Det här gillar jag. All publicitet är bra publicitet. Det är är dessutom inte ens dålig publicitet, om ni förstår vad jag menar.

Imorgon går jag (eller ska man säga vi?) in i vecka 22. Nu har jag kommit in i en period där jag tycker att jag borde handla på mig lite grejer till bebisen. Jag har inte köpt en enda lite sak. Inte en enda. J har åtminstone köpt en bok, Boken om mig, där man fyller i uppgifter om bebisens första år.

Trots att jag tänker på det, och dessutom börjar känna mig lite stressad, så köper jag ändå ingenting. Idag var jag inne på H&M för att titta på lite mammakläder (känns konstigt) men tanken slog mig inte ens att gå över till barnavdelningen för att ta mig en titt. Vad är det för fel på mig? Jag tänkte inte ens på det.

Jag tror att det beror på att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Det är ju så mycket som ska köpas! Inte ens vagnen är beställd. Vi tror att vi är rätt klara över vilken typ vi vill ha men vi måste ju provköra en först så då behöver vi ta oss till ett ställe som säljer vagnar. Gör vi det då? Nej. 

Är jag överdriven nu? Jag vet inte. Jag har bestämt mig för att ALLT ska vara klart en månad innen bebisen kommer. Det betyder att vi har ungefär 14 veckor på oss. Det ska väl hinnas...

I tider som dessa, där det är lågkonjunktur, snö och CSN-trassel, så måste man fokusera på det trevliga i tillvaron, annars blir det alldeles för mycket bullbak för att stilla ilskan.

Därför har jag idag valt att titta lite längre fram i kalendern. Om exakt två veckor är det Maria Bebådelsedag. Då ska vi fira att Jungfru Maria befruktades och att det exakt nio månader senare (ingen överburenhet här inte!) föddes en man som skulle bli vår frälsare, Jesus. Och hur firar vi då detta? Vi käkar våfflor!! I mängder!! Gud vilken tur att den här Jesus föddes, för det är ju så gott!