Vi har tillbringat dagen hos Sofia och ni vet vad det betyder. Jag har druckit ett antal koppar kaffe. Jag har faktiskt börjat dricka kaffe här hemma också. i min ensamhet. Sofia är med andra ord skyldig till att ha väckt mitt beroende till liv igen, och jag är inte intresserad av att bearbeta det ännu. Jag dyker ner ännu djupare i kaffeträsket och ingen kommer att kunna ta mig därifrån. Jag är ett förlorat fall.

Vi började med en promenad bor till Kärrtorp där vi gick in i en sketen matbutik och plockade på oss proviant. Sedan vände vi tillbaka så att Sofia kunde bjuda på lunch. Och kaffe. Malte och Emelie lekte runt på golvet och jag tycker att det är så kul att titta på dem. Trots att de ligger bredvid varandra är de inte ens intresserade av att se åt varandras håll. Köket är litet men det betyder inte att de vill ha med varandra att göra. Fast Malte började faktiskt att suga på Emelies vänstra tumme så de kanske gillar varandra ändå. Innerst inne.

Kvällen har påbörjats på vanligt vis. Vi har hållit Malte vaken så länge som möjligt tills det inte har gått längre. Vid åtta har han somnat helt utmattad för att sedan vakna igen ungefär en halvtimme senare. Att somna då finns inte på världskartan, det gör han klart för oss ganska snabbt. Och så sitter han vaken, ganska sur, tills vi alla går och lägger oss runt elvatiden. Ingen kan anklaga oss för att inte ha rutiner.

Visst låter det sorgligt men det är ju sant. Vickan har lämnat oss för Sollefteå. Hur sjukt låter inte det?!

Det har verkligen varit helmysigt att ha henne här. Vi har bara hängt och det är så mysigt att kunna göra det utan några måsten. Hon har fått sin dos av Malte också vilket var meningen med besöket. Jag hoppas att hon var lika nöjd med sin stockholmstur som vi är. Att hon hatade att åka bil genom stan är en helt annan femma, men kommer ju att lära sig till slut, flickstackarn. Och spänningshuvudvärken kommer gå över, jag lovar.

Idag ska jag och Sofia ta oss an de snötäckta trottoarerna. Vi har nämligen bestämt oss för att det är dags för en promenad så då får det bli så. Åh vad jag ser fram emot våren nu. Jag läste att februari är månaden då flest vabdagar tas ut. Inte för att barnen är sjuka utan för att föräldrarna har sådan ångest över att våren är så långt borta. Jag vill inte bli en sån, det är bara att ta sig i kragen och vänta. Och vänta. Men till slut kommer den ju! I sommar ska jag bli brun!

Det händer grejer med Malte nu. Eller ja, det gör det ju hela tiden men vissa saker är liksom mer tydliga än andra.

Nu sitter han exempelvis mycket stadigare än vad han gjorde förut. Sprattlar han inte för mycket med armarna kan han sitta en redig stund, men jag har alltid armarna redo att plocka upp honom innan näsan dunkar i golvet. För det skulle det garanterat göra annars, sååå stadigt är det inte.

De senaste två veckorna har det också börjat hända något med benen. De ligger inte alltid bara platt på golvet utan han har börjat lägga vikten på knäna och rumpan pekar upp i luften. Att böja krypa kanske inte är alltför långt bort alltså.

Och så den sista grejen. Hans händer. Malte har precis upptänkt dem och kan sitta och titta på dem i ett par minuter åt gången. Han håller dem framför sig och knyter och spretar, knyter och spretar. Jättespännande är det tydligen.

Idag har Malte fått njuta av sin mosters sällskap precis hela dagen och det har han gillat. Skarpt. Efter en mysmorgon här hemma gav vi oss iväg på en promenad ner till Sickla, where else? Vid det laget var vi vrålhungriga så vi satte oss och åt en sallad. What else?! Snacka om att vara inkörd i sina rutiner...

Efter lunchen bestämde sig Vickan för att vara lite spontan och passade på att klippa sig när hon ändå är här. Frisörerna i Sollefteå är tydligen inte speciellt duktiga, i alla fall inte om man ska lyssna på min syster, så hon passar på när hon är i Schtockholm. Jag blev också lite sugen men det blev inget för min del, jag ska dock inte vänta lika länge med att klippa mig som jag gjorde förra gången. Sju månader tror jag att det var då...

Vickan i frisörstolen. Hon blev verkligen så himla glad när hon såg mig smyga fram och ta kort på henne när hon ser ut som en blöt hund.

Resultatet blev hon mäkta nöjd med som tur var.

Här på kvällen har det stora äventyret bestått i ett byte av en lampa på Vickans bil. Svårare än vad vi hade trott men efter ett besök med J på Mekonomen är även det löst. Nu är det häng framför TV:n, Malte sover och J tränar. Jag är heltrött men väntar en stund till innan även jag sussar kudde.

Notera Silje bakom oss. Vickans luftmadrass blåses upp och Silje undrar jag faan det är som händer!  

Vi bestämde oss för att bänka oss framför en film igår efter Köping. Jag ville se något lättsamt och roligt så det blev Couples Retreat. Det var länge sedan jag såg en så tråkig komedi. Det fanns en enda rolig scen, när de utövar övningar i yoga, men den hade man ju redan sett i biotrailern så filmen var alltså bara slöseri med tid.

Vickan och Malte tittade i alla fall inte på filmen utan pratade istället om annat.

Gomorron alla goa! (Läses på göteborska)

Vi har haft en härlig morgon. I alla fall jag. Först fick jag sovmorgon i en hel halvtimme och ställde mig inte på löpbandet förrän klockan halv åtta. Eftersom Vickan är här behövde jag ju inte vara tillbaka innan J åkte till jobbet. Väl tillbaka blev det frukost med sällskap och det är jag ju inte bortskämd med så det var himla trevligt.

Nu ligger Malte och sover och vi passar på att göra i ordning oss för dagen. Vi ska ta en promenad genom Sjöstaden och målet blir Sickla där lunch ska intas. Det blir en helt vanlig måndag med andra ord fast med sällskap av moster Vickan! Det blir en bra dag idag.

Morgonen tillbringades i soffan. Det väntades nämligen finbesök då moster Vickan hälsar på i hufvudstaden. Efter en vad hon beskrev som en mardrömsresa genom staden från Kungsängen, fick hon slappna av hemma hos oss med Malte i famnen.

Vi har inte hunnit med annat än att fika och gå på promenad idag men det är precis lagom en söndag som denna. Jag tycker att det är jättekul att Vickan är här och det känns extra lyxigt att vi får ha henne här ända till tisdag.

Dagen har varit jättemysig och jag har kramat Malte några extra gånger när Lovisa och Sixten har farit genom mitt huvud. Jag är så tacksam för vad jag har och ibland ramlar den tacksamheten över mig mer plötsligt än väntat. Idag är en sån dag.

Är man inte 08:a om man bor i Huddinge?

Ja det är den stora frågan. Ska man se spektaklet som kallas Melodifestivalen eller inte?

Jag är uppvuxen i en familj där Melodifestivalen har varit en stor grej. Så stor att vi har alla finaler inspelade sedan 1987. På VHS men ändå... De senaste åren har jag dock tappat intresset och anledningen till det är alla dessa delfinaler. När tävlingen är utspridd på varenda helg i vad som känns som flera månader blir spänningen som bortblåst. Det blir inte kul längre. Och med så många bidrag sjungs det också en hel del skit som man måste lyssna igenom.

Nej, förra året gjorde jag helt enkelt så att jag struntade i alla deltävlingar och sparade mig till den stora finalen i Globen istället. Tyvärr fick jag inte se den heller då den lördagen sammanföll med att jag blev sjuk och blev inlagd på SÖS istället. Jag missade alltså alltihop och hörde inte Ernmans operafiasko förrän det var dags för den stora europeiska finalen där den lilla norska hoben gick och vann. Där hoppade jag för övrigt också över deltävlingarna.

Så hur ska vi göra ikväll? Ska vi se sändningarna från Ö-vik eller ska vi hoppa det och titta på något annat på någon annan kanal istället? Kanal 5 visar två avsnitt av America's Funniest Home Videos...

Lördag betyder sovmorgon så straxt före nio masade vi oss upp. Medan J och Malte lekte loss på golvet gick jag ner och tränade, Duktiga Alex fortsätter att regera min kropp. Undrar hur länge den här motivationen håller i sig egentligen?

Malte sover lunch, en tvätt av tre centrifugerar på, J handlar och jag ligger och läser och lyssnar på Tracks som låter i bakgrunden. Idag händer nog inte så mycket mer. Tyvärr.

Det blev inget soffhäng hela dagen utan Jenny ringde och lockade med lunchsällskap i Sickla. Jag tittade klart på Days såklart men sen gick vi ner direkt. Inte tackar man nej till sånt! Lille Melvin har blivit en så stor Melvin, och det sjuka är att Malte också kommer bli så stor. Hjälp!

Vi åt den smaskiga salladen som vanligt och så blev det en massa snack om allt och typ ingenting. Sånt man pratar om helt enkelt. Fan vad bra att du har tagit dig ifrån Beckomberga! Malte och Melvin visade upp sina bästa sidor och jag såg att bordet bakom charmades av killarna. De är ju så söta!

Efter lunchen skildes vi åt. Jag gick och handlade och sen tog vi en långpromenad hem. Solskenet kunde jag inte bara strunta i utan vi tog långvägen genom Sjöstaden istället. Mycket trevligare och dessutom behövde jag inte baxa upp vagnen för den branta backen backom Hammarbybacken. Kanon.

Nu blir det mys framför TV:n tills pappa J kommer hem. Då blir det fredagsmys!

Fredag morgon! Fan vad härligt!

Natten var lite annorlunda än de senaste. Från att ha vaknat varannan timme vaknade han bara två gånger, men den andra gången fick vi kämpa länge för att få honom att somna om. Först när han hade hällt i sig 150ml välling somnade han om och vaknade inte förrän drygt fyra timmar senare, klockan åtta. Bra!

Själv klev jag upp lite tidigare för att kunna stå på löpbandet klockan 07.00. Fredag är ju en nyutnämnd träningsdag och eftersom J är hemma finns inga ursäkter att slippa. Och det känns så sjukt bra att komma hem straxt före åtta och ha hela långa dagen framför mig med träningspasset redan bakom mig! Jag måste ge Lovisa cred här, för utan henne (dig) så hade jag aldrig kommit igång med träningen igen!

Helgen är helt oplanerad vilket känns så där. Risken är överhängande att vi bara latar oss här hemma och det gillas inte. På söndag kommer i alla fall moster Vickan hela vägen från Sollefteå för att leka med Malte. Det blir astrevligt att ha lillasyster här!

Dagen då? Meningen var att jag och Carro skulle göra ytterligare ett försök att ses. Jag vill ju ut till Värmdö och kolla in deras nya lägenhet. Tyvärr ställde sig baciller ivägen, igen, och vi fick ställa in. Så det blir till att hänga i Hammarbyhöjden idag. Det gör inget. Det är ju fredag!

Gomorron!

J är hemma och ordningen är återställd.

Dagen har tillbringats hos min kaffekumpan Sofia. Som vanligt drack vi en kanna var och som vanligt är jag stissig på kvällen. Det känns som att det kommer dröja innan jag somnar. Malte har faktiskt redan somnat, men han hinner vakna många gånger innan natten.

En trumpen Malte tittar på när Emelie obehindrat tar sig omkring på köksgolvet.

Han blev desto gladare när han fick låna Emelies snygga Stokke-stol.

Jag och Malte trotsade den kommande snön som det varnades om på radion och gav oss ut, mot Jarlaberg. Det blev några koppar kaffe hos Cissi medan Malte rullade kors och tvärs över hennes köksgolv. Det fanns mycket att prata om, både det förfluta och framtiden avhandlades, men vi blev abrupt avbrutna när Johan kom hem. Han hade tagit sig hem i snön och lyssnat på nyheterna där de berättade att pendeln tydigen hade slutat gå. Det var med andra ord dags för mig att ta mig an kollektivtrafiken då att ploga sig hem med vagnen var uteslutet. Buss och tunnelbana gick dock helt utan problem så jag oroade mig i onödan.

Sista ensamma kvällen, imorgon kommer J hem!