Jag Jag måste köpa mig en muffinsform från IKEA. Måste! Jag har alltid tidigare sagt att jag tycker att muffins är lite av ett tråkbakverk i klass med finska pinnar och mandelkubb. De två senaste gångerna jag har varit hemma hos Stina så har hon dock bjudit på muffins, och jag har älskat dem! Nyckeln till succén är ju givetvis Leila som hottar upp dem med en massa mumsmums! Självklart går det bra att baka med vanliga muffinsformar, men med IKEAs form så får de ju hjälp att bli sådär höga och fina, och så riskerar man inte att de flyter ut. Ett måste-inköp med andra ord.

Stina bjöd inte bara på trevligt sällskap, äppelmuffins och en snorig Maja, utan hon delade också med sig av sina kunskaper som shoppingpositiv mamma. Ett A4 fram och bak lyckades vi fylla med grejer som ska köpas innan barnet är fött. Självklart kan man ju vänta med vissa saker men jag är ju den planerande typen som vill vara förberedd. Kalla det tråkig men sån är jag!

Efter detta åkte jag och J till Maxi och handlade. Vi hann också med ett kort besök på Barnens Hus. Där klämde vi på den vagn som vi vill köpa, och jo, vi vill ha den. Nu måste vi bara kolla upp var vi kan hitta den till billigast pris och det lutar åt att vi beställer den från Tyskland på nätet. En Teutonia Fun blir det.

Hittills har dagen bjudit på shopping. Det blev J som köpte på sig en massa den här gången, bl a ett par skor och en assnygg svart trenchcoat. Själv nöjde jag mig med en Ramlösa med jordgubbssmak. Hm...

Kvällen tillbringas hos Js mamma där vi bjuds på middag. Återigen hoppas jag på efterrätt!

Jag är tillbaka på jobbet. Skulle helst stanna hemma idag, läkaren ville till och med sjukskriva mig in i nästa vecka. Problemet är bara att idag är det sista dagen att lägga in alla omdömen på eleverna inför deras utvecklingssamtal. Visst, hälsan först och allt det där, men jag tyckte att det skulle gå. Och det gör det, fast eleverna tror nog att jag är alkoholpåverkad med tanke på att jag måste koncentrera mig för att gå rakt...

Eftersom läkarna sa att man skulle hålla igång och träna balansen, och för att det var bestämt sedan innan min lilla sjukhusvisit, ska jag direkt efter jobbet åka hem till Stina för fika. Där ska jag lägga mig i hennes soffa och bli serverad Leilas äppelmuffins med crumble. Sånt tackar man faktiskt inte nej till. Målet med besöket från min sida är att förutom att gå därifrån hög på socker, också ha en inköpslista med mig. Stina gillar ju att shoppa, så jag litar på att hon kan fylla på min lista för bebisen rätt snabbt.

Det blir en bra dag idag. Det är ju för fasiken vår i luften! Jag måset köpa sneakers!

Japp, det var vad som blev till middag idag. Helt okej enligt mig, helt gudooomligt enligt J. Han var nog hungrigare än jag. Jag måste säga att jag har tappat all aptit på mat under graviditeten. Så har det varit sedan dag 1 i stort sett. Jag måste vara rejält hungrig för att tycka att något är riktigt gott. Jag äter mer för att jag måste just nu, och det är jäkligt trist. Bakelser går fortfarande bra dock.

Jag hörde den nu! Halv sex på torsdagar är alltså vad som gäller. Det är noterat.

När vi åkte in i lördags hade jag inte en tanke på att jag skulle bli inlagd på sjukhuset så jag hade ingenting med mig. Jag hade nog ändå inte brytt mig just då när jag tänker efter.

När jag hade slutat spy, och yrseln bara slog till när jag rörde mig, började jag bli lite uttråkad och kom på att jag faktiskt hade en bok i väskan. När jag var hos Carro förra veckan lånade hon ut Så överlever du ditt första år som mamma av Vicki Iovine till mig. Jag hade egentligen tänkt att vänta med att läsa den till lite senare, men i brist på annat satte jag igång. Askul läsning! Nu längtar jag efter juli nästan mer än tidigare! Samma författare har tydligen skrivit Handbok för gravida också, och om den är lika rolig så läser jag den gärna.

Efter att ha plöjt den bad jag J att ta med en bok hemifrån som jag hade bröjat på. Det var Js farmor som hade lånat ut Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup till mig. Det är den boken som filmen Slumdog millionaire är baserad på och eftersom jag inte ännu har sett den tänkte jag att jag kunde läsa den för att sedan jämföra.

Själva ramberättelsen är ju rätt påhittig, att man får lära känna huvudkaraktären genom att han är med i ett frågesportsprogram vilket varvas med återblickar från hans liv. Underhållande läsning, men upplösningen var lite fånig. Eller det var snarare twisten som jag irriterade mig på. J försäkrade mig dock att den twisten var borttagen från filmen och det verkar ju lovande. Jag få väl se om jag tycker att den är värd åtta Oscar. Jag tvivlar faktiskt.

