Nästa sommar gifter sig ju vår kronprinsessa och Daniel av folket med varandra, och det är så romantiskt att det förslår. Jag kan bara anta att, förutom att hela Stockholmstrafiken kommer att beröras av denna händelse, så kommer också en alldeles unik bröllopsservis att släppas till försäljning. Dagen då denna servis släpps till försäljning kommer det att vara en lång telefonkö till färdtjänst, för då ska alla pensionärer ut på stan och handla. Mark my words, this is the truth.

Jag kommer inte att köpa någon servis. Det beror inte bara på att vi inte har någon plats i våra köksskåp, utan mest på att jag inte är intresserad av en sådan servis, hur mycket sann rojalist jag än är. Däremot kan jag tänka mig att köpa den här disktrasan. Design och funktion i ett.

Den var väl lite, som min pappa Cyprioten skulle uttrycka det, blaha blaha.

Vädret är ju inte strålande men eftersom det inte regnar valde vi att lyxa till det med grillat idag. Mitt mål är att vi ska grilla så pass mycket att det inte längre känns som lyx utan istället vardag.

Idag blev det helstekt fläskfilé med vitlökssmörstekt potatis och grönsaker. Jättegott!

Nu blir det Änglar och demoner med en påse chips och dip som tillbehör.

Man måste inte bo ute på bystan för att ta del av trevligt djurliv. Då menar jag inte spindlar och andra otrevliga insekter, utan söta (om än fästingbärande) rådjur. De är ju så söta. Den här mötte jag idag, rätt nära kolonilotterna, när jag gick ner till Sickla. Den måste ha varit både syn- och hörselskadad för den märkte inte mig förrän jag bara var på ett par tre meters avstånd från den lille.

Min konstigaste rådjursupplevelse (för vi har väl alla minst en sån?) var när jag satt på balkongen i förra lägenheten.  Jag bodde knappt hundra meter från tunnelbanestationen och Skärmarbrink är inte ett speciellt naturnära område, så jag blev rätt paff när det långsamt gick förbi ett rådjur precis nedanför mig. Silje blev ännu mer paff, jag trodde hennes bakben skulle gå av när hon sträckte sig över riset för att kunna se ordentligt.

Jag gillar ju som bekant att baka, speciellt eftersom J uppskattar det så! Imorse skulle jag åter visa honom att jag är en fantastisk sambo (fast det borde ju räcka med att jag städar upp efter honom och bär hans barn i nio månader) så jag bestämde mig för att baka scones. Jag gillar ju att baka. Speciellt Leilas scones som är sååå goda. Varför? Jo, det är råsocker i enligt receptet.

Jag tänkte prova något nytt och baka i varmluft, precis som Leila rekommenderar. Då skulle ju både värmen och tiden i receptet stämma för en gångs skull. Stort misslyckande! De blev helt svarta och fortfarande helt degiga inuti. J bestämde sig då för att visa mig vilken fantastisk sambo han är och gick således ner till Coopen och köpte bröd. Vi är ett bra team.