Äntligen fick vi gå på ultraljudet som skulle ge oss några klara besked. Förra gången tyckte barnmorskan att bebsien var för liten för att hon skulle kunna se allt, dessutom hade jag inte druckit tillräckligt så livmodern trycktes inte tillräckligt högt upp av urinblåsan.

Idan trycktes den upp. Ordentligt. Jag var så kissnödig att jag höll på att gå sönder. Jag blev rejält orolig att BM skulle trycka så hårt med ultraljudsapparaten på magen att jag skulle börja läcka! Tack och lov klarade jag mig ifrån det. Hon tittade och hade sig och allt såg bra ut. Armar och ben satt som de skulle, hjärtat hade kammare och förmak och hjärnan och ryggraden såg bra ut. Bebisen var dock vänd åt fel håll och var inte alls sugen på att visa upp sig. Den låg med ryggen utåt med ansiktet in mot min ryggrad.

BM fick ingen bra bild på benen till en början så jag fick gå iväg och kissa. Om vi hade tur skulle bebisen då vilja vända sig om. Nej, det ville den inte. Jag fick gå upp i halv brygga och gunga på höfterna för att få den att vilja ändra ställning, men den tyckte väl att det var mysigt att ligga så där, för det var omöjligt. BM fick se och mäta allt hon ville men att ge sig på att gissa kön vågade hon sig inte på då hon inte kunde vara tillräckligt säker. Jag är tacksam att hon försökte iaf. Vi får ha tålamod helt enkelt.

Beräknat ankomstdatum för det lilla livet är nu 22 juli. Med min tur blir jag väl överburen och blir tvungen att klämma ut en unge på 4,5 kg. Men då får vi i alla veta om det är en pojke eller flicka.

Den gamle Robinsonvinnaren Jan Emanuel, som numera är riksdagsledamot för socialdemokraterna, är i blåsväder. Han har tydligen försökt sig på att hyra ut en lägenhet på Mosebacke och en villa i Visby till ockerpriser, och detta gillades inte alls av hans partikamrater då detta helt går emot deras partipolitik i bostadsfrågan.

Idag talar han ut i media om detta och menar att han har mått jättedåligt över mediadrevet som omgärdat honom och att han nu har dragit tillbaka annonserna för bostäderna. Nu säger han att han inte tycker att han har gjort något fel men ändå ångrar han sig.

- Jag ber inte om ursäkt. Jag säger förlåt.

Okej, nu förstår jag ingenting. Jag är visserligen utbildad svensklärare men jag visste faktiskt inte att det var en nyansskillnad mellan dessa två ord. Att man säger ursäkta när man vill förbi någon som står i vägen är jag helt med på, men att man kan säga förlåt och samtidigt inte be om ursäkt visste jag faktiskt inte att man kunde.

Ligger skillnaden i att man säger förlåt för att man ångrar att blev påkommen, men att man då inte vill be om ursäkt eftersom man inte ångrar själva handlingen? Eller? Har jag missförstått Jan Emanuel nu?

Idag är det dags igen. Ultraljud! Eftersom barnmorskan inte såg allt hon ville se förra gången så får vi komma tillbaka idag och det gör vi så gärna! Den här gången får jag se till att vara redigt kissnödig när jag kommer dit så att hon ser allt, det fick jag kritik för förra gången. Och då var jag ändå kissnödig!

Har vi tur så får vi en snäll barnmorska som är beredd att berätta vad det är för kön. Det märktes på tonen på den förra att hon var lite avig till det. Jag har fått lite spridda bud från människor runt omkring. J är helt övertygad om att det är en pojke, likaså en arbetskamrat. Min faster tittade på magen när jag var på Cypern och sa helt säkert att det där är ju en flicka, eftersom magen var bred enligt henne.

Om inte idag så garanterat senare får vi veta vem som har rätt. Min magkänsla säger mig ingenting just nu.