Så hände det tll slut, jag kunde inte skjuta upp det längre. Det var dags för Malte att ta sin premiärtur till IKEA. Jag själv är ett fan av IKEA-möbler men att gå dit och shoppa är något jag gärna slipper. Speciellt en lönehelg som denna...

På inköpslistan stod egentligen bara smågrejer. Viktigast var handdukar då de går åt som smör i solsken. På skötbädden byts det en handduk varje dag då han väljer att kissa ner handduken varannan gång en blöja ska bytas. Då Malte gärna spyr en skvätt efter varje måltid behövs också ett antal handdukar att ha liggandes i soffan. Myspys eller hur?

Vi tog oss också en titt på kök. IKEA har ju rätt smarta lösningar och dessutom några riktigt snygga luckor. Nu är det ju ett par år kvar tills vi bygger vårt hus, men att titta kan alltid vara skoj.

Efter besöket på Kamprads imperium var det Babylands tur. Vi var på jakt efter en babysitter och en sådan blev inköpt. Med nervositet åkte vi hem, undrandes om Malte skulle gilla att sitta i den. Jag har hört talas om bebisar som bara avskyr att sitta i den, och jag kunde se mina drömmar om att kunna duscha i lugn och ro krossas.

Väl hemma verkade han dock gilla den. Just att kunna sitta upprätt istället för att ligga i soffan verkade vara roligt. Katten Silje såg däremot skeptisk ut. Hon börjar nog tröttna på att vi drar in en massa grejer som den där ungen ska ha.

Vi hade inte varit hemma länge när Lina ringde och tyckte att vi skulle komma över på Afternoon Tea. Gärna för mig då J ändå skulle på spinning! Bra helg det här, inte bara brunch utan också sconesfika på söndagen. Jag och Malte gick dit direkt och möttes inte bara av Lina utan också av Jenny och Aurora som var sugna på att äntligen få träffa Malte.

Malte visade sig på sin bästa och mysigaste sida och sov i flickornas famnar. Här hos Aurora som tyckte att Maltes minspel var mycket underhållande.

Lina hade verkligen gjort sig till vilket uppskattades av oss hungriga damer. Förutom scones hade hon dukat fram sandwiches med lax och pepparrotsröra,  skorpor och finn crisp, olika marmelader och färskost, chokladmuffins med frosting och självklart short bread. Och te förstås! Mätt gick jag därifrån när Malte tyckte att det var dags att ha skrikfest i värdinnans lägenhet. Så fort vi klev utanför dörren somnade han dock vilket betyder att han fortfarande inte har fyllt skrikkvoten för dagen. Den sparar han nog till senare...

Bra dag helt enkelt! Tack Lina för fikat, nästa gång bjuder jag!

Malte har som jag nämnt tidigare sina skrikperioder på kvällarna. De brukar hålla i sig i ett par timmar och då hjälper ingenting annat än att man går och bär på honom, fram och tillbaka i lägenheten, tills han somnar i famnen.

Igår fanns absolut ingenting på TV som intresserade, inte heller på hårddisken. Vi bestämde oss därför för att ha ett Kill Bill-marathon, om man nu kan kalla två filmer för ett marathon. Halva ettan gick jag och bar på lillen, resten av kvällen kunde jag till fullo njuta av Tarantinos grymma filmer.

Jag har sett dem ett flertal gånger nu och jag tröttnar inte på dem. De är ju så jäkla bra! Och Uma Thurman, som jag annars kan tycka är lite torr och tråkig, är så sjukt fantastisk. Visuellt är filmerna oslagbart vackra med alla färger och rörelser. Jag hoppas att jag aldrig tröttnar.