Ja, hos henne i Special K-reklamen. Hon öppnar kylen mitt i natten och där, bland den övriga maten, står två påbörjade chokladtårtor. Men speakerrösten uppmanar henne till att skaffa nya vanor så hon väljer bort tårtan mot flingorna.

Jag bara undrar, vem har två påbörjade tårtor ståendes i kylen? Jag tycker att det låter som en kanonbra idé!

Japp, today is the day och den ska firas på tippen! Vi måste dit och släng alt skräp som vi fick ihop igår. Efter det åker vi däremot på en trevligare utflykt, Hågelbygård. Där bjuder Js farföräldrar på buffé, mumma!

Hoppas att det finns något gott att äta efterrätt. Idag är jag sugen på citronsockerkaka. Kanske inte är så smart att vara så nischad i sötsuget, det är lätt att bli besviken då.

Ja, nu har jag äntligen bankat in de åtta mollypluggen som har suttit i en vägg ända sedan vi flyttade in för ett år sedan! Vissa saker går tydligen att skjuta på hur länge som helst... Jag nöjde mig inte bara med att banka in, jag spacklade minsann också. Men att måla väggen orkade jag inte, utan det får bli nästa helgs projekt.

J satte även han igång med ett eget projekt. Han satte dit de två dörrlister som vi har väntat med sedan vi fixade hallen. Blev perfekt. Efter att detta blev gjort gick vi ner i förrådet och tog tag i det. När vi flyttade in hade de förra ägarna lämnat kvar förvaringsskåp när nere. Trots det har vi bara slängt in allt framför skåpen istället. Smaaart. Nu blev det iordningställt, dessutom lyckades jag övertala J att slänga en hel del i mina ögon skit. Han blev väl trött stackarn, så att han inte orkade hålla emot!

Kvar i lägenheten är alltså att måla min spackelvägg och fixa det lilla rummet, det som kommer att bli barnrum så småningom. Det är verkligen ingen brådska med det eftersom bebisen ändå kommer att sova hos oss till en början, men det kan vara bra att slänga ner lite grejer i förrådet , så att vi åtminstone får in en byrå i lillrummet redan i början.

Vi har varit rätt effektiva med andra ord.

J bestämde att vi skulle titta på film ikväll. Det blev Changeling. Jag var lite negativt inställd eftersom Angelina Jolie spelar huvudrollen, och jag gillar verkligen inte henne. Home wrecker och allt det där...

Jag blev ändå glatt överraskad. Det var ju en riktig höjdare, kanske för att det var Clintan som regisserade. Väldigt obehaglig var den, och värre blev obehaget när jag tänkte på att det var en sann historia.

Den handlar om en kvinna vars nioårige son försvinner från deras hem. Fem månader senare berättar polisen att de har hittat honom och sammanför de två. Jolie menar då att det här inte alls är hennes son och att de måste fortsätta leta. Polisen vägrar dock erkänna misstaget då deras rykte hon Los Angeles invånare redan är väldigt dåligt. Jolie får ta pojken helt enkelt. När hon sedan ställer till det för polisen och fortsätter kräva att de ska leta vidare efter hennes son, spärras hon in på mentalsjukhus. Und so weiter...

Hemsk men riktigt bra. Lite seg stundtals, men storyn är fantastisk. Jag är förvånad att den inte har filmats tidigare.

Ja de har inte varit så uppstyrda som de brukar vara. Veckan började med kycklingburgare som J lagade när jag var på Cypern. Jag hann smaka en och de var väl egentligen ok men jag gillar som bekant inte färs just nu så jag slängde halva.

På menyn stod även kolja som skulle ha lagats igår, men ingen av oss hade någon lust att laga mat så den fisken åkte in i frysen. Denna kväll skulle ha bjudit på risotto, men vi var sugna på pizza så då blev det så. Jag har alltså precis klämt i mig en calzone.

I onsdags lagade jag dock efter Middagsfridsmenyn. Inte så avancerat: pasta carbonara. Jag gillar sån mat. Enkelt och gott.

Jag kom hem här efter jobbet och var på ett riktigt bra humör. CSN vet däremot precis hur man ska ta död på ett sådant. Man dör lite grand inuti när man möts av post från dem på hallgolvet. Man får liksom aldrig trevlig post från dem.

I dagens brev stod det att jag tjänade för mycket året 2007. Räknade de ut det nu?! Jaha, så nu måste jag kolla igenom mina papper för att visa hur min inkomst fördelade sig på de två halvåren. Det spelar egentligen inte så jättestor roll eftersom faktum kvarstår, jag tjänade för mycket, men men, jag ska göra det ändå.

Åh vad surt! Nästa år blir jag väl återbetalningsskyldig på ett ännu större belopp, eftersom då tjänade jag ju pengar på att sälja en lägenhet. Det kom jag på först nu. Det är ännu surare!

Äntligen fick vi gå på ultraljudet som skulle ge oss några klara besked. Förra gången tyckte barnmorskan att bebsien var för liten för att hon skulle kunna se allt, dessutom hade jag inte druckit tillräckligt så livmodern trycktes inte tillräckligt högt upp av urinblåsan.

Idan trycktes den upp. Ordentligt. Jag var så kissnödig att jag höll på att gå sönder. Jag blev rejält orolig att BM skulle trycka så hårt med ultraljudsapparaten på magen att jag skulle börja läcka! Tack och lov klarade jag mig ifrån det. Hon tittade och hade sig och allt såg bra ut. Armar och ben satt som de skulle, hjärtat hade kammare och förmak och hjärnan och ryggraden såg bra ut. Bebisen var dock vänd åt fel håll och var inte alls sugen på att visa upp sig. Den låg med ryggen utåt med ansiktet in mot min ryggrad.

BM fick ingen bra bild på benen till en början så jag fick gå iväg och kissa. Om vi hade tur skulle bebisen då vilja vända sig om. Nej, det ville den inte. Jag fick gå upp i halv brygga och gunga på höfterna för att få den att vilja ändra ställning, men den tyckte väl att det var mysigt att ligga så där, för det var omöjligt. BM fick se och mäta allt hon ville men att ge sig på att gissa kön vågade hon sig inte på då hon inte kunde vara tillräckligt säker. Jag är tacksam att hon försökte iaf. Vi får ha tålamod helt enkelt.

Beräknat ankomstdatum för det lilla livet är nu 22 juli. Med min tur blir jag väl överburen och blir tvungen att klämma ut en unge på 4,5 kg. Men då får vi i alla veta om det är en pojke eller flicka.