Nu är han äntligen här! Världens mest lilla perfekta pojke föddes, av mig bör tilläggas, inatt klockan 02.32 Det var en så kallad drömförlossning, men ont gjorde det ju ändå så klart.

Malte Jonas Panayiotis är en pytteliten bebis med sina 2800 gram och 48 cm. Mer än så vet vi inte om honom ännu. Han äter bra, han tycker om att bajsa mycket och ofta och han sover oändligt mycket.

Tack för alla gratulationer från alla!

Nu har det gått några timmar, och här på eftermiddagen var jag helt hundra på att vi skulle behöva åka in igen under kvällen. Värkarna kom väldigt regelbundet på typ tre minuter och de gjorde bara ondare och ondare. Och så plötsligt, när jag satte mig ner och lugnade ner mig framför Unga mödrar, så gick det över. Eller inte helt men värkarna kom inte lika ofta och de var heller inte lika intensiva.

Besvikelse! Nu har vi varit ute och promenerat lite för att kanske sätta igång systemet lite men just nu känns det väldigt lugnt. Ska hela den här dagens smärta inte ge mig något resultat alls??!!

Nu är jag hemkommen från förlossningen efter att ha haft en jättejobbig morgon med förvärkar. Vid fyra vaknade jag av att det krampade i magen med bara några minuters mellanrum men smärtan var uthärdlig. Vid nio gick jag upp för att duscha då jag har hört att det ska lindra lite. Det gjorde det tyvärr inte. En kort stund efter det kände jag hur det rann efter benet och fortsatte att sippra i ett bra tag, så jag ringde till Södra BB som tyckte att vi skulle komma in. Sagt och gjort.

Efter en undersökning var läkarna lite osäkra men bestämde sig för att det ändå inte var en vattenavgång. Värkarna fortsätter dock så de tyckte att vi ska åka hem och vänta in att något ska föräbdras. Antingen klingar det av eller så blir det bara värre. Just nu ligger jag i soffan och har ont ungefär var tredje fjärde minut, men BM sa att jag inte skulle klocka värkarna utan försöka koncentrera mig på annat. Hur lätt är det?!

Så, nu har jag tittat på profylaxDVD:n som min barnmorska rekommenderade, Innan du föder. Hm, jag vet inte jag... Det var inte så att jag satt och andades med i övningarna för det hade känts alldeles för konstigt.

Något positivt ger det säkert, t ex att jag har fått se olika sätt att andas på. Om jag ska vara lite negativ (eller realistisk) så tror jag att jag kommer att skita fullständigt i det där när jag är mitt uppe i det. Andningsteknikerna kan kanske hjälpa lite i början när smärtan inte är lika farlig som i slutet, men sen tror jag att allt det där som har med andningen är som bortblåst. Oh well, nu har jag sett vad det går ut på iaf, så då har jag lärt mig något nytt idag.

Det blev en 'Wich till mellanmål. Det var ju dags att testa eftersom jag i allmänhet är för allt som Ben & Jerry's hittar på. Min inställning till en början var att det var en för liten glass för min magsäck, men den räckte gott och väl. Bara själva kakorna var så mättande att glassen var för mycket.

Nu återstår att komma på vad vi ska äta till middag. Jag som inte ens är speciellt förtjust i thai föreslog att vi skulle gå ner till Korat i Sickla, men jag blev nedröstad. Ingen av oss är iaf intresserad av att ställa oss i köket och slava.

Jag är lite seg i starten för jag hade faktiskt inte sett det här klippet förrän idag. Coolt!

Klockan är inte ens tolv och jag har redan tvättat fönstren. Jo, ni läste rätt, jag har tvättat fönstren. Visserligen bara utsidorna, men ändå. Det är det här som kallas boa! I förrgår gav jag mig på köksluckorna igen. Jag har tänkt spara moppandet av golvet tills värkarna kommer, och så tänkte jag sätta J på att torka bort allt damm som ligger som ett tjockt lager ovanpå garderoberna. Först när det är klart kan jag få ro.

Tvätta fönster är inte riktigt min starka sida så jag får vänta till solen kommer fram för att se resultatet. Än så länge ser det dock godkänt ut, tycker ni inte?

När jag stod i Coopkön stod det ett pocketställ i papp uppställt strategiskt precis i närheten av godisbitarna som kostar 5 för 15:-. Det var inte de vanliga pocketböckerna som säljs via Pocketgrossisten, utan såna där billiga gamla pocketar som säljs snabbt som glass på sommaren.

Jag struntade i godisbitarna och ryckte åt mig en bok istället, Sommardöden. Jag hade hört talas om Mons Kallentoft (sic) tidigare men inte läst något av honom så det var väl dags. Jag hade heller inga större förväntningar utan antog att det skulle vara en sån där lättsmält deckare som man plöjer rätt fort under semestern. Min magkänsla var helt korrekt.

Inget mästerverk var det, men jag tror inte heller att det var vad författaren har strävat efter. Mycket av handlingen kunde man räkna ut själv, men jag gillade personporträttet av huvudpersonen Malin Fors. En sak som jag irriterade mig på något oerhört däremot var att Kallentoft försökte sig på att vara lite stilistiskt bevandrad och lät vissa stycken vara kursiverade och representera den mördades perspektiv. Ett fånigt grepp som störde mig. Inte snyggt nog helt enkelt.

Funkar om sommarläsning men efter september är det för sent.