För jag har ju verkligen ingenting att skriva om. Dagen har tillbringats i soffan, fylld av dåligt samvete för att jag är så lat att jag inte ens orkar gå iväg till Globen för att klippa mig. Jag har tjatat sedan någon gång i juli att jag är för täskig i håret, med trots det har de kluvna topparna fått sitta kvar.

Jag har fortfarande inte tagit tag i jobbet jag tog med mig hem. Tänkte väl nästan det... Jag måste alltid skjuta på allt till det är akut. Och det är det egentligen inte förrän i mitten av nästa vecka.

Det är konstigt. I veckorna hittar jag aldrig ett program jag verkligen vill titta på, men så dyker söndagen upp, fylld av kvalitetstv. I veckorna duger inte programmen men på söndagen är de precis vad jag behöver. Mina behov skiljer sig alltså åt beroende på vilken veckodag det är. Förutom alla komediserier har det bl a tittats på Lilla landet lagom och den där hundpsykologen. Jag har precis tittat på Musikmaskinen. Det var verkligen bottenskrapet. Nu: Vem kan slå Filip och Fredrik? Fast det har jag redan sett. Det blir nog inget vettigt gjort idag.

Sätter mig framför Extra Extra på TV3 och blir positivt överraskad. Där sitter David Druid, en komiker som jag bara sett på Skrattstock tidigare. Betyder detta att han också ska bli stor och känd som exempelvis Soran Ismail? Jag kan inte ta Björn Gustafsson som exempel eftersom han spelar i en helt annan liga trots att jag upptäckte även honom på Skrattstock. Jag har iaf sett Druid två gånger tidigare på Långholmen. Att jag minns honom betyder att jag tyckte att han var rätt kul.

Tänkte att min klass i religionskunskapen skulle få en film under momentet kristendomen. Fick tips om Rosens namn med Sean Connery. Den var bra, det var den, men jag vet inte om mina elever skulle tycka det. Kanske för lite action. Ska ta och se Passion of the Christ också, den kanske funkar bättre. Mitt problem är ju då att jag helst inte vill se den då jag har hört att den är så våldsam. Men jag kanske får sätta mig med en kudde i famnen och bita ihop.

Engagemang är vad som driver världen framåt. De finns de som menar att det är kärlek och hat som gör det, men jag menar att det är engagemanget som gör det. Att älska och hata är ju även det ett engagemnag. Människor som är engagerade i någon fascinerar mig alltid oberoende av ämne. I Aftonbladet läser jag idag om en grupp människor som oroar sig för en av våra medmänniskor, nämligen Katie Holmes. De vill att hon ska befrias från den scientologiska rörelsen. De är så engagerade i frågan att de med sina plakat har samlats för att demonstrera för sin sak utanför en teater. Om de lyckas eller inte förtäljer inte historien, men det är ändå vackert med människor som vill andra människors bästa. Jag hoppas innerligt att det inte regnade på dem.

Det blir alltså tacos till middag. Jag minns en tid då jag älskade tacos, det var en sån där middag man åt till helgen eftersom det kändes så lyxigt på nåt sätt. Idag tycker jag bara att det är tråkmat som man äter när man inte kan komma på nåt bättre. Tacockryddan är ju inte ens speciellt god.

Annars har morgonen varit mycket lugn. Vi har suttit i soffan och, ja, bara suttit. Varit ner en sväng på Coopen och handlat samt plockat ut paket på posten. Fast det dåliga samvetet börjar smyga sig på lite smått eftersom jag har en del i jobbväg som måste göras. Men eftersom det inte är akut så skjuter jag upp. Sitta och skriva prov åt eleverna är faktiskt inte så kul som jag hade trott!

hos Js pappa. Kyckling och potatis som brukligt på en fredag. Blev en hel flaska vin för tanten och det kommer förmodligen kännas en del i huvudet imorgon. Det är inte bra alls. Den här helgen har jag nämligen tagit med en hel del jobb hem. Mer än vanligt. När jag ska läsa något gör jag hellre det hemma än sitter vid skrivbordet på jobbet. Jag ska göra ett par prov också som eleverna får i slutet av nästa vecka. Jobb hemma i helgen är faktiskt helt okej med mig. Jag har ju själv valt ämnesområdena efter mitt egna intresse så jag kan ju inte klaga. Shakespeare är aldrig tråkigt. Eleverna kanske dock inte alltid håller med.

Som lärare gäller det att vara bästa vän med kopiatorn. Annrs kan du lika gärna gå hem. Han och jag har funkat rätt bra sen jag började, och jag har med tiden lärt mig vad han menar när han står och blinkar en massa koder. Ibland ställer han sig på tvären och bara vill inte. Då måste man tillkalla hans chef, Herr Kopiatorexpert, för att säga till honom på skarpen.

Trots att jag gärna menar att kopiatorn och jag är goda vänner kan jag inte lita på honom helt och fullt. Han bestämmer sig alltid för att krångla just fem minuter före lektion när man bara måste kopiera upp material i sista sekund. Bristen på tillit har lett till att jag nu sitter här en fredagseftermiddag och kopierer upp berättelser om Jesu liv och död till nästa vecka. För då kan jag slappna av i helgen.

Tänk att man skulle vara så beroende av Herr Kopiator lynne. Det sa de ingenting om på Lärarhögskolan.-