Imorse låg jag och tittade på Malte länge länge medan han låg och sov, och det slog mig hur annorlunda han ser ut nu jämfört med när jag låg och tittade på honom när vi låg på BB. Han är sig lik men ändå sig olik. Det är inte bara det att han har gått upp i vikt och blivit rundare i ansiktet, även dragen har förändrats.

Jag ska självklart njuta av nuet men samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter att han är ett halvår, två år, tretton år, tjugotvå år och så vidare... Min fina Malte.

Ett dygn gammal och väldigt trött

Idag, 52 dagar gammal, och har växt i skinnet på kroppen

Det ser kanske inte så aptitligt ut men det var det. Och for the record, det var mycket färggladare än så här.

Vi har en rätt så begränsad matsedel här hemma hos oss. Det är väl så i de flesta hem att man äter ungefär samma maträtter om och om igen. I vårt fall är det på detta sätt av två anledningar: lättja och dålig fantasi.

Igår tänkte vi dock outside the box, som det så påhittigt heter, och lagade fajitas istället för klassikern tacos som det oftast blir. Bra idé! Det var ju jättegott!

Lite chips och dip på det gjorde kvällen komplett förutom att jag ödslade tid på att kolla på Nina Frisk på SVT. Måste vara en av de sämre svenska produktioner någonsin faktiskt.

Malte var ett riktigt gnällo hela kvällen igår. Inga charmpoäng där inte. Det enda som fick tyst på honom, om så bara för en liten stund, var att ge honom mat, så det var det jag gjorde. Han åt alltså en massa när vi var i Tyresö och när vi kom hem åt han helt sjuka mängder! Vid halv tolv somnade han till slut och jag fick äntligen vila upp mig. Hade jag vetat hur länge jag skulle få sova så hade jag somnat med ett leende på läpparna. Klockan sju (!) började det pratas i spjälsängen och det var dags att äta lite till.

Och så säger de att småbarnsföräldrar inte får sova.

Det här med att vara ledig på vardagar är något jag är riktigt bra på. Och gillar skarpt. Vem var det egentligen som kom på att man bara ska vara ledig två dagar i veckan? Det är ju helt befängt!

Även idag blev det en långpromenad med Carro och Leonidas. Vi möttes upp vid Gullmars och gick även denna gång runt Årstaviken, fast på vårt eget sätt. Den här gången började vi på södermalmssidan och fortsatte över Liljeholmsbron. Istället för att där gå tillbaka till Gullmars utefter vattnet så gick vi lite längre upp och fick således gå igenom hela Årsta. Trevligt tyckte jag som inte gillar att gå i skogen utan föredrar bostadsområden.

Vi fick också ta del av en helt ny stadsdel som vi aldrig hade varit i tidigare: Marievik. Är det vi som inte har någon koll eller finns det fler därute som aldrig har hört talas om Marievik? Det var i alla fall så pass trevligt där att vi stannade och åt lunch. När Leonidas låg och sov passade Carro på att klämma lite på Malte. Man vill ju inte skapa någon rivalitet i onödan liksom.

Väl hemma hann jag inte mer än att byta blöja på Malte förrän det var dags att åka igen. Den här gången bar bilen oss till Tyresö. Det var nämligen dags för fredagskyckling med min morotskaka som efterrätt. Jag själv är min största kritiker men den här kakan tyckte till och med jag var dösmaskig. Saftig som få.

Så där ja. Här har det frossats.

Det var inte bara vi som var där och åt utan även Js farmor och farfar var där. Därför passade jag på att föreviga fyra generationers pojkar på en och samma bild. Fint va?

Farfar Kaj har Malte i knät medan farfarsfar Anders och pappa J tittar på.

Vi har varit effektiva här på morgonen. Med effektiva menar jag att jag har hunnit göra i ordning mig, jag har gjort i ordning min son, vi båda har fått frukost, vi har varit nere en vända på Coopen och handlat och så har vi gjort frostingen till morotskakan. Nu ska jag bara klämma i Malte ett mål till så är vi all set för dagens promenad. Jag och Carro kör Årstaviken igen och hoppas på att ingen av oss blåser ner i vattnet.

Det är inte alltid Malte är helt lätt att ha att göra med. Oftast är han det men ibland ser det ut så här.

Allra bäst tycker jag ju om när det ser ut ungefär så här.

Det var meningen att den här dagen skulle innehålla en utflykt till mina gamla hoods, Krokhöjden i Nacka, men efter att en viss Dina ställt in lunchen och promenaden fick jag således planera om. Hm, jobbigt.

Det får bli en förmiddag framför repriser på TV och en eftermiddag med en trevlig promenad i Maltes sällskap istället. Det ser ut att bli perfekt promenadväder; inget regn men heller ingen skinande sol som framkallar fläckar under armarna...