Efter denna bok började jag på New York trilogin av Paul Auster men vi får se när jag hinner läsa ut den. Det är så mycket lättare att plöja när man ligger i en sjukhussäng och inget annat lockar. Eller jo, en massa annat lockar, men man är ju fast där liksom.

Men det finns en bra anledning. Jag har varit upptagen på annat håll kan man väl säga. Jag har nämligen legat inskriven på SöS sedan i lördags.

När jag vaknade i lördags så lände jag mig jätteyr. Så fort jag ens vände på mig snurrade hela rummet. Jag låg så, och kved bör tilläggas, hela dagen. Framåt ett två någongång började jag dessutom spy. Det hela eskalerade, så lagom till att Melodifestivalen skulle börja åkte vi in till akuten. Eftersom jag är gravid blev jag skickad till gynakuten men det här var inte alls graviditetsrelaterat tack och lov!

Väl där så spydde jag ungefär var tionde minut. Jag har ett sprucket blodkärl i det högra ögat som minne, tack så mycket. Eftersom jag var så uttorkad och dessutom gravid så blev jag inlagd och satt på dropp direkt, och där har jag alltså legat sedan dess.

Att sluta spy slutade jag med redan första natten vilket var oerhört skönt, men yrseln försvann inte. Under de här dagarna har jag träffat en neurologkonsult, gjort en magnetröntgen av hjärnan där det bekräftades att jag är oerhört intelligent, och slutligen en öronläkare som konstaterade att jag har ett virus på balansnerven. Inga mediciner fungerar mot det utan jag måste helt enkelt vänta ut det. Det får jag inte göra liggandes i sängen utan jag måste hela tiden träna balansen. Det jobbiga är att när jag gör det så mår jag ju så klart illa.

Det var skönt att få det hela utrett i alla fall, och skönt att få höra att det inte är något farligt. Lite orolig blev ju ju så klart när de började prata om skiktröntgen av hjärnan, men samtidigt hade jag hela tiden på känn att det inte var något där. De sa dock att de helst drar sig för att röntga gravida eftersom man utsätter kroppen för strålning, men samtidigt sa de att måste man så måste man. Inte så konstigt att jag blev orolig för det lilla pyret.

Så nu har jag fått uppleva hur det är att ligga på sjukhus, eftersom det var första gången. Äcklig mat men jättegoa under- och sjuksköterskor, precis som de säger.

När jag pluggade religionskunskap hade jag en lärare som var oerhört kunnig om allt. Allt verkligen. Han heter Christer Hedin. Han dyker upp på TV med jämna mellanrum så fort de behöver någon som kan uttala sig eller resonera kring ett akruellt religiös fenomen.

Imorse var han inbjuden till Nyhetsmorgon för att prata om Påven som har bannlyst en liten nioårig flicka som har gjort abort efter att hon blivit våldtagen. Förutom att Hedin pratade om det så pratade de ofrånkomligen rent generellt kring den katolska kyrkan.

Jag minns när jag satt på hand föreläsningar på universitetet att jag satt och funedrade på vad han själv personligen tyckte och tänkte kring olika religioner. Han talade ju alltid så tolerant om allt som berörde religion och kultur, och var alltid noga med att istället för att uttrycka en åsikt försöka förklara ett fenomen. Därför blev jag så överraskad att han var så ärlig med åsikter i Nyhetsmorgon.

Han berättade till exempel att han tyckte att det var konstigt att intellektuella människor kunde konvertera till katolicismen idag när man vet att det finns så mycket kan verka konstigt med den. Han förklarade dock att det kan ju ha att göra med att människor dras till det mystiska. Han sa ändå att han själv inte kunde förstå det.

Flera år efter att jag satt och lyssnade på honom i Södra Huset fick jag alltså för första gången höra honom säga vad han själv tyckte! Det kändes nästan konstigt. Men det var en fröjd. Jag blir så sugen på att plugga när jag hör hans ljuva fast lite rossliga stämma.

Idag går den här graviditeten som sagt in i vecka 22. Det innebär att bebisen i magen räknas som ett barn. Först var den ett embryo, sen ett foster och nu ett barn. Det kommer den väl räknas som tills den blir tonåring. För då räknas man väl inte längre som ett barn va? Mer ungdom tror jag.

Alla lektioner är avklarade för dagen, nu är det bara efterarbete och planering som kvarstår. När jag har tröttnat på det beger jag mig vidare till Carro som bor här i närheten. Kajsa kommer också! Jag hoppas inne i mitt allra innersta att hon har något fikabröd att bjuda på. Ja, jag räknar banne mig med det, annars tar besvikelsen över.