Efter att ha tillbringat en dag på jobbet där jag har surfat alldeles för mycket på nätet (jag har ju gjort klart allting redan och behöver dessutom inte planera något inför hösten) fick jag avsluta den med en middag med Carro och Kajsa. Det blev kinesiskt på klassikern Ming Garden. Jag fattar inte varför man hamnar där riktigt då det inte alls är en av Stockholms bästa kinakrogar. Jag antar att det är för att det ligger där det ligger och för att man vet vad man får där. Ingenting märkvärdigt.

Efter maten blev det efterrätt. Glass. Vi valde att köpa den i Lejonet och björnens kiosk på Medborgarplatsen. Jag valde tiramisu och choklad. Mumsigt var det. Fullt med folk var det överallt också. Vi stockholmare är så förutsägbara. Så fort solen tittar fram kan vi inte sitta inomhus. Det går bara inte.

Återigen tog jag bilden alldeles för nära så att fokus istället hamnar på gatstenarna. När ska jag lära mig?

Tidningen Fokus har rangordnat landets kommuner. Listan är också publicerad i Aftonbladet. De har tittat på faktorer som "jämställdhet, brottslighet, skilsmässor, självmord, nya företag, kvalitet på skola och vård, företagsklimat, arbetslöshet, flyktingmottagande, skattesats, valdeltagande och socialbidrag."

Av Sveriges 290 kommuner ligger mitt älskade Nacka på 11:e plats. Jag visste väl att mina föräldrar tänkte till när de valde kommun att skaffa barn i. Jag har också tänkt till. Jag skaffar nämligen barn i den kommun som kommer på 10:e plats; Stockholm.

Munkfors kommer jag aldrig att flytta till. De ligger allra sist.

Det känns som att jag har varit gravid i en hel evighet. Alla snackar om att det går så fort men så upplever jag det inte alls. Det är ungefär 30 veckor sedan jag fick veta att jag är gravid. 30 veckor! Det är ju sjukt länge sedan! Och det är fortfarande inte över.

De senaste veckorna tycker jag däremot har gått fort. Om man ska jämföra med de första tolv veckorna då jag bara gick runt och väntade på ett missfall, så går dessa veckor i raketfart. Idag går jag in i vecka 35, det är trevligt. Fem veckor kvar. Typ. Det känns bra. Det är lagom med tid för mig att hinna vara ledig från jobbet, lulla runt lite, fixa det sista åt pyret och läsa böcker. Den är bra tajmad den här bebisen. All according to plan.

De här sista dagarna på skolan har vi inga elever då de redn har fått ta sommarlov. Arbetstiden ägnas då åt planering inför hösten, institutionsarbete osv. Idag på morgonen hade vi dock en annan punkt på schemat, nämligen film. Vi såg De ofrivilliga av Ruben Östlund. Det var drygt en och en halv timme av rent obehag. Det var en och en halv timme av bland det bästa jag har sett.

Filmen är uppbyggd av fem parallellhandlingar med fem olika personer man får följa. Temat är grupp kontra individ och visar vad vad som händer när vi ställs inför vardagliga dilemman där vi måste välja mellan att stå emot gruppen eller stå utanför. Människan kan vara så grym utan att man medvetet vill vara det, och det skildras så tydligt i filmen.

Helt fantastisk! Har tydligen vunnit en del priser och det är inte alls underligt. Det är en intelligent film som sätter fingret på en del mänskliga fenomen jag kan se speglas i skolan. Jag rekommenderar det varmt. Och jag som annars inte köper så mycket DVD-filmer kommer köpa den här, helt säkert.