Idag lades golvet. Det var riktigt kul att se hur det blev för nu kan man verkligen se hur det blir när det är klart. På bilderna ser klinkret i hörnet vid golvbrunnen mörkare ut än de övriga plattorna. Så ser det dock inte ut i verkligheten utan hela golvet har samma färg och mönster. Det här blev ju assnyggt! Äv morgondagen är vi utan toalett då de kommer att foga både väggar och golv. Enligt våra amatörplaner är hela renoveringen klar i slutet av veckan! Yay! Och om vi är riktigt duktiga så lägger vi hallgolvet redan i helgen. Jag hoppas på det.

Nä för jag och Mia hängde inte med Nathalie och Solveig som brukligt en måndag. Istället körde jag ett medeljympapass med en jätteglad, men inte speciellt bra, ledare. Oj vad hon log, oj vad hon älskade sitt pass. Det gjorde dock inte jag.

Kom hem till ett toalettlöst hem. J hade lagat stark thaigryta. I vanliga fall hade jag druckit ett antal glas vatten men idag fick jag låta bli. Det brann i munnen, men ingen toalett=inget vatten. Tufft.

Går in på Facebook och möts av en friend request. Alltid trevligt tycker jag och börjar dessutom vänja mig vid alla elevers förfrågningar. Denna gång är det dock en helt främmande människa som vill bli en av de utvalda i min friend list. Vem? Jo, Dilba Demirbag. Varför? Jo det kan man ju fråga sig. Jag är ju rätt cool sådär, men inte så att man prompt måste vara kompis på Facbook. Jag har ju aldrig träffat människan och är väl inte direkt jätteförtjust i hennes musik. Jag är förvirrad denna måndagsmorgon.

Poängen med att resa bort är att få vila upp sig. Men det gör man ju aldrig. Man är alltid tröttare när man kommer hem än när man åkte. Det är lite jobbigt en måndagmorgon som denna. Jag behöver åtminstone en soffliggardag per helg. Jovisst, jag låg i soffan en hel del hos mina föräldrar, men det är inte samma sak. Jag vill ligga i min soffa. En hel dag. Åtminstone. Nu: konferens.