Det här är en dag jag aldrig trodde skulle komma. Jag har liksom aldrig funderat på det. För mig har Horace Engdahl alltid varit Svenska Akademiens ständige sekreterare, och nu meddelar han att han ska sluta. Va?! Nej! Jag gillar honom. Har är så jäkla torr och tråkig men samtidigt lite kaxig. Det jag gillar med honom är att han verkligen utstrålar boknördsintelligens. Han är född till sitt jobb.

Nästa år i juni lämnar han dock över posten till Peter Englund. Jag har inte läst något av honom, men min förhoppning är att han är lika cool som Horace.

Horace, you will be missed!

Jag är såååå mätt! Verkligen proppmätt. Men jag var duktig i år och hade planerat mitt intag av mat på så sätt att jag skulle äta lite av varje, långsamt och pausa länge mellan varje tallrik. Det var en lyckad taktik vilken ledde till att jag orkade äta av allt jag ville och dessutom ha lagom plats för alla kolor och ostkakan.

Nu blir det ingen mer julmat förrän på självaste dopparedagen. Vi hade tänkt åka och handla allt inför julen på Maxi idag men skjuter på det till imorgon. Nu måste vi vila våra expanderade magsäckar.

Jag är uppe med tuppen. Nä inte riktigt men helt klarttidigare än jag brukar vara på helgen. Idag ska vi nämligen iväg på årets stora julbord på. Det är lite av en heldagsaktivitet kan man säga då man måste åka en bra bit söderut (kan inte vara mer specifik än så då geografi inte är min starka sida) för att sedan ta en färja över till den lilla ön Oaxen där man serverar det absolut bästa julbordet jag har varit på i mitt korta liv. Allt är jättegott, närproducerat och allt det där. Mumsigt är det iaf.