.

Nu börjar jag känna av hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara bebisförälder. Allt är självklart relativt och det enda jag har att jämföra med är hur Malte har varit hittills och då har han ju varit en drömbebis. Otroligt lättskött! Nu börjar jag dock känna mig lite sliten.

Nätterna har hittills varit fantastiskt jättebra, han har ju sovit bra i stort sett från dag ett. Nu har han plötsligt blivit jätteklängig och vill absolut inte sova i sin egen säng. Han vill ligga nära nära mig, tätt tätt tätt, och snutta hela natten. Ja, hela natten. Mina bröst får ju ingen vila! Inte min övriga kropp heller då jag inte kan sova ordentligt.

För att underlätta för mig har vi testat att ge honom ersättning nästan varje kväll den här veckan. Första kvällen var det inga problem och han slukade innehållet. Resten av gångerna har han ratat flaskan. Mardröm! Än så länge är det verkligen ingen katastrof men jag skulle så gärna vilja lämna bort honom, om så bara för ett par timmar för att gå ut och äta med J, men det går ju inte om han inte vill äta ur flaskan. Han bara skriker när man stoppar den i munnen.

Precis när jag så smått har börjat acceptera att han inte vill ta napp så kommer liksom nästa grej... Jag trodde alla barn gillade nappflaska.

I övrigt är han underbar och världens sötaste. Det glömmer jag självklart inte bort!

Mamma sitter i parken framför lägenheten och tänker på hur bra hon har det.

Sa jag att vi beställde biljetter till Cypern igår? Det gjorde vi! Den 20e december flyger Malte för första gången av många ner till Cypern för att hälsa på mormor och morfar och hela den cypriotiska släkten. Fan vad jag längtar! Jag har sett fram emot att resa bort så länge eftersom vi har suttit hemma två somrar i rad nu. Jag var visserligen på Cypern i februari i år, och det var helmysigt, men det ska bli skönt att äntligen få åka iväg med J igen. Och så ska ju lilla Maltemannen (Niclas lärde mig att man ska kalla Malte det) med också!

Jag ska inte hoppas alltför mycket på vädret, det kommer ju trots allt vara varmare där än här, men det vore ju skönt att åtminstone slippa ha jacka på sig. Julgran kan jag nog inte räkna med men jag kan väl göra ett undantag för den här gången. Huvudsaken är att vi får åka på semester och förhoppningsvis bli bortskämda av mina föräldrar. Jag vill ta det sååå lugnt. Ja, lugnare än vad man vanligtvis brukar ha när man är föräldraledig...

Det var meningen att jag och Malte skulle äta lunch hos Stina och lilla Maja idag men jag avbokade det. Natten med Malte hade varit tung och jag trodde att han hade en förkylning på gång. Han sov oroligt hela natten och ville ligga nära nära hela tiden. Ett par gånger försäkte jag lägga över honom i sin egen säng men då vaknade han bara. Han får självklart ligga nära hela natten, det är ju bara mysigt, problemet är bara att jag själv inte kan sova ordentligt då. Speciellt när jag hela tiden låg och lyssnade på hans snörvlande.

På dagen verkade dock allt vara som bortblåst, han var pigg och glad och en snörvlande näsa gick inte att hitta. Själv behövde jag en tupplur för att bli mig själv igen, och för att kunna städa lite. Jag skickade iväg J på barnvagnspromenad så att jag kunde sätta igång att städa ostört. Invanda könsroller? Nä det vet jag inte vad det är...

Just nu:

Jag surfar

J kollar på G.I Joe (J fyller 30 nästa år...)

Malte sover på balkongen

Slölördag med andra ord.

Häng i en soffa belägen i Bro. Ja, mina vänner, i Bro.

Leo kan det här med napp. Malte blev tyvärr inte imponerad...

Jag ska börja med att jag och pendeln inte är vänner. Jag går inte in på några detaljer för det vore alldeles för pinsamt, men vi går inte ihop bara. Jag lovar härmed mig själv att jag aldrig ska bo eller jobba på en plats där jag är beroende av pendeln. Jag lovar.

Jag och Malte mötte upp Carro och lille Leo på Södra och åkte vidare på den långa resan ut till Bro. Vilket äventyr. Det låg till och med en liten konflikt mellan oss och en dam med en stor tavla och puttrade, men den slog liksom aldrig ut. Carro var nära men hon bet sig i läppen och vi kunde åka vidare utan några diskussioner.

Hur smaskigt som helst eller hur?

Kajsa, som gillar att laga mat, hade lagat kyckling och en riktigt god sallad. Jättegott och kändes väldigt lyxigt för att vara en lunch. Malte visade hade humöret på topp hela tiden. SurMalte gjorde entré en kortis när han var tvungen att ta på sig sin overall, men det gick över innan det hann slå ut i full skrikfest. Skönt!

 
Maria tyckte att hon såg misstänksam ut. Tja, kanske.

Bilden gör absolut inte tårtan rättvisa men tittar man noga ser man att det är olika

lager med ljus och mörk chokladmousse.

Efter äventyret i Bro bar det iväg till Tyresö där det var middag. God fredagskyckling och chokladmoussetårta till efterrätt. Nu har jag gjort den tre gånger och den blir bara bättre för varje gång jag gör den. Övning ger färdighet. Helt klart värd att göra ett undantag för i min icke-gottgott-diet.  Nu har jag lovat mig själv att hålla ut ända till julbordet 12 december, och jag vet att jag kommer att klara det. Oh yes!

Nu blir det natti natti. Dags för oss alla tre.