Sa jag att vi går in i vecka 37 idag? Jorå, så är det. Inte många dagar kvar nu och det är jag lite glad över. Det är inte bara det att jag längtar efter att få träffa det lilla pyret efter alla dessa månader, det börjar också bli lite jobbigt rent fysiskt att kånka på det här paketet på magen.

Jag borde egentligen inte klaga (och det gör jag väl inte heller) för jag har inte haft några krämpor alls utan det har varit en väldigt lätt graviditet, men det är ju tungt. Nu är bebisen så stor att den alltid spänner mot revbenen och det är väldigt sällan det är bekvämt. Att knyta skorna är heller inte helt lätt. Sen har vi det här med hela kroppshyddan. Jag är ju större inte bara om magen utan överallt! Och självklart ligger de där tankarna och gnager lite grand; hur kämpigt kommer det att bli att bli av med dessa kilon? Vissa säger att de bara rasar av när man ammar, men ingenting har bara rasat av mig tidigare så det vore ett mirakel om det hände nu. Vi får se.

Vecka 37 i alla fall. Det är bara barnvagnen som saknas, sen är du mer än välkommen lilla du.

Sådär, nu är jag hemma igen efter en heldag ute i Tyresö. Vi åkte ut tidigt så att vi (läs: jag) skulle hinna sitta ute i solen ett tag, men det var så varmt att jag valde skuggan. Svårt att bli brun då...

Det blev grillat och en potatissallad som kräver ett speciellt omnämnande då J blev så nöjd med den. Den var god, det var den. Samtalsämnet blev som vanligt när J får välja tomt- eller husköp. Det här med att köpa hus är jag helt med på, absolut, men jag vill inte riktigt flytta ifrån Hammarbyhöjden så länge jag är föräldraledig. Det är ett så bra läge med bra (barnvagns)promenadavstånd till allt och det har troligtvis inte vårt framtida hus.

Till efterrätt blev det mina chocolate chip cookies och mazarintårtan. Ovanpå den hade jag lassat på hallon, blåbär och två askar jordgubbar. Tårtan blev helsmarrig men jag skulle vilja göra om den men med en mindre sats så att det bara blir ett lager mazarin. Då kanske man orkar mer än en bit. Den kändes somrig i alla fall, och det var ju det som var viktigast.

Imorgon har vi ingenting planerat utom att vi måste ut i solen. Slutar nog med att vi går ner till fotbollsplanen och sätter oss där. Det är faktiskt ett trevligare nöje än det låter.

Idag fyller min kärlek och pappan till vår lilla bebis år. Jag slängde som sagt vaniljkrämen som jag gjorde igår och skulle bege mig ner till Coopen och handla färdig till hans födelsedagstårta. Jag upptäckte då att alla mina betalkort och mitt busskort som ligger tillsammans i en ficka var borta. Jag letade i alla byxfickor och jackor jag har, men nothing. Gravidhjärna! Jag tappar ALDRIG bort saker. Ringde upp till mina föräldrar i stugan och tack och lov hittade de dem på golvet i vårt sovrum. Jag förstår inte hur det gått till. Är det bara att vänja sig eller? Efter gravidhjärna kommer väl amningshjärna?