Alla inlägg under april 2009
Det gör jag alltid men just nu gör jag det lite mer än vanligt. Jag har precis loggat in på min Internetbank och knappat in en betalning till CSN på 24 025 kronor. Allt för att jag sålde en lägenhet för fem år sedan. Eftersom det deklarerades förra året och jag betalade den revinstskatten, så lades det in som kapital för 2007 och då ser CSN det som att jag tjänade en massa pengar. Så jävla surt!
Det krävs verkligen en Ben & Jerry's för att återfå livsgnistan igen.
Vi gick upp sent idag, runt elva. Som alltid när man sover alldeles för länge så har jag fortsatt att vara trött hela dagen. Det passade J eftersom det är SM-finaler i innebandy på TV hela dagen, och det visade sig att det passade mig också. Jag har legat här i soffan och halvslumrat i flera timmar. Det är ändå svinkallt ute så jag vill ändå inte lämna lägenheten.
J ska iaf iväg och handla middag efter herrarnas final, och jag bestämde mig för att jag ville ha en Ben&Jerry's idag, så jag surfade in på hemsidan för att se vilken sort jag är sugen på just idag. Till min bestörtning såg jag att min absoluta favorit by far, Fossil Fuel, har plockats ur sortimentet från och med iår!! Va!? Hur kan detta hända? Jag som trodde att det var en av deras storsäljare. Vilken sort ska nu bli min favvo?
Vickan, den här bilden är till dig! Jelly med jordgubbssmak!
Så här ser jag ut nu. Äntligen tog jag mig iväg till frisören. Kändes som en spabehandling. Attans vad skönt det är att bli ompysslad av en frisör.
Vad är detta? Helt pötsligt dyker det upp artikel efter artikel om människor som har haft en gran i lungan! I Ryssland menar man att en man har andats in ett luftburet frö, och i Sverige berättar två personer hur de har lyckats få ner grankvistar i lungorna. En redan 1958, där den opererades ut efter 10 år, och en annan som har burit omkring på en kvist i 14 år. Hur har det gått till undrar jag. Hur råkar man svälja en grankvist, och sen få ner den i lungan. Då måste man ju vara jätteklantig!
Tidningarna tar dessa uppgifter på stort allvar och rapporterar med stort intresse om det som har hänt. Ingegerd Svahn Karlsson, 55, och Artyom Sidorkin, 28, berättar om glädjen att bli fria från grankvistarna som terroriserat dem... Jaha, nu är det inte längre bara hela muslimvärlden som är ett terrorhot, utan nu ska man vara rädd för grankvistar också.
Vi var som sagt på första träffen av föräldrautbildningen på Södra BB igår. Tack och lov visade hon ingen läskig förlossningsfilm utan sa att hon hade planerat in en sådan den sista gången vi ska träffas. Hon tillade att den filmen skulle visas i slutet av mötet, och att de som inte ville se den självklart kunde gå hem då. J vände sig lite oroligt till mig och frågade viskandes att du vill inte se den va? Nej, svarade jag, och fick en pust av lättnad till svar.
Vi var som sagt bara sex par och en barnmorska, och det var jätteskönt för då kändes det fritt fram att ställa frågor, om man hade sådana. Och det hade vi ju. Efter att vi hade presenterat oss själva fick flickorna sitta för sig och pojkarna för sig. Sen fick vi prata och skriva ner vad vi ville prata om på de här träffarna. Vi fyllde ett papper ganska snabbt. Pojkarna undrade över saker som vad de kunde hjälpa till med under förlossningen, och när och om de skulle vara ivägen. Vi flickor hade frågor av mer explicit art, som att spricka kontra att bli klippt, när är det för sent med bedövning, hur ont gör det, hur mycket blöder man, vilka risker finns? Ja, sådana frågor.
Det var rätt trevligt faktiskt. Och det såg rätt roligt ut när femtio procent av oss som satt i rummet hade tjocka gravidmagar. Vi såg alla rätt hungriga ut.
Nyss hemkommen från treornas studentskiva. Precis innan så drog jag mig lite för att gå dit, ville hellre lägga mig i soffan hemma framför TV:n. Allt det försvann så fort jag kom dit och fick stora kramar från mina elever som blev glada över att jag kom för att fira att de tar studenten.
Vi var rätt få lärare som var där, och det tycker jag är lite konstigt. För mig var det en självklarhet att jag skulle dit, åtminstone på middagen, trots att jag har haft mina elever i mindre än ett år. De är ju värda att firas, och jag är helt övertygad om att de blir extra stolta över sig själva att de tar studenten, när även deras lärare vill uppmärksamma det. Jag är jätteglad att jag gick dit!
I eftermiddag ska vi på den första träffen av tre, och jag ser fram emot det. Jag börjar dock bli lite nervös också. Föräldrautbildningen handlar ju inte på något sätt om hur man blir en lysande förälder utan det handlar helt enkelt på själva förlossningsdagen. The Big One. Jag har alltid tänkt på förlossningar som något jättenaturligt och att när jag väl skulla hamna i den situationen så skulle alla mina instinkter bara ta över min kropp och så skulle jag så att säga go with the flow. Nu börjar jag dock fundera på om det inte bara är en romantiserad bild av hela förloppet.
Jag gissar att barnmorskan kommer att visa upp en docka av en kvinnas bäcken. Sen kommer hon ha en bebisdocka som hon sen kommer att pressa igenom den här dockans inre. Och jag kommer att tycka synd om dockan. Och jag kommer att tycka synd om mig själv. Meningen med träffarna är att man ska känna sig så lugn och förberedd man kan inför detta maratonlopp, men frågan är om jag inte bara kommer att stressa upp mig. Intressant kommer det utan tvekan att bli.
Jag har bara ett enda krav. Det är att jag slipper se Gudrun Schymans förlossningsfilm.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|