Asså, det här med att lyssna på radio på dagarna får mig att bli nostalgisk. Min mamma är beroende av radio så när jag bodde hemma lyssnade jag alltid på radion som alltid stod på i köket eller på verandan. Vart man än gick hörde man den. Jag kommer ihåg att när jag var liten klagade både jag och lillasyster alltid på att mamma envisades med att lyssna på Radio Stockholm, vi ville ju lyssna på reklamkanalerna! Hon motiverade valet av frekvens med att hon ville lyssna på trafiknyheterna, men vi köpte inte riktigt det.

Idag har jag lyssnat på P4 hela dagen och jag älskar det. Jag gillar pratkanaler. Helt plötsligt är jag uppdaterad i aktuella ämnen och det är så mysigt att sitta (eller gå med barnvagnen) och lyssna på t ex Lotta Bromé. Förlåt mamma för allt tjat om att vi skulle byta kanal. Du hade rätt hela tiden. Eller så är det jag som blir mer och mer tant för var dag som går.

Tacopaj med tomater och jalapeños under ett chili-creme fraichetäcke

Eftersom jag och Malte inte har gjort något vettigt idag, förutom att gå en kortare promenad och handla på Coopen, fanns det ingen anledning för mig att skjuta på maten. Den stod alltså färdig när J kom hem och det är inte ofta det händer ska jag säga er! Han blev jätteglad! Och överraskad!

Ikväll blir det Desperate Housewives! Jag följer egentligen inte det men det var så spännande sist att jag bara måste idag!

Jag älskar julen mer och mer för varje år. Jag verkligen längtar efter att vi flyttar in i vårt hus så att man kan trycka in så många familjemedlemmar i julfirandet som möjligt. Juleskum i oktober tycker jag dock är aningens för tidigt...

Tråkigt väder innebär en dag inne. Förutom den obligatoriska promenaden på eftermiddagen för att få lillprinsen att somna ordentligt, så blir det att stanna inne. Jag tror att det kan finns någon film på hårddisken som jag kan tänka mig att se.

Jag fortsätter att kämpa med att ge Malte nappflaska en gång om dagen, men han vägrar fortfarande. Han biter bara på den precis som han gör med napparna. Jag pratade med BVC-sköterskan om det och hon sa att det bara var att fortsätta att försöka men att hon själv har en son som vägrade och honom lyckades hon aldrig omvända. Först när han blev lite äldre så att han kunde äta smakisar och gröt kunde hon lämna bort honom i några timmar för att göra något.

Jag ser julbordet i december framför mig. Då vill jag absolut inte att Malte ska följa med. Jag längtar efter att jag kan trycka i honom gröt. Och ber till Gud att han inte är kinkig med det också!