Men jag är så trött! Vi åt middag i Tyresö igårkväll och vi kom inte därifrån förrän vid halv tolv. Andra, vanliga människor, skulle nog inte reagera över den tiden, men för mig är det alldeles för sent. Jag går ju aldrig och lägger mig efter tio! Imorse gick jag dessutom vid nio. Varför kan jag inte svara på, det är ett mysterium. Det var i alla fall på tok för tidigt, för jag tog en dusch och gick sen och lade mig igen vid tio. Halv ett bestämde jag mig åter igen för att stiga upp, och jag har lyckats hålla mig vaken sedan dess.

Idag ska vi iväg och handla, sen ska jag på födelsedagskalas. Det kanske var lika bra att jag klev upp sent idag, då kanske jag kan hålla mig vaken ikväll.

Oj vilken dag! Fylld av nostalgi! Idag fick jag verkligen en dos av den där känslan jag hade när jag tog studenten. Adrenalinet, euforin och ångesten inför framtiden har jag nu fått ta del av. Dagen har för min del varit fylld av att binda gulblåa band på rosor, att skriva små hälsningar i studenternas mössor och att äta studentlunch. Dagen slutade sen med själva utspringet. Höjdpunkten!

Den stämningen som rådde när studenterna stod och väntade på att få springa och möta sina skyltbärande familjer utanför är helt obeskrivlig. Ljudnivån var hög kan jag väl säga. De flesta bara skrek av förväntan men några stod tysta och såg väldigt koncentrerade ut. Jag hade glömt hur det kändes att stå inne i aulan och vänta på att få springa ut till min familj, men nu fick jag känna på det lite grand iaf. Vilken känsla!

Det är elevernas studentdag, och vad är det första jag möts av när jag kliver in på mitt arbetsrum? Jo, en stor jäkla fågelbajsblaffa på fönstret. Ska jag ta detta som ett olycksbådande tecken, eller är det bara en slump?

Jag blir så fånigt nöjd med mig själv varje gång jag kommer från barnmorskan. Den här gången var det åter dags att kolla järnvärdet och för en gångs skull var jag lite orolig för vad testet skulle visa. Jag har nämligen slarvat otroligt mycket med järntabletterna. Jag kanske har tagit fem stycken den senaste månaden, när jag skulle ha tagit en varannan dag åtminstone. Fem stycken! Då hade jag lika gärna ha kunnat låta bli.

Provet visade dock ett järnvärde på 119. Det är samma som jag hade för typ fyra månader sen. Jag känner mig som en elev som har fått högsta betyg på provet. Jag sa ju att jag är fånig.

Hemma efter jobbet. Är jättetrött och ligger bara här i soffan och slösurfar. Jag skulle gärna redan nu bädda ner mig i sängen och sova till imorgon, men det går inte. Halv sju ska vi till barnmorskan för en vanlig mätning. Efter det blir det sängen, helt klart!

Imorgon tar treorna studenten! Jag ser fram emot det, gissar att det blir skoj. Jag känner inte alls att det är vemodigt att de ska sluta, utan tycker bara att det är kul. Både för deras och min skull. Att de slutar innebär ju också att jag får sluta!

Medan jag sitter här och väntar in de få minuterna kvar till lektionen så surfar jag runt på Dagens Muffin. Jag älskar den sidan! Jag blir så inspirerad. Och sötsugen. Det finns chokladmuffins, bärmuffins, matmuffins, pizzamuffins... allt! Jag är lite sugen på att göra äppelmuffins med havretopping i helgen. Jag måste ju faktiskt inviga min nya muffinsform! De påminner mig lite om de muffins som Stina gjorde en gång när jag var och fikade hos henne, fast de kom från Leila. Så klart! Ska jämföra recepten, kanske tom är samma.

Sådärja, då har jag en plan för helgen. Det blir muffinsbak och inköp av babyskydd.

        Sex morgnar kvar med väckarklocka. Sen får jag gå upp när jag vill!

J ville att jag skulle slänga i några slantar kabanoss. Jag lät bli. När jag lagar mat är det jag som bestämmer. Tack och lov.