Den gamle Robinsonvinnaren Jan Emanuel, som numera är riksdagsledamot för socialdemokraterna, är i blåsväder. Han har tydligen försökt sig på att hyra ut en lägenhet på Mosebacke och en villa i Visby till ockerpriser, och detta gillades inte alls av hans partikamrater då detta helt går emot deras partipolitik i bostadsfrågan.

Idag talar han ut i media om detta och menar att han har mått jättedåligt över mediadrevet som omgärdat honom och att han nu har dragit tillbaka annonserna för bostäderna. Nu säger han att han inte tycker att han har gjort något fel men ändå ångrar han sig.

- Jag ber inte om ursäkt. Jag säger förlåt.

Okej, nu förstår jag ingenting. Jag är visserligen utbildad svensklärare men jag visste faktiskt inte att det var en nyansskillnad mellan dessa två ord. Att man säger ursäkta när man vill förbi någon som står i vägen är jag helt med på, men att man kan säga förlåt och samtidigt inte be om ursäkt visste jag faktiskt inte att man kunde.

Ligger skillnaden i att man säger förlåt för att man ångrar att blev påkommen, men att man då inte vill be om ursäkt eftersom man inte ångrar själva handlingen? Eller? Har jag missförstått Jan Emanuel nu?

Idag är det dags igen. Ultraljud! Eftersom barnmorskan inte såg allt hon ville se förra gången så får vi komma tillbaka idag och det gör vi så gärna! Den här gången får jag se till att vara redigt kissnödig när jag kommer dit så att hon ser allt, det fick jag kritik för förra gången. Och då var jag ändå kissnödig!

Har vi tur så får vi en snäll barnmorska som är beredd att berätta vad det är för kön. Det märktes på tonen på den förra att hon var lite avig till det. Jag har fått lite spridda bud från människor runt omkring. J är helt övertygad om att det är en pojke, likaså en arbetskamrat. Min faster tittade på magen när jag var på Cypern och sa helt säkert att det där är ju en flicka, eftersom magen var bred enligt henne.

Om inte idag så garanterat senare får vi veta vem som har rätt. Min magkänsla säger mig ingenting just nu.

Jag kom hem och satte genast igång att röja i lägenheten. Jag dammsög, bytte lakan i sängen, satte igång en tvättmaskin och packade upp resväskan. Jag hittade en trevlig överraskning i väskan som jag hade glömt att jag hade packat ner. En halvliter olivolja.

I höstas plockade mina föräldrar alla de oliver som växte i trädet utanför deras lägenhet. Skörden tog de till ett presseri och fick fyra liter (tror jag) ren olivolja utan några tillsatser. Bara olivolja. Den luktar gott. Borde kanske användas i en god sallad eller nåt. Synd på plastflaskan bara. Den är ju lite mindre charmig än innehållet.

När jag var på Cypern hann jag med att läsa lite. Exempelvis hann jag läsa ut El Choco av Markus Lutteman. Det var en av de två böcker jag fick i bokkedjebrevet.

Den handlar om en svensk man, Jonas Andersson,  som beslutar sig för att vid ett tillfälle smuggla hem knark från Bolivia. Detta för att kunna betala av sina skulder. Han åker fast på flygplatsen och transporteras till ett fängelse i La Paz vid namn San Pedro. Boken skildrar sedan hans liv på fängelset, och hur det inte på något sätt är likt en fängelsevistelse i Sverige. Man måste t ex betala pengar för en cell och för maten. Alla knarkar och lever om och allt handlar om hur han ska kunna överleva till en eventuell frigivning. I sin cell bor han med sin fru, en kvinna han träffat precis innan han åkte fast. De får två barn tillsammans under hans tid i fängelset.

Jaha, den var väl helt okej den här, intressant att läsa om själva fängelset och systemet där. Det jag dock inte kunde sluta störa mig på var hur den här Jonas porträtteras. Han skildras som person som är så där genomsnäll att man bara vill ruska om honom. Lite så där dum/snäll/naiv som råkade hamna i den här soppan. Han har den högsta moralen på hela fängelset och hans medfångar får väldigt snart respekt för den långe reslige blonde svensken eftersom han är så reko. Äh, snälla, hans person är inte så lite redigerad i den här storyn. Men det är ju klart, det är ju hans historia. Funkar som semesterlitteratur, tyvärr inget annat.

Efter en lång dag igår så är jag till slut hemma i frostiga Stockholm. Gårdagen var väl egentligen precis lika lång som alla andra dagar men den känns alltid extra lång när man har tillbringat den på ett flygplan. Jag avskyr att flyga. Det är så tråkigt!! Speciellt om man, som jag gjorde, flyger själv. Då blir man nämligen ett enkelt offer för andra pratglada männsikor som gärna vill snacka loss under flighten.

Jag var ett sådant offer igår. En finsk pensionärskvinna hamnade bredvid mig och ville att vi skulle lära känna varandra. Hon började med att fråga mig om jag hade varit på Cypern förut och jag förklarade lite ödmjukt att, jo, det hade jag ju varit ett antal gånger eftersom min pappa kommer därifrån och att jag under en period i mitt liv till och med hade bott där. Detta fastnade dock inte riktigt hos henne för under ca en timme skulle hon berätta för mig allt som var bra och dåligt med Cypern som semestermål. Hon hade ju tillbringat hela två månader på en Sun Wing resort så hon borde ju veta... Hon sa att nästa år blir det nog Spanien i alla fall för det vaaar ju så fuktigt på nätterna, duntäckena var ju genomblöta när hon skulle sova. Men samtidigt så vaaaar ju människorna så trevliga och de bleeev ju så glada när man sa kalimera till dem. Maten var däremot ett lotteri, ibland bra och ibland dåligt. Och så vaaar ju naturen så tråkig när de kom ner efter nyår, men nu vaaar det ju så grönt och fint.

Åååh, jag ville bara klistra igen hennes lilla mun. Men det gick inte. Jag ville bara vila, sova bort tiden tills jag nådde Arlanda och en väntande J.

Hon började prata om småbarn också, om hennes barnbarn. Då påpekade jag att den här magen som jag bär på inte enbart är fläsk utan att det faktiskt ligger en liten bebis där inne och sparkar. Åh, då blev hon glad och började prata om när hon själv väntade sitt första barn och så gled hon in på historien om hur hon träffade sin man i Finland och att hon fortfarande är lika förälskad i honom idag som då. Trevligt tyckte jag och log. Då sträckte hon sig över mig och lade sin hand på min arm. Ja, du kommer också hitta någon ska du se. Rätt som det är så bara dyker han upp!

Nämen hallå! Trodde hon att jag hade haft någon one night fling och blivit på smällen eller?!! Jag har redan hittat honom, svarade jag. Nämen oj vilken tur tyckte hon!!

Okej, lite underhållande var hon ju nu när jag tänker efter, men jag hade hellre fått vila mina stackars öron.

Den här måndagen var inte vilken måndag som helst utan är sådan där man äter grönsaker och bläckfisk. Inga mjölkprodukter, inget kött, bara grönt. Vi hade stått hela morgonen och förberett genom att skölja allt som skulle ätas. Mer än så behövde man inte förbereda då man inte ens behövde skära upp allt utan man lade helt enkelt upp hela tomater, bröd och koriander osv i högar på bordet. Väldigt bekvämt men lite konstigt att äta.

Hela närmsta släkten från Limassol kom för att festa på det gröna. Men först skulle det flygas drake. Det är tydligen tradition. Pappa och min kusin Efi tog detta på största allvar och började knåpa ihop drakarna. Barnasinnet hos min pappa tog inte lång tid på sig innan det tittade fram. Och se så glad han var!

Efter drakflygningen var det dags för mat. Jag trodde att det skulle bli helt omöjligt att känna mig mätt men det gick till slut, trots att jag hoppade över att ens smaka på den grillade bläckfisken. Jag tappade nämligen helt sugen på att smaka på den när mamma stod och rensade den över diskhon. Äckligt! Det tyckte min mamma också som kände sig tvungen att ta en cigarett efteråt för att få bort äckelkänslorna.

Under hela vistelsen här har det i stort sett varje dag bjudits på sol på förmiddagen och sen regn på eftermiddagen. Idag slapp vi regnet och det var ju tur. Däremot tittade inte solen fram många minuter. Det var ingen katastrof, jag har redan lyckats bli röd i hela ansiktet! Over all var det en trevlig dag men jag är helt slut nu på kvällen.

Imorgon är det dags att åka hem. Borta bra men hemma bäst som det heter och det är väl så det känns. Skönt att komma hem till mitt liksom. Men det var skönt att få en paus från rutinerna hemma, och mysigt att hänga med bara mamma och pappa ett tag också förstås. Det blir ju faktsikt sista gången. I fortsättningen kommer det ju vara barn med!

Gårdagen började sedvanligt med en frukost ute på verandan. Solen har svett min lilla näsa så den är röd nu. Lycka! Efter frukosten bar det av till affären för att köpa extra stolar inför måndagen. Då kommer hela tjocka släkten från Limassol hit för att äta lunch. Då är det tydligen en högtid som inte vi svenskar firar men som cyprioterna och engelsmännen gillar. Green Monday. Då äter man allt som inte kommer från djurriket. Utom fisk då för det verkar inte räknas som ett djur...

Efter att vi hittat stolar åkte vi, efter önskemål från mig, till konditoriet och köpte tre bitar galatoboureko, mitt favoritbakverk i det cypriotiska köket. Jättemumsigt men inte i närheten av mammas hemmagjorda.

Sen blev det trädgårdsarbete för hela slanten. Ja, inte för min del förstås eftersom I don't do gardening. Vädret var verkligen på topp hela dagen. Hittills har det alltid regnat en skvätt på eftermiddagen men inte igår. Härligt. Solen värmde mig där jag satt på en bänk och tittade på. Engelsmännens katter uppskattade desutom att jag ägnade mig mer åt dem än åt alla kaktusar.

Jag och mamma gick in på eftermiddagen för att påbörja dagens projekt, semmelbak! När vi sitter i vardagsrumet och väntar på att gräddningen ska bli avklarad hör vi ett jäkla liv ute på gården. Den bittra granntanten har satt igång en diskussion med min pappa där hon kallar honom för tjuv. I vanliga fall ignorerar pappa allid hennes tillrop men idag brister det för honom och tjafsar tillbaka. Tålamodet klarar liksom inte hur mycket som helst efter att hon har skickat både polis och kommun på både mina föräldrar och engelsmännen i området. Hon gillar helt enkelt inte att folk har trevligt och skrattar tillsammans så då skickar hon myndigheter på dem istället. Att myndigheterna vänder i dörren när de kommer hit och berättar att tanten är känd som en galning i trakten, hjälper liksom inte. Tålamodet tar slut iaf, så det blev ett himla bråk och munhugg.

Till middag blev det åter en beställning från mig, gyros! Den här bilden är tll dig Vickan.

Och till kvällen bjöds det på semlor så klart! En bra dag helt enkelt, både i mat- och väderväg.