De här är ju jättefula! Varför skulle man vilja köpa dem? Jag kan tycka att slitna jeans kan vara snyggt, och jag skulle kanske kunna sträcka mig så långt att ta på mig ett par som det var lite lite hål i. OM det modet kommer tillbaka nån gång. Men dessa är ju hemska! Opraktiska också eftersom man måste raka benen innan man tar på sig dem.

Kostar 45 brittiska pund hos Topshop. Ovärt.

Vilken besvikelse! Grey's var inte alls så där fantastiskt som jag hade förväntat mig. Kanske har jag börjat tröttna på Merediths velande. Nu får hon ju bestämma sig liksom! Hur kräsen kan man vara? Antingen så jobbar hon på förhållandet med Derek, eller inte. Enkelt. Då är det mer spännande att följa Alex och Izzie. Kan det bli de två till slut? Intressant vad man kan engagera sig i en lördagförmiddag. Jag känner starkt för dem, det gör jag.

Fredagseftermiddagen började ju riktigt bra, med en chokladmuffin i sällskap ev en Råååger vid stadsbiblioteket. Han är en god student den där.

Fredagkvällen blev inte lika härlig som det var tänkt. I mitt lilla huvud innehöll den ett minimaraton med Derek och Meredith, men J hade andra planer. Film. Get Smart med Steve Carrell och Anne Hathaway. Steve brukar man i vanliga fall kunna räkna med att få en att skratta, men igår misslyckades han tyvärr. Inget vidare faktiskt.

Kvällens höjdpunkt var när innehållet i chipspåsen tömdes i skålen och ett missbildat chips upptäcktes. Jag fick, efter 26 år, bevisat för mig att chips faktiskt är potatis, då chipset fortfarande hade rötter. Jag tog mig t o m upp ur soffan för att hämta kameran. Ni förstår att det var en händelselös kväll. Ni förstår nog.

Så långt är det kvar tills gårdagens säsongsstart av Grey's Anatomy är nedladdat! Hurra! Det bjuds dessutom på ett dubbelavsnitt. Bring on the doctors! Skulle inte vilja tillbringa fredagkvällen med några andra.

Har min sista lektion med tvåorna innan de går ut på praktiken på måndag. De skulle titta på de sista 20 minerna på "Romeo+Juliet". Så vad gör jag? Glömmer filmen hemma så klart. Eftersom de nu blir borta i tre veckor måste jag ju avsluta momentet. De ska ju tom få en skrivuppgift. Så hur löser vi det? Jag får helt enkelt prata om hur filmen slutar, så att de sen kan skriva. Vågar knappt möta dem...

Jag frågar mig varje dag hur man tänker när man slänger ifrån sig sina smutskläder på golvet precis FRAMFÖR tvättkorgen istället för I tvättkorgen. Detta är en rent hypotetiskt fråga. Hur, OM detta skulle hända (låt mig påminna er om att vi talar i mycket teoretiska termer just nu), skulle man då tänka? Och framförallt: Tänker man på, OM man lade kläderna där varje dag, rent teoretiskt, att högen inte växer varje dag, utan att NÅGON förmodligen plockar bort kläderna därifrån? Varje dag. Undrar hur man då skulle tänka. OM man skulle göra en sådan sak.

OBS. Bilden i inlägget har ingenting med texten i inlägget att göra.

Det här kaffet gör mig så skakig. På torsdagar har jag inte lunch förrän efter att alla lektioner är avklarade, dvs klockan halv två. För att orka hela dagen häller jag i mig kaffe efter kaffe mellan lektionerna. Händerna skakar, det går runt i skallen. Jag måste skaffa ny rutin för torsdagar. Smörgåsar, vad som helst. The coffee is killing me!

...som Celine Dion skulle ha sagt. För det är ju en ny dag, nya möjligheter och allt det där. Jag var rätt nöjd med gårdagen. Undervisningen flöt på, lyckades hinna med att rätta uppgifterna de fått under dagen redan samma eftermiddag. Så nu har jag ingenting släpandes. Fantastiskt!

Dessutom kom jag ihåg att ringa storasyster Pernilla bara en dag efter hennes födelsedag. Starkt jobbat. Hennes 37årsdag hade tydligen varit fylld av ångest över att åldern verkar vinna slaget om ungdomen. Ska bli spännande att se hur hon mår om si sådär tre år exakt. Själv har jag redan accepterat är jag är en tant sedan länge. Men det vet ni ju redan. Att jag är en småkaksbagare.