En dag i veckan får vi ha en ätardag. På den får man, förutom de vanliga måltiderna, äta chips, godis, läsk och glass. Helst inte allt på en och samma kväll, men man får om man vill.

Alldeles nyss satt vi i soffan och J sa att hans ätardag den här veckan blir på lördag. Varför då, undrar jag, eftersom jag inte är hemma då. Förra veckan inföll hans ätardag på fredagen och även då var jag inte hemma.

Det är för att då får jag ha allt för mig själv. Det låter som att han är uppvuxen i ett fattigt hem där han fick slåss med sina sju äldre syskon för att få den sista potatisen! Stackare.

Det är sån jäkla skillnad på att komma till jobbet nu när det är ljust ute. Jag kom dit 07.40 och då hade solen hunnit långt upp på himlen. När jag tog mig hemåt runt fem så hade solen ännu inte givit upp utan syntes där borta i horisonten. Jag antar att det är sånt här man ska ta till vara på, livets små goda detaljer. Och det blir ju en himla skillnad i humöret. Idag var en bra dag.