Idag var det dags för det efterlängtade besöket på Amningscentrum. Då jag inte var riktigt säker på om det skulle börja regna eller inte vågade jag inte gå dit utan valde istället att ta mig dit kommunalt. Det  betyder att det blev premiär för Malte att åka tunnelbana och buss!

Jag bävade lite för det för har man med sig barnvagn är risken väldigt stor att man måste ta hissen i tunnelbanan. Och åker man hiss riskerar man att vara tvungen att stå i kisslukt. Vi klarade oss i Hammarbyhöjden, här förstår man bättre än att slå en drill i hissen, men i Skanstull hade vi inte riktigt samma tur. Och jag kan inte hålla andan speciellt länge.

Väl framme på Amningscentrum på SöS fick jag träffa en fräsig barnmorska vid namn Jeanette. Jag fick sätta igång att amma på en gång för Malte höll på att dö av svält. Det lät som att det var väldigt nära i alla fall. Hon tyckte att vi hade en rätt bra teknik, det behövdes bara ett par små justeringar. Kanon tyckte jag och gick därifrån med självförtroendet i topp. Det här skulle vi klara!

Vi promenerade hemåt då himlen var fläckvis blå, och väl hemma var Malte återigen hungrig. Jag satte mig och "justerade in" Malte så att han skulle ta rätt tag, men han bara vägrade. Blåvägrade. Han ville äta så som han har blivit van vid. Till slut gav jag upp och satte på amnigsnappen...

Jaja, jag ska fortsätta försöka. Jag vill så gärna amma, och betyder det att jag måste fortsätta med amningsnappen så gör jag det. Jag använder den ändå bara när vi är hemma, när vi ska iväg tycker jag att det blir för meckigt med den.

Det ska gå det här.

 

Lovisa

12 augusti 2009 21:08

fan vad jag beundrar din kämparglöd! oförskämt lätt med amningen här hemma men vi fick kämpa många timmar på bb innan vi fick till det!

http://lofsan.wordpress.com

 

Carro

12 augusti 2009 22:35

Superstrongt av dig att fortsätta trots mecket. Han går säkert att vänja om, men det krävs nog en hel del hårt arbete. Kram

 

vickan

13 augusti 2009 07:06

Hahahah! knappast, minns du min tur me min stooora bäska i sthlm, var ju tvungen å ta hissen, å även i hammarbyhöjden fick jag stå å lukta på kiss... uscha
Men ja förstår inte besöket på ammningsc. sa dom bara "du har bra teknik, hej då hej då" fick du ingen hjälp? ah, vi hinner ju prata i helgen oxå. tjohej

 

Tant Alexandra

13 augusti 2009 08:58

Carro: Tack! Vi ska jobba hårt Malte och jag, baby steps.

Vickan: Jo, självklart fick jag hjälp. Hon visade hur jag skulle göra, vad jag skulle ändra på, gav tips, och framförallt var hon peppande som stärkte självförtroendet. Jag är jätteglad att jag gick dit.

http://tantalexandra.bloggagratis.se

 

Johanna

14 augusti 2009 00:10

Va duktig du är som kämpar på! hejja!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, ni läste rätt! Det här är det sista inlägget som skrivs här på Bloggplatsen. Jag har länge velat flytta bloggen men har backat pga av att jag vill ha hela min blogg samlad på ett och samma ställe. Med många andra bloggportaler så kan man flytta m...

J kom hem lite tidigare från jobbet, han satt redan i bilen medan jag pratade med Vårdguiden. Det var tur för jag hade inte ens hunnit göra klart den jordnötspaj som jag höll på att baka när Malte och Silje råkade i klinsch med varandra. Det blev tur...

Så hände det till slut. Det som jag har jobbat så hårt med att undvika. Silje rev Malte i ansiktet.   Jag har den senaste tiden sprungit efter Malte och plockat bort honom varje gång han har krupit fram mot Silje där hon har legat i sin korg och ...

Äntligen tog jag tag i mig själv och pallrade mig upp runt halv sju för att direkt gå ner till träningslokalerna på torget. Tjoho! Jag har inte tränat något sedan vi blev sjuka i kräksjukan och det var ju några veckor sedan nu så det var på tiden. Sk...

     Ååååh den är drömmen! Jag var nere och handlade lite på Coopen och kunde inte låta bli att titta ner i glassfrysen medan jag stod i den långa kön. Jag kunde heller inte låta bli att köpa en varsin Ben and Jerry's-glass till mig och J, trots ...