När jag skulle filma Malte hickandes fick jag en liten bonus på köpet! Mitt under tagningen valde Malte att lämna en liten present till oss i blöjan. Glöm för bövelen inte att skruva upp ljudet!

När Malte låg i magen hickade han väldigt mycket. Alldeles för mycket! Det gör han här ute i verkligheten också. Man tycker nästan synd om honom.

Tack snälla för alla uppmuntrande ord allihop, både här i bloggen och på mobilen! Idag känns det faktiskt lite bättre. Tack vare den här amningsnappen och kupan som man har över för att lufta så har såren börjat läka vilket innebär att jag inte har ont precis hela tiden. Det är steg ett.

Idag var tanten från BVC här och hon var en rätt söt liten dam. Mirja hette hon, och ville hjälpa mig direkt. Jag testade att amma när hon var med och hon tyckte att jag fick till det rätt bra. Hon sa också att det kan bli bättre bara av att han blir större och kan få till ett större gap. När jag ammade gjorde jag det utan amningsnappen också och då kändes det verkligen att det hade börjat läka. Det sved inte alls så som det gjorde tidigare. Lite ont gör det dock fortfarande men det kan ju bero på att allt inte är färdigläkt ännu. Vi får se helt enkelt, men just nu är jag vid gott mod. Det var jag inte igår.

BVC-tanten vägde iaf lille Malte och kunde se att han har lagt på sig duktigt under sina sju dagar hos oss. Från 2800 gram vid födseln till 3020 gram idag. Han sprängde alltså trekilosgränsen! Mina onda bröstvårtor har gjort nytta!

När vi gick igenom hans papper från Södra BB som hon skulle föra över i sina papper fick vi också det glada beskedet att hon aldrig hade träffat på en trippel-tiopoängare tidigare. Det var de poäng som barnmorskan fyllde i direkt när han föddes och minuterna efter gällande hans hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus och retbarhet. Han fick alltså full poäng. Snacka om att vi blev stolta föräldrar!

Det var en dålig dag igår. Jag deppade ihop totalt över det här med amningen. Förutom den lilla timmen vi var ute på en promenad, och jag fick något annat att tänka på, så var jag jättenere. Det hela kulminerade i att jag lade mig i sängen och grät.

Det är så otroligt jobbigt att gå och dra sig för att amma sitt eget barn. Att gå och titta till honom när han sover och hoppas på att det dröjer innan han vaknar, för då vill han ju äta. J gick ner till Apoteket och köpte två olika produkter som ska hjälpa själva läkningen av såren, en som man har när man ammar och en som man har den övriga tiden, så att bröstvårtorna får luftas.

Ursprungsproblemet kvarstår dock. Själva anledningen till att det blir sår är att Malte tar fel tag och skaver den. Det här måste jag få hjälp med innan jag ger upp totalt. I eftermiddag kommer BVC-tanten på hembesök så då ska jag rådfråga henne. Annars blir det Amningscentralen på SöS.