Nu har systemet nått även Stockholm. Systemet som jag tror att även den minsta lilla håla i de djupaste norrländska skogar använder. Jag talar om det nya busskortet. Jag köpte ett nytt idag och fick då den nya uppladdningsbara plastvarianten. Det är stort. När jag klev på tittade inte ens busschauffören på kortet, utan jag höll det bara mot någon sorts läsare och så blippade det grönt och så skjutsade herrn i uniform mig till jobbet. Nu känns det 2009 på riktigt. Oj så spännande!

Efter att ha tagit en långpromenad runt Fasta Slottsvik på en och en halv timme är jag nu genomblöt. I alla fall om fötterna. Jag hade tagit på mig två par tjocka strumpor i mina moccastövlar för att undgå kylan. Vätan hade jag ju inte tänkt på. Slasket och blasket hade jag liksom förträngt. Väl tillbaka kunde jag inte göra annat än att ta av mig strumporna och vrida ur dem för att hänga en stund på elementet. Har jag tur hinner de bli torra innan jag åker hem. Jag ser dock inte fram emot att stoppa ner fötterna i de där kalla blöta stövlarna igen. Förkylning here I come.

Allt är dock inte bara hemskt. Jag har fått order om att köpa med mig två semlor hem ikväll. Inte mig emot, det kan jag få unna mig framför På spåret. Sa jag att jag är 27? Det är jag.

Ibland händer det att okända människor gör något som förgyller ens dag. Imorse stressade jag, som varje vardagsmorgon, till tunnelbanan för att ta mig till jobbet. Jag drog mitt månadskort genom båda spärrarna men båda blinkade rött kryss så jag kunde inte komma igenom. Jaha, fel på spärrarna tänkte jag och gick fram till spärrvakten som satt i sitt lilla bås. Jag visade upp mitt kort och tänkte att han bara skulle släppa förbi mig. Nej men det där gick ut igår, sa han då. Jag hade såklart räknat fel på dagar, trodde att kortet skulle räcka tom lördag. Jag tar fram min mobil för att få en sms-biljett och frågar honom vilket nummer det är man ska skicka koden till. Ska du köpa ett nytt kort idag? frågar han då. Jo det ska jag, svarar jag, men sådana kan man väl inte köpa här va?

Då säger den vänliga mannen i det trista lilla spärrvaktsbåset att jag kan gå förbi gratis och så kan jag köpa ett kort när jag ska hem sen ikväll. Är inte det vänlighet så vet jag inte vad som är det. Vem är så vänlig klockan 06.55 en fredagmorgon? Jo, en spärrvakt i Hammarbyhöjden. Han gjorde min dag.

Det kan behövas idag då det är friluftsdag. Jag är placerad på långpromenad och det är ju trevligt, men inte just idag då det är mulet, grått och regnigt. Oh well.