Nyspydd och glad!

Efter att ha fått massor med uppmuntran, tips och pepp av Jenny i telefonen (tack gumman!) fick jag flaskgnistan tillbaka. Jag måste helt enkelt få Malte att ta flaskan, jag har inget val om jag inte vill bli koko! Jag fick tipset om att J skulle försöka ge flaskan nästa gång så att inte Malte blir distraherad av min mjölkdoft, medan jag går ner till Coopen eller nåt. Det tilltalade mig något enormt då jag längtar efter att få göra NÅGONTING utan Malte. Jag behöver lite egentid, om det så bara är att få gå och handla.

Efter samtalet bestämde jag mig iaf för att försöka själv en gång också, och hör och häpna, han fick i sig 50 ml! Jag fick kämpa länge, och en hel del tårar fälldes. Det skreks en hel del också, men jag fick i honom en rekordmängd. Efterår spydde han en hel del, men oh well. Jag tvättar gärna om det betyedr att han tar flaskan när jag vill. Det finns hopp alltså, nu har han ju visat att han vet hur man gör i alla fall!

I övrigt så har dagen gått i näsdukarnas tecken. Förkylningen är ett faktum. Ont i halsen och snoret produceras i rekordfart. Härligt!

Då menar jag i negativ bemärkelse. Vad hände med den där lilla pojken som jag hade för en vecka sen som sov från midnatt till 05.30 varje natt? Jag vill ha honom tillbaka innan jag blir tokig. Inatt kunde jag räkna ihop att som längsta sammanhängande sömn fick jag 50 minuter. 50 minuter?!! Det går ju inte!

De senaste fem nätterna vägrar Malte sova i sin egen säng. När han har somnat snuttandes hos mig så lägger jag över honom i hans säng och det dröjer inte mer än ett par tre minuter så börjar han sparka och vakna. Han blir inte nöjd förrän han får komma tillbaka och får ha bröstet i munnen. Jag testade att låta honom ligga kvar i sängen när han hade somnat, och smög sjäv ut i soffan och lade mig. Ingen skillnad, han vaknade. Jag har testatt att lägga honom nära J, om det bara är så att han vill ligga nära någon. Nej, det hjälper inte, det är bara jag som duger. Eller inte jag, det är bara mina bröst som duger. Smickrande? Inte ett dugg.

Det hade jag aldrig kunnat tro, att jag skulle se mina egna bröst som mina största fiender. De har vänt sig till min egen nackdel. Jag som hade tänkt amma i evigheters evigheter börjar backa nu...