Vad är det för mening med en klarblå himmel och en skinande sol, när det ändå blåser iskalla vindar så att man inte kan sitta ute? Det undrar jag.

Hurra! Dagens lektioner är över. Har lite jobb kvar, sen blir det helg! Jag är faktiskt jättetrött, skulle inte kunna jobba en dag till. Jag behöver verkligen sova och vila och läsa och baka...

Mia förstör dock min helg en aning. Tösen vill ju bara mitt bästa, men jag vill ju egentligen inte träna på söndag, som jag nu har lovat. Jag bör ju, men vill inte. Men jag ska! Bara för pengarnas skull. Friskis drar runt 250 kronor i månaden av mig och det var lääänge sen jag var där.

Sitter och tittar på Grannfejden på TV3. Tittar aldrig på det annars men reklamen fick mig lite nyfiken. Surfar och surson stör sig på den nyinflyttade familjen ute på vischan för att familjen har en skräpig tomt. Dessutom har de byggt till huset och då har de inte följt ritningarna!!! Ve och fasa!

Visst, jag kan erkänna att jag också skulle irritera mig på grannar som hade en skräphög på tomten, och skulle fundera över hur många råttor som bodde där, men då skulle jag åtminstone prata med grannarna om det gjorde mig så mycket. De här surgubbarna yttrade inte ett ord utan ringde istället kommun osv.

Nyinflyttade familjen, som var förvånansvärt lugna i den här situationen, kontrade lite lätt med att de tyckte att det var lite jobbigt att surgubbarna släpper ut hunden runt sex på morgonen, och låter den skälla som den vill. Surgubbarna svar på detta: man får skylla sig själv om man tycker att det är för tidigt.

Usch vilka hemska gubbar. Jag ser min morfar i den ena. De skulle lätt kunna vara släkt. Lätt.

Jag läste ut en bok häromdagen. Om Gud av Jonas Gardell. Den tog ett tag att läsa trots att den inte var så lång. Jag vet inte om det beror på att den behandlar ett ämne som kräver en del tankeverksamhet, eller om det beror på att jag stundtals tyckte att det var så tråkig att jag fick lägga ifrån mig den ett par dagar. Jag vet ärligt talat inte.

I boken går Gardell i stort sett igenom Gamla Testamentet bok för bok där han redogör för sina tankar. Han skriver alltså om Gud, och att den bild av Honom som finns i Bibeln kommer från ett flertal gamla stamgudar från mellanöstern. Ihopslagna till en är det inte så konstigt att mycket av det som står i Bibeln är motsägelsefullt. Det hela är mycket intressant och heller inga nyheter för mig som har läst några poäng religionskunskap på Universitetet. Inga nyheter för den som är lite intresserad över huvud taget. Först var jag dock lite kluven till det han skrev då jag hela tiden tolkade det som att Gardell, som är kristen, kritiserade den judiska tron och förringade allt som stod skrivet om Gud i Gamla Testamentet. Det tog ett bra tag innan jag fick grepp om vad det var han ville komma till.

Han inleder boken med ett stycke där han skriver om hur han växte upp i ett kristet hem och med en mamma som hela tiden sa att Gud alltid skulle älska honom och aldrig vika från hans sida. När han sen växte upp träffade han på andra kristna människor som inte alls hade samma uppfattning om Gud som han hade. Gardell berättar om männsikor som har ställt sig i vägen för honom när han skulle in i kyrkan och motta nattvarden, och hur de skrikit åt honom att "Gud hatar och förbannar dig". Det rimmade illa med att Gud älskar alla sina barn, som han hade fått lära sig.

Han menar sen i sin bok att man inte kan läsa texter som är skriven för tusentals år sedan, med hundratals års mellanrum,  och tolka den bokstavligt, utan att vi måste tolka mer kritiskt, och att Gud tål det.

"Antingen kan vi drömma om hämnd och upprättelse då vi skall få ge igen, eller också kan vi studera Guds ord, hans heliga lag, lära känna GUd i vårt inre, söka en Gud som inte lovar yttre framgång men inre frid, inte världslig makt men andlig storhet. Människan måste själv välja vilken Gud hon åkallar, vad hon söker och förväntar sig av Gud. Det ansvaret ligger på människan." s 276

Han har nyligen givit ut en slags uppföljare, Om Jesus, där han går igenom fortsättningen av Bibeln, alltså det Nya Testamentet. Jag får lov att läsa den också. Den kan nog bli rätt kul att läsa då jag tycker att Jesusbilden är mer intressant än Gudsbilden.

Min rektor känner någon som jobbar på ett tidningsförlag, tror jag. Av den personen får skolan en massa gamla tidningar med jämna mellanrum. Idag kom två stora lådor fulla med alla möjliga magasin. Allt ifrån Motormagasinet till Hemmets journal. Min snälla rektor sorterade ut alla gravid- och föräldratidningar och lade dem som en överraskning på mitt skrivbord. Snällt av honom tycker jag!

Lustgas bidrar tydligen till växthuseffekten. Det visste jag faktiskt inte, men de pratade på föräldrautbildningen om att det fanns stora maskiner på Södersjukhusets tak som försköker ta hand om alla gaser som förbrukas vid förlossningar.

Jag såg på de lokala nyheterna på TV4 imorse, och de berättade att man på Danderyds sjukhus jobbar med ny teknik för att försöka minska koldioxidutsläppen. Man ska föda miljövänligt helt enkelt och det låter väl bra. Kul fakta: vid en förlossning används i snitt så mycket lustgas att det släpps ut lika mycket koldioxid som en lastbil släpper ut på en resa från Stockholm till Hamburg. Men kossorna är fortfarande större miljöbovar än oss stackars födande mammor.

J var i Oslo över dagen. När han är ute och flyger brukar han alltid passa på att köpa godis på flygplatsen eftersom det finns storpack där. Det är ju i och för sig både bra och dåligt att man får mer godis för pengarna, men just idag blev jag rätt nöjd över det. Så har jag något att knapra på medan jag tittar på reprisen av Leila bakar.

Nyss hemkommen från en rolig fika med Mia. Den här gången blev det inte Gunnarssons, man måste ju unna sig själv lite variation, eller hur? Det blev Muggen på Götgatan. Fy vad mycket smaskigt de hade där. Nästan ett bättre sortiment än på Gunnarssons.

Vi trotsade de kyliga vindarna och satte oss utomhus för att kunna iaktta alla stockholmare som gick förbi. Rätt som det var spydde en man bara i farten. Han vände sig inte ens för att spy bredvid sig utan spyan sprutade bara ut framför honom. Han verkade rutinerad, för utan att ens sakta ner farten fick inte ens en fläck på sig. Fikat efter det gick ut på att skrika till varje gång någon trampade i slaskpölen. Underhållning kallas det. Och trots vårt val av nöje tappade jag inte aptiten på smulpajen en enda gång.