Jag satt och surfade samtidigt som jag lyssnade på radio. Jag försöker att lägga ner TV-tittandet på dagarna och då är radion min bästa vän. Lotta Bromé fick min uppmärksamhet en stund då hon pratade med en man i trettioårsåldern som hade ringt in för att berätta om hur han hade hittat en uggla som satt i hans skorsten. Han hade märkt att det blev rökigt inomhus och när han tittade ner i röret satt den lilla ugglan där, alldeles sotig.

Jaha, vad gjorde du då? frågade Lotta Bromé med sin härliga sympatiska röst (I löve her). Ja, jag ringde ju 112 såklart, svarade det halländska puckot. Gjorde du det? frågade hon förvånat, förmodligen för att man inte ringer Sveriges akutnummer för sådana småsaker. Han svarade att ja, men det är ju klart, vem ska man annars ringa? Då skickade de brandkåren som tog ut den.

Men idiot! Man ringer inte 112 för att man har hittat en uggla i skorstenen. Man ringer inte ens dit om man har haft inbrott. Det är ett akutnummer! Det ska liksom vara akut! Jag vill verkligen inte sitta i telefonkö till 112 när det kniper bara för att det finns sådana puckon som missbrukar numret. Stupido!

Glömde ju skriva att han har växt sedan sist också. Nu går man ju inte till BVC oftare än var fjärde vecka så jag var riktigt nyfiken på att höra hur mycket han ökat i både längd och vikt. Han är fortfarande liten men ändå större. Idag väger han hela 5740, alltså mer än dubbelt så mycket som han gjorde när han föddes, och så är han 60 cm lång!

090716   2800 gram, 48,0 cm, huvudomfång 34,0 cm

090720   2850 gram

090723   3020 gram

090730   3340 gram, 50,2 cm, huvudomfång 36,5 cm

090811   3850 gram, 52,4 cm, huvudomfång 37,1 cm

090824   4370 gram, 53,5 cm, huvudomfång 38,3 cm

090917   5070 gram, 55,7 cm, huvudomfång 39,3 cm

091019   5740 gram, 60,0 cm, huvudomfång 40,7 cm

Malte lånade lilla Emelies babygym en stund. Längre än så

var det inte speciellt underhållande.

Idag var det dags, Malte skulle få sin första vaccination. Eftersom vi kommer att vistas en del på Cypern (som iofs inte är ett högriskland) får han hela kitet. Hepatit B, tuberkulos och allt annat som man ska ha när man är bebis. Usch och fy för sprutor, och speciellt när de sticker dem i min lilla pojkes ben. Jag kan bara tänka mig hur ont det gör att få en spruta i benmusklerna, det måste svida som fan! Och oj vad han skrek!

Det var två sköterskor som gav varsin spruta i vardera lår samtidigt, och själv kunde jag inte ens titta, utan höll i honom samtidigt som jag lyfte blicken upp mot taket. Han lugnade sig dock ganska fort efter lite tröstande och sen lite amning. Stackars Malte. Nu hoppas jag bara på att han slipper feber här på eftermiddagen, men jag har förberett mig med att ha köpt både termometer och alvedon.

Sofia var snäll och dönade ner några champinjoner i salladen, då jag klagat

 över att jag aldrig får äta det hemma. Nice!

Jag hade hållit dagen fri från annat eftersom jag inte visste om Malte skulle bli dålig eller inte, men när jag fick ett sms med en lunchinbjudan hos Sofia tackade jag ändå ja. Det är ju så nära hem. Efter den sjukt smaskiga salladen med tillhörande goda dressingen började Malte mycket riktigt bli lite gnällig. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att det var lite mer än vanligt, så vi tackade för oss och begav oss hemåt. Nu ligger han och sover, fortfarande feberfri, men vi får se hur eftermiddagen blir. Lillplutten.

Malte testade Emelies napp och en liten stund funkade det faktiskt.

En liten stund, sen blev det skrikfest.