J är inte hemma ikväll utan sitter på ett hotellrum i Helsingfors. Det är helt okej att han inte är hemma på kvällen, men att han inte kommer att sova hemma gillar jag inte. Jag får jättesvårt att somna när jag vet att han inte sitter och tittar på TV som han brukar när jag går och lägger mig.

Nåväl, varje gång han är borta så slarvar jag med maten. Jag bli bekväm och kan nöja mig med en tallrik mjölk och flingor eller liknande. Idag blev det en liten skål med yoghurt, hackade hasselnötter, solrosfrön, flytande honung och jordgubbar. Frysta den här gången, you can't have it all you know...

Idag är det den första juni. Sommarens första dag! Den här sommaren är inte alls fullplanerad av förklarliga skäl. Jag hade gärna tagit en liten utlandssemester eftersom vi inte gjorde det förra sommaren, men så blir det ju inte. Detta första sommarlov jag är ledig sedan jag var 15, har jag ändå en del andra saker att se fram emot:

• Syrrans bröllop om tre (!) veckor
• Någon veckas häng i Hälsingland
• Fika med dem som inte lämnar stan
• Läsning av min pockethög som väntar
• Att jag ska bli mamma så klart!

Jag hoppas givetvis att listan kommer att fyllas på med en massa andra trevliga saker, men jag kan nöja mig med att gosa med pyret.

Project Runway på TV3 går samtidigt som Boston Tea Party på Kanal 5. Vad göra?! Jag vill se båda programmen och jag vill inte vänta på reprisen. Vad gör man då?

Jag är i allmänhet inte så positivt inställd till måndagar. Speciellt inte morgnarna eftersom jag helt plötsligt måste gå upp tidigt och ge mig iväg till jobbet. Vad som får mig på lite bättre humör är att vara en liten satkärring på bussen ut till skolan. Jag har gjort det till en sport att välja en sittplats bredvid den person som har brett ut sig så mycket som möjligt i sätet. Någon som har lagt ifrån sig väskan på platsen bredvid, och kanske sin jacka. Personen får också gärna sitta sådär lite på snedden så att den även har benen framför sätet bredvid. Den platsen vill jag ha.

Jag går fram till platsen och säger ursäkta lite lagom nonchalant. Personen brukar då titta upp med en konstlad förvånad blick, som om personen har suttit i helt andra tankar och inte alls tänkt på att man har brett ut sig, trots att jag vet att personen inte har ägnat tankarna åt något annat än just att hoppas på att ingen vill sätta sig där. Det är då jag min belöning. Blicken övergår från förvåning till missnöje. Den kan man inte dölja. Personen tänker att varför måste hon sitta just på den här platsen när det finns så många andra lediga platser? Sen får personen i fråga plocka upp sin väska och jacka och knöla ihop allt i knät. Sen sätter jag mig. Nöjd.

Detta är tricket för att kunna inleda en ny jobbvecka med ett leende.