Sitter uppe här alldeles själv mitt i natten och försöker tvinga mig själv att bli trött. Blev istället irriterad så fort den senaste Activia-reklamfilmen poppade upp i pausen i Bones. Det var inte den med mormodern som passar sitt barnbarn och klagar över uppsvullen mage utan nu har det kommit en ny med en ung kvinna på stranden som inte vill bada för att hon är svullen.

Jag googlade för att hitta reklamklippet att kunna länka till i det här inlägget och fann att jag inte är ensam om att verkligen avsky Activias reklamfilmer. Det finns en hel bloggvärld där ute som har skrivit om sin illvilja gentemot yoghurtens marknadsföring. Jag är inte unik på något sätt.

Gick ut på min mysiga balkong (det är bara någon trasmatta som saknas så är den perfekt) och tänkte leta upp Silje att mysa med. Hon låg då inte på sin vanliga plats utan låg och tryckte mot väggen under bordet. Hon såg upptagen ut. Upptagen med att sitta och klafsa i sig en liten grå och söt mus. Uuuuuuuh!! Jag stängde dörren direkt så att hon inte får för sig att klampa in i lägenheten med den där.

Nu har hon dragit ner i skogen igen men jag vågar inte gå ut på mordplatsen ännu. Tänk om det ligger blod på min mysiga balkong!

Åh vilken härlig dag! Den startade rätt tidigt då Js väckarklocka ringde och då regnade det friskt utanför fönstret! Fantastic! Efterlängtat! Det var en rätt kort skur men det rensade i alla fall upp luften. Skönt och fräscht.

Vid lunchtid kom Carro och satte sig på min balkong. I vanliga fall tycker jag att det är lite synd att solen inte kommer på vår sida förrän på eftermiddagen men idag var ju det perfekt! Det var trevligt att för omväxling skull inte vara den som hade störst mage. Carros var nämligen enorm! På lördag är det beräknat att hennes dotter Ioanna ska bli storasyster.

Det blev självklart en massa snack om bebisar. Och uppfostran. Och graviditet. Och jobb. Trevligt var det! Mina fötter svullnade dock upp sig till någon sorts rekordnivå. Det här börjar bli löjligt, de ser helt hysteriska ut! Kanske bjuder på en bild någon gång...

Jo jag vet, det är ett himla tjat om den här bebisen som ligger i min mage, men eftersom det är min blogg får jag skriva om vad jag vill, och bebisen är ju den som upptar mina tankar till säkert 95 procent. Och då överdriver jag nog inte.

Häng med nu. Nästnästnästa onsdag är det beräknat att bebisen ska komma. Det är alltså BF om tre veckor! Det är ju ingenting! Igår natt vaknade jag av att det gjorde så jeeekla ont i magen, och jag gissar bara men jag tror att det var någon sorts förvärkar. Jag  var tvungen att gå upp och lägga mig i soffan för att inte väcka J med mitt kvidande.

Det gjorde så ont att jag inte kunde andas. Nu förstår jag verkligen det alla säger, att det är så svårt att andas ordentligt under en förlossning, för jag kunde ju inte andas bara av det här. Jag bara spände mig i hela kroppen och höll andan, precis så som man förmodligen inte ska göra. ASONT gjorde det. Sen gick det över och jag kunde gå och lägga mig igen.

Idag blir det en lunch med höggravida Carro. Hon är beräknad att bli tvåbarnsförälder i slutet av veckan så jag kan tänka mig att hon vill hålla sig sysselsatt hela veckan. Därav denna lunch med mig. Gissar att det precis hela lunchen kommer att pratas graviditet och förlossning. Jag vill ju inte tappa fokus...