Jag fortsatte att testa Voodler även ikväll, denna gång med en fransk film som jag har velat se länge. Entre les murs, eller The Class som den heter på engelska.

Det var en kollega som på ett personalmöte i våras rekommenderade alla lärare att se den och jag har varit sugen på den sedan dess. Den handlar om en fransklärare som under ett läsår undervisar i en klass. Punkt slut. Det låter kanske inte så himla spännande, men det är det. Den var liksom så på pricken.

Jag har visserligen bara jobbat som lärare i ett år, på en enda skola, men jag kunde ändå känna igen mig i så otroligt mycket i den här filmen. Det kunde lika gärna ha varit jag som stod där framme vid tavlan framför den här franska klassen.

Jag vill inte gå in på detalj då jag vet att jag faktiskt har några gamla elever som läser bloggen ibland, och det är bara trevligt ska jag tillägga, men det är inte alltid jättelätt att ha lektion. Sen beror det självklart mycket på vem och hur man själv är som lärare, vilket ämne man har, vilken skola man arbetar på  och absolut vilka elever man har.

Jag ska poängtera att den här filmen alltför mycket visar upp den "negativa" biten med att vara lärare och missar de där guldstunderna som faktiskt förekommer. Jag hade dock gärna önskat att de stunderna kom lite mer frekvent än vad de har gjort. Det som filmen verkligen lyckas fånga är den komplexa roll man verkligen har som lärare, och vilken komplex situation ett lektionstillfälle kan vara och nästan alltid är.

Det var lite skönt att se att "jag är inte ensam". Det är inte bara i mitt klassrum som det kan se ut på ett visst sätt. Det pratas så mycket om att den svenska skolan håller på att gå under och att elever inte lär sig något längre. Och så vidare och så vidare... Lärare måste göra det och det och så vidare och så vidare... Om man aldrig har satt sin fot i ett klassrum sedan man själv satt bakom skolbänken så rekommenderar jag att ta sig en titt på den här filmen. Ojojoj vad statusen på läraryrket skulle få sig ett uppsving. Den är det bästa jag har sett på länge, inget snack.

Varför finns det ingen motsvarighet i det svenska språket till engelskans seafood? Detta måste det bli ändring på.

Stina skrev om sin lördag med lilla Maja och jag började längta efter två år i framtiden. De hade varit på Skansen och haft skoj. Åh vad jag längtar efter att göra sådana saker med Malte. Gå på Skansen och se hans reaktion när han ser en surikat för allra första gången i sitt liv, eller får klappa ett lamm! Gud vad roligt det ska bli!

Det finns så mycket att se fram emot. Att se hans ansiktsuttryck när han får smaka på mosad potatis för första gången, eller när han försöker äta mjukglass för första gången. Det finns så många första gånger som jag vill att han ska vara med om och det är så himla roligt!

Ja, alltså jag tänker inte redogöra för dem här på bloggen, det får bli en annan gång. Det är istället titeln på den film som vi valde att se här på kvällen efter att stängt av Gomorra efter typ en halvtimme. Den var inte tillräckligt intressant för att tittas på längre än så.

A Complete History of bla bla bla, lång titel det där, är en dokumentär som handlar om en slacker, Chris, som bestämmer sig för att reda ut varför han alltid blir dumpad av sina flickvänner. Han kontaktar dem för intervjuer och några få ställer upp. Lite tokroligt blir det men mest är det bara konstigt.

När man ser den här filmen får man bestämma sig för att antingen köpa hela grejen, och att Chris verkligen är ett sånt weirdo som han framställer sig själv, eller så väljer man att tro att allt bara går efter manus och att även det kan vara roligt. Själv väljer jag en ståndpunkt som står där någonstans i mitten.

Som åskådare när man ser filmen tycker man inte att de är speciellt konstigt att han alltid blir dumpad. Killen har ju grava psykiska problem. Det är därför jag gärna vill tro att mycket är manus, annars blir han ju alldeles för sorglig. Filmen som helhet är dock rätt kul, kanske för grabbig för min smak, men jag asgarvade ett antal gånger.

Recension av Voddler då: Kanonbra! Trots att filmerna är streamade blir det inga hack som det kan bli på YouTube till exempel, utan allt flyter bara på. Bildkvaliteten är också jättebra, det skulle lika gärna vara en DVD man tittade på. Jag hoppas verkligen att Voddler blir en succé så att filmutbudet kan bli ännu bättre. Nu måste jag bara beta av de filmer som än så länge finns i biblioteket.

Har ni testat Voddler? Det här nya som är som Spotify fast med filmer istället för musik? Verkar ju kanonbra! Som jag har förstått det så är det bara beta-versionen som har släppts än så länge, så det finns inte jättemånga filmer att välja mellan. När jag kollade igenom listan igår så fanns det i alla fall ett flertal som jag vill se så det verkar ju lovande.

Så fort den här jäääkla fotbollen (vem bryr sig när det inte ens är svenska lag som spelar?!) är slut blir det upp till bevis. Är Voddler någe bra? Vi sätter oss framför Gomorra och testar.

Zlatan gjorde mål medan jag skrev det är inlägget. Jag brydde mig faktiskt mer än jag hade trott att jag skulle göra. Jag log till och med.

Japp, inatt strax före midnatt föddes Adams lillebror! En riktig sötis. Jag vet dock inte vad gossen ska heta ännu, jag vet inte ens ifall min syster vet det.

Malte med sin farmor

Med de glada nyheterna kunde jag sova gott (nej det gjorde jag inte, hade så ont i magen) och vaknade sent på förmiddagen. Det krävdes en stunds övertalning men till slut fick jag med mig J ut på en promenad. Vi gick ner till Sjöstaden och hittade Js mamma Jeanette och hennes man Kåre sittandes på Texas Longhorn med smaskiga tallrikar framför sig. Vi åt dock ingenting utan stannade bara en kortis.

Vi gick genom Sjöstaden och vidare till Kvantum för inköp av kvällens middag; kött och potatis. Vi hade svaga planer på att kanske grilla men det ser så mörkt ut på himlen att vi struntar i det. Vi sitter inne och kollar på ALL sport som sänds på TV. The joy!

Myspys i babysittern. Den är inställd i sleep-läget så då måste man ju sova.

Äntligen fredag och bara några timmar kvar till J kommer hem. Då är det officiellt helg! Som vanligt är jag utvilad då Malte är en riktig dröm på nätterna. Han har fått riktigt bra rutin på sin sömn. Han somnar runt halv tolv och vaknar mellan fem, halv sex. Då äter han i en kvart och somnar snällt om till typ halv nio då han äter igen och somnar om. Lyxigt för mig som får en trekvart för mig själv innan han vill komma upp straxt före elva.

Idag blir det en promenad ner till Sickla, har fortfarande inte kompletterat stl 56-garderoben. Det är egentligen inte superviktigt men jag köpte ju allt till honom i den storleken när han låg i magen och det är ju jääättelänge sedan. Det kliar i shoppingfingrarna...