En ny vecka som är sådär lagom uppbokad. Idag har vi inte mer inplanerat än ett besök på BVC och en långpromenad. Det var urmysigt att vara uppe i stugan, men det är inte till fördel för en person som försöker bli av med sina gravvokilon. Imorse stod vågen stod på plus sedan sist. Allt detta fikande... som jag själv ofta var initiativtagare till.

Resten av veckan bjuder på besök hos Katta ute i Sollentuna och ett besök i Linas nya lägenhet här i Hammarbyhöjden. Vi är numera grannar, nice! Jag försöker att boka upp mig på grejer borta och inte här hemma för jag börjar redan bli uttråkad av att sitta hemma. Ibland är det skönt, men inte varje dag.

Till helgen kör Malte och jag helt solo då pappa J ska upp till Åre med jobbet. Det kommer att gå jättebra, det vet jag, men lite ensamt kommer det ju att vara. Pik, pik till någon som vill hitta på något...

Varför måste gardiner i husvagnar vara fula? Varför vill man ha det så liksom?

Japp, idag åker vi tillbaka till civilisationen. Det har verkligen varit jätteskönt att vara här. Under veckan har jag inte bara haft sällskap hela dagarna, utan också fått en hel del hjälp med Malte. Inte för att han är ett krävande barn på något sätt, men visst är det skönt att få ha armarna fria ibland. Och mina sovmorgnar har jag uppskattat!

Nu dröjer det till mina föräldrar får se lille Malte nästa gång. Stackarna får vänta ända till jul då vi åker ner till Cypern och hälsar på dem. Då kommer Malte vara fem månader gammal och ha en massa färdigheter som han inte har idag. Häftigt!

Dagen började rätt jobbigt med en Malte som vaknade vid halv fem för att äta. So far so good men efter att han ätit låg han i sömnen och pustade och stånkade av sitt magont. Jag tycker så synd om honom när han har ont och ligger där och fäktar med armarna, att jag omöjligt kan somna då. Vilken mamma kan göra det? Först vid nio fick jag sova då min egen mamma kom in och tog hand om honom, lillplutten.

Inte mycket haränt idag då det bara har regnat och vi har hållit oss inomhus. Ljuspunkten för dagen var så klart att pappa J kom hit efter en arbetsvecka i Stockholm. Det är ju mycket mysigare när hela familjen är samlad.

Vi har inte varit här längre än i några dagar men när vi åker härifrån kommer vi hem med en helt annan bebis än när vi åkte. Allt går ju så himla fort! Idag fyller han ju hela fem veckor!

Malte tycker att morfar är världens roligaste när han gör sina roliga ljud och konsiga miner.

Under den här veckan har Malte blivit mycket mycket stadigare, en starkare nacke på en femveckors får man banne mig leta efter. Han är också så otroligt fokuserad. När man skojar med honom så ler han dessutom åt en! Först trodde jag att det var de där jäkla gaserna som alla pratar om, men nu är inte bara jag säker på att han verkligen ler, utan mamma och pappa intygar. Det syns i ögonen på honom säger de. Jag tror att  min pappa är en stor faktor till Maltes utveckling under de här dagarna eftersom han skojar med honom hela tiden.

Allt i Maltes utveckling är inte bara positivt. Han har nu helt tröttnat på att ligga i soffan och inte göra någonting. Han måste gå omkring hela tiden. Runt sju-åttatiden på kvällen blir han dessutom riktigt gnällig och skrikig och det finns ingenting som får stopp på honom. Det håller i sig i ett par timmar och då är det bara att stå ut. Hoppas att den fasen är övergående. Mamma menar dock att den håller i sig i tio-tolv år...

Trots sina dåliga sidor är Malte fantastisk och underbar på alla sätt och vis. Man kan inte tycka annat om den här nybadade guldklimpen.

Så har det alltså hänt! Min mamma vägrar skaffa ett Facebookkonto men en blogg har hon i alla fall gått och skaffat! Bravo säger jag eftersom det ger mig och exempelvis mina syskon (Dina, du räknas in här) möjligheten att följa allt mamma och pappa gör på sina ävntyr i skogen och på Cypern. Hon har precis kommit igång, men bloggen är ändå värd ett besök. Kolla in här!

Jo, en liten stund i solen har jag fått, men inte så mycket mer. Hoppet på brännan börjar blekna (Göteborgsskämt...) då Malte inte har givit mig så mycket tid i solen. Den här killen har inte alls velat sova idag. Den lilla stund jag har fått över har jag ägnat åt att plocka blåbär och att titta på pappa när han har jobbat hårt. Igår kom 20 ton (kan det verkligen väga så mycket?) grus ochsand levererat till stugan, och pappa började genast att skyffla och ha sig. Ibland undrar jag om inte min pappa har någon bokstavskombination. Han kan liksom inte sitta ner och koppla av. Gör han det så somnar han.

Sova ja... dagens ledord och någonting Malte inte alls har varit intresserad av. När det var dags för middag fanns det inte på kartan. Att ligga i någons famn var inte heller så lockande och soffan var inte ens ett alternativ. Mamma kom dock på lösningen vilken innebar att Malte fick vara med på middagen. PÅ middagen. Han var helnöjd att han fick vara med och jag var glad över att jag kunde smaska på min köttfärssås ifred.

Note to self: en babysitter måste införskaffas. En sån där gammal hederlig som fanns när jag var liten, inte ett stort plastigt monster som snurrar och blinkar! Då blir Malte garanterat ett bokstavsbarn...

Det är rätt otippat att Hemglassbilen ska hitta ut till sommarstugan, och dessutom ha det på sin rutt. Är det verkligen en sommarstuga då? Vi är tacksamma i alla fall eftersom mazarinerna började ta slut.