Såg precis The Mist. Baserad på en historia av Stephen King så det tyckte jag var lovande. Men nej. I en stor dimma döljer sig stora genmanipulerade djur som äter människor. Det låter ju otrevligt. Men i grund och botten en historia om det mänskliga psyket och vad en grupp männsikor gör när man ställs inför döden. Eller ja, det var väl det som var intentionen men allt bara föll pladask. Fånig film men som vi ändå såg till eftertexterna.

Nu: Forgetting Sarah Marshall aka Dumpad. Har sett tio minuter och vet redan att jag kommer älska den! Japp det kommer jag!!

 J skar sig i fingret när han skulle skära upp skinka till våra hemmagjorda pizzor. Så nu pekar han finger åt mig. Hela tiden. Misstänker att det ligger lite tankeverksamhet bakom det klanteriet.

Har läst ut En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam och är lika positiv till den som hennes förra reportagebok Flickan och skulden. Man läser och läser, blir upprörd, och läser lite till. I Flickan och skulden hade hon fokus på våldtäktsoffret, och hur man utreder huruvida hon hade en för kort kjol, ochom hon hade svarta trosor på sig. I den här boken skriver hon om våldtäktsmannen och hur de inte ställs till svars för sina brott. Istället uppmanar vi kvinnor att inte gå ensamma på kvällarna. Att de flesta våldtäkter inte begås i mörka gränder och av okända män skrivs inte i media.

För någon månad sedan sträckläste jag hennes första skönlitterära bok, Smuts, så jag ser fram emot hennes nästa, Dödergök, som kommer ut någon gång i höst. Fan vad kul det är att läsa bra böcker!

Det är OS och så är det. TV:n kommer nu att stå på hela helgen för att se de direktsända sändningarna, och hela kvällarna för att se sammanfattningarna. För det här är viktigt. OS är viktigt. Eftersom det är så viktigt måste man hänga med i allt. Därför kan man heller inte nöja sig med att titta på en sportsändning, utan man måste zappa mellan exempelvis boxningen och cyklingen. För det här är viktigt.

Jag går och läser en bok nu.