Hemma igen efter ett kort äventyr på Söder. Det blev lunch med Lina på vegetariska Chutney på Katarina Bangata; rårisotto. Jättegott och jättemycket!

Det blev en hel del snack om skola, som alltid när vi ses. Lite utvärdering av läsåret osv. Det är alltid intressant att prata med andra lärarkompisar och utbyta erfarenheter, då det är mycket som är likt men så oerhört mycket som är så olikt beroende på vilken skola man jobbar på. Väldigt lärorikt är väl ordet man kan använda...

Vi börjar veckan positivt: det regnar i alla fall inte! Det är mulet men regnar inte. Denna måndag går i måltidens tecken. Lunch inmundigas nämligen i sällskap av Lina som precis har fått lärarjobb till hösten, och middag avnjuts med Elin som fyller år idag.

En negativ punkt bara, jag måste ha med en sådan: morgonteve är verkligen riktigt dålig. Antingen är det nyheter varje kvart eller så är det TV-shop. Trist.

Det blev ännu en film idag. Den senaste tiden har jag varit alldeles för rastlös för att kunna sitta still i två timmar för att se en hel film, men idag har jag klarat av att tom dubbla det. Beror förmodligen på vädret.

Ikväll blev det The Reader med Kate Winslet. Jag läste boken i höstas och tyckte mycket om den. Själva twisten, att kvinnan boken handlar om är en av de som står inför rätta i Nürnbergrättegången, var det som gjorde hela storyn. När sen filmen skulle promotas blev jag väldigt förvånad över att man redan i trailern avslöjade vem kvinnan var. Min första tanke var därför att filmen inte skulle motsvara det som var bra i boken.

Jag hade fel. Filmen var verkligen jättebra. Lite seg till en början, men när man väl kom till rättegångsscenerna blev det genast kanon. Winslet var som alltid helt fenomenal och förtjänade nog sin Oscar. Det är kul med bra film.

Det finns så mycket "kunskap" förknippat med graviditet. Det har jag verkligen fått erfara under min egen. Många "kan" och "vet" så mycket om hur det är trots att de flesta ändå är rörande överens om att varje graviditet är unik och inte lik någon annan.

Något jag har fått lyssna på en massa myter. Det finns många som handlar om exempelvis könet på barnet. Om magen än bred är det en tjej, eller om du får hårigare ben är det en kille, man kan höra på hjärtljuden vad det är för kön... De här myterna kan vara ganska kul att grotta i, bara man inser att de faktiskt är myter och inte sanningar. Bara något kul att fördriva tiden med.

Det finns dock en myt som jag gärna vill ska vara sann, då den är till min fördel. Jag har läst lite överallt att det sägs att om ens mamma inte gick över tiden med sina graviditeter så gör inte heller dottern det. Att gå över tiden ska enligt myten gå i arv.

Detta får väldigt gärna vara sant. Jag pratade med min mamma och hon berättade att min storasyster föddes på självaste BF och jag själv är född på BF-2 dagar. Min lillasyster förstör statistiken en aning då min mamma gick över tiden en vecka med henne, sen krävde hon igångsättning då hon var på väg att bli tokig.

Något som kan styrka myten ifråga är att när min storasyster födde lille Adam för två år sedan föddes han på BF+1 dag. Frågan är, är detta en slump, eller beror det på arvet från vår mor? Jag håller tummarna för arvet för i så fall är lilla pyret här om bara 38 dagar!

Jag har tjatat om att jag minsann ska se Låt den rätte komma in men det har aldrig blivit av. Nu gjorde jag slag i saken. Med detta eviga och outtröttliga regn som inte ens tar en paus, tyckte jag att det inte fanns någon anledning att skjuta på det längre.

Så vad tyckte jag? Mja, det är svårt att säga eftersom jag vet att jag inte kan ge en rättvis åsikt. Boken är ju så fantastisk att jag antar att filmen inte går att göra bättre än så här. Det var en del som man hade valt att inte ta med i filmen som finns i boken, och gör boken till så där fantastisk som den är. Samtidigt förstår jag att man inte kan ta med vissa saker i en film som ska kunna ses av unga tonåringar (jag vet inte vad åldersgränsen är på filmen, men den är ju otäck ibland) och vissa saker måste man ta bort för att undvika att filmen blir alltför lång.

Så vad tyckte jag då? Jo den var ju bra, det var den.

Det finns en som är mer missnöjd än jag vad gäller regnet. Katten Silje. Hon är riktigt understimulerad nu när hon inte kan vara ute och leka. Eller kan och kan, hon vill inte helt enkelt. Hon går ut på balkongen med jämna mellanrum i hopp om att vädret ska ha blivit bättre, men efter fem minuter börjar det krafsas på fönsterrutan att hon vill komma in igen. Och så håller det på.

Just nu händer inte speciellt mycket. Frukostmackorna och järntabletten är uppätna, nu sitter vi bara här och slöar. Igen. Jag skulle vilja hitta på något, men jag vill inte gå ut i regnet. Moment 22. Det får inte regna imorgon bara, för då börjar mitt sommarlov. Mitt första lediga sommarlov sen jag var femton, då ska solen banne mig skina!

Jag började läsa Revolutionary Road av Richard Yates men jag tänker inte slutföra. Det är inte en lång bok, bara 330 sidor, men jag tycker att 170 räcker gott och väl. Dialogerna är det som har fått mig att läsa så långt som jag har gjort, men till slut tappade jag intresset även för dem.

Jag ska däremot se filmen trots att jag avfärdar boken. Bara för att se vad det är jag saknar i boken som istället syns i filmen. Någonting måste det ju vara eftersom filmen blev så hyllad. Det blev iofs boken också när den kom, men men.