Min mamma ringde imorse och meddelade de goda nyheterna att de kommer ner från Hälsingland idag för att titta på det lilla knyttet! Härligt! Det känns som att alla har sett honom utom just min familj så det är jättekul att de kommer ner. Vi hade ändå tänkt grilla idag så nu är planen att ta en promenad ner till Sickla och komplettera lite mat så att det räcker till oss alla.

Läste i Aftonbladet att en ny undersökning visar att mammor favoriserar sina förstfödda. Ja, det stämmer, han är min absoluta favorit.

När jag skulle filma Malte hickandes fick jag en liten bonus på köpet! Mitt under tagningen valde Malte att lämna en liten present till oss i blöjan. Glöm för bövelen inte att skruva upp ljudet!

När Malte låg i magen hickade han väldigt mycket. Alldeles för mycket! Det gör han här ute i verkligheten också. Man tycker nästan synd om honom.

Tack snälla för alla uppmuntrande ord allihop, både här i bloggen och på mobilen! Idag känns det faktiskt lite bättre. Tack vare den här amningsnappen och kupan som man har över för att lufta så har såren börjat läka vilket innebär att jag inte har ont precis hela tiden. Det är steg ett.

Idag var tanten från BVC här och hon var en rätt söt liten dam. Mirja hette hon, och ville hjälpa mig direkt. Jag testade att amma när hon var med och hon tyckte att jag fick till det rätt bra. Hon sa också att det kan bli bättre bara av att han blir större och kan få till ett större gap. När jag ammade gjorde jag det utan amningsnappen också och då kändes det verkligen att det hade börjat läka. Det sved inte alls så som det gjorde tidigare. Lite ont gör det dock fortfarande men det kan ju bero på att allt inte är färdigläkt ännu. Vi får se helt enkelt, men just nu är jag vid gott mod. Det var jag inte igår.

BVC-tanten vägde iaf lille Malte och kunde se att han har lagt på sig duktigt under sina sju dagar hos oss. Från 2800 gram vid födseln till 3020 gram idag. Han sprängde alltså trekilosgränsen! Mina onda bröstvårtor har gjort nytta!

När vi gick igenom hans papper från Södra BB som hon skulle föra över i sina papper fick vi också det glada beskedet att hon aldrig hade träffat på en trippel-tiopoängare tidigare. Det var de poäng som barnmorskan fyllde i direkt när han föddes och minuterna efter gällande hans hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus och retbarhet. Han fick alltså full poäng. Snacka om att vi blev stolta föräldrar!

Det var en dålig dag igår. Jag deppade ihop totalt över det här med amningen. Förutom den lilla timmen vi var ute på en promenad, och jag fick något annat att tänka på, så var jag jättenere. Det hela kulminerade i att jag lade mig i sängen och grät.

Det är så otroligt jobbigt att gå och dra sig för att amma sitt eget barn. Att gå och titta till honom när han sover och hoppas på att det dröjer innan han vaknar, för då vill han ju äta. J gick ner till Apoteket och köpte två olika produkter som ska hjälpa själva läkningen av såren, en som man har när man ammar och en som man har den övriga tiden, så att bröstvårtorna får luftas.

Ursprungsproblemet kvarstår dock. Själva anledningen till att det blir sår är att Malte tar fel tag och skaver den. Det här måste jag få hjälp med innan jag ger upp totalt. I eftermiddag kommer BVC-tanten på hembesök så då ska jag rådfråga henne. Annars blir det Amningscentralen på SöS.

Jag hade ju hört att det gör väldigt ont att amma i början innan bröstvårtorna är härdade, men det här gör inte bara lite ont. Det här är en skärande smärta som jag bara vill gråta av. Och jag har en väldigt hög smärttröskel, det fick jag bevisat för mig när Malte föddes.

Jag blöder ur bröstvårtorna. Jag har ont hela tiden, jag skriker inombords när Malte ammar. Det här kommer jag inte syssla med en längre tid om det fortsätter. Nu har jag skickat J till Apoteket för att köpa allt som kan hjälpa. Själv kan jag inte gå dit då det gör för ont i brösten när jag rör mig. Varför hade ingen informerat mig om det här tidigare?

Jake i Two and a Half Men är en av mina favoritkaraktärer på TV. Här är en av anledningarna till det.

Idag blev det finbesök i form av en Elin som, hör och häpna, skolkade från jobbet bara för att få träffa lille gull. Hon blev precis så hänförd som jag anser att man bör bli när man träffar honom, för han är precis så snäll och söt som jag säger att han är. Ingen felaktig marknadsföring här inte.

Elin misslyckades dock lite i fikeriet. Hon köpte med sig bullar och wienerbröd från Coopen här hos oss, och nej nej, det ska man inte göra. De har inte alls ett bra utbud på fikabröd. De har ju inte ens ambrosiakaka! Har ni noterat det nu, ni som vill komma och hälsa på? Köp fikabrödet någon annanstans, sen är ni välkomna